Ensam

Jag är rädd för ensamhet. Jag är rädd för att bo ensam. Jag har panikångest.

Jag känner inte kärlek för min make. Jag tycker om honom. Men jag vill inte dela säng.

Vi har barn. De är 8-14 år, tre stycken. Vi har hus.

Jag kan stanna för barnens skull. Men jag själv är vilse i livet. Vill känna kärlek och passion..

Ska jag tänka på alla andra eller på mig själv? Jag är medveten om att giftemål är tills döden skiljer oss åt. Men om det blivit annorlunda...

Tillsammans är vi en familj. Om jag lämnar det blir det ensamt o hemskt. Men om maken vill mer än vad jag vill, vad gör jag då? Hur?