Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis

Tack, ja absolut!

Vilken jobbig sits med familjemedlemmar som lagt sig i på det sättet. Tråkigt att det behövde gå så långt. Det skapar så mycket onödig stress. Det tjatas ju ofta på mammor att de måste våga släppa sin oro, lita på och släppa in andra. Men andra anhöriga, som egen familj och svärfamilj borde bli lbättre på att ge lite utrymme och våga lita på att de får träffa bebisen i fråga. Men det måste vara på föräldrarnas villkor, särskilt i början och när den nyblivna mamman är mitt uppe i att läka efter en förlossning, knyta an till bebisen mm.

Jag önskar verkligen att det jade hetsats mindre i mitt fall. För även om jag är säker på att vår bebis kommer få en fin kontakt med sin farmor så känner jag mig smått berövad på den här första tiden eftersom jag varit upptagen med att oroa mig över detta och mycket mer som jag inte tagit upp i den här tråden.

Den dagen jag blir, om jag blir farmor eller mormor så hoppas jag att jag inte kommer glömma bort hur det kan kännas för en nybliven liten familj.

[quote=79127707][quote-nick]Mysans18 skrev 2018-10-10 23:54:39 följande:[/quote-nick]Tack, ja absolut!

Vilken jobbig sits med familjemedlemmar som lagt sig i på det sättet. Tråkigt att det behövde gå så långt. Det skapar så mycket onödig stress. Det tjatas ju ofta på mammor att de måste våga släppa sin oro, lita på och släppa in andra. Men andra anhöriga, som egen familj och svärfamilj borde bli lbättre på att ge lite utrymme och våga lita på att de får träffa bebisen i fråga. Men det måste vara på föräldrarnas villkor, särskilt i början och när den nyblivna mamman är mitt uppe i att läka efter en förlossning, knyta an till bebisen mm.

Jag önskar verkligen att det jade hetsats mindre i mitt fall. För även om jag är säker på att vår bebis kommer få en fin kontakt med sin farmor så känner jag mig smått berövad på den här första tiden eftersom jag varit upptagen med att oroa mig över detta och mycket mer som jag inte tagit upp i den här tråden.

Den dagen jag blir, om jag blir farmor eller mormor så hoppas jag att jag inte kommer glömma bort hur det kan kännas för en nybliven liten familj.[/

Jag tänkte också mycket på det här med att bli en bättre mor och farförälder och jag har lyckats att ta med mig det när jag nu har fått barnbarn. Så jag tror faktiskt att man inte glömmer. Det jag också tänker på är att inte hela tiden veta bäst utan att vara lite ödmjuk mot mina vuxna barn att tro på att de faktiskt kan vara flräldrar själva och väntar med tips och råd tills de ber om det.

I vårt fall var det min mamma jag fick sätta gränser till, vilket ju är hundra ggr enklare för det är ju min mamma så mycket lättare att säga ifrån då och hon lyssnade och det blev jättebra. Det som är så svårt här tycker jag är att pappan till barnet inte verkar försvara dig gentemot mamma utan som du säger snarare försöka uppfylla nåt behov hon har. Jag tror man minns, vår farmor (min mans mamma) har varit helt fantastiskt där, det var hon som när min man försökte typ pusha henne att hon skulle hålla bebisen (för att han var stolt och ville visa upp honom) eller sa till mig att försöka lägga ner honom när han sov i min famn så var det hon som sa ifrån, dels att hon hade flera år sen att vara med honom så hon behövde inte hålla nu och att så är det att vara mamma för första gången och att han skulle respektera mig och hur jag känner Hon berättade för mig sen att hennes svärmor hade tydligen varit ganska på och lagt sig i mycket så hon lärde sig då hur hon absolut inte ville bli. Hon har varit till jättemycket hjälp på andra sätt hon bara dök upp hemma hos oss med färdiglagad mat (utan att ens vilja stanna men gjorde en kort stund när vi propsade på det) städade och diskade medan jag höll bebisen och var helt enkelt bara en riktig klippa, utan att någonsin vara påträngande eller jobbig, jag vet ärligt talat inte hur hon lyckas. Men då jag har en son så har jag henne som min förebild om jag skulle få bli farmor nån gång

Det är bra om man är överbeskyddande nybliven mamma.

Jag vet vad jag har sagt förut man klampar inte bara i osv. 

Men det är inte bra och vara så överbeskyddande. Du har ett ansvar och socialisera barnet, stimulera mm.

Nu pratar jag bara för mig: detta gäller för min synvinkel för mina barn och inga andras. 

 första barnet: lugn, kunde lyfta huvudet efter en timme låg på mitt bröst och jag bara njöt och trött som fan efter födseln. Märkte att det var en alert
, vaken bebis, vi gick på promenader, mammagrupp ( gillar det inte egentligen, men alla som jag kände då jobbade) gick en gång i veckan på det för komma ut, gick till gymmet, caféer, promenader och en kaffe var det typ varje dag. Hade hemmadagar, gärna en fredag städade inför helg, tvätt osv. Så inga extra måste på helgerna. Det är viktigt och barn får se andra barn, vuxna , se ansiktsuttryck, mm. 

Det är viktigt och skapa rutiner och vara spontan. Jag tyckte det var tråkigt och vara hemma på dagarna, njöt av vårt barn såklart, vi pratade redan om ett syskon och det blev så det är ett års skillnad mellan dem två.  

ett år senare barn två:
Lugn, lyfter inte på huvudet, men väldigt vaken och rör mkt på läpparna. 

Gjorde samma sak där fick lite mer och göra. skapade nya rutiner. Va ute mer, och hade hemma dagar. Det blev lite mer jobb och mer tvättdagar, men roligt är det.
Sitt inte hemma uteslut inte din make, farmor, kompisar det är viktigt och ha, framtidens skull för er föräldrar och barnets trygghet. 

Hon låter som en helt fantastisk svärmor! Tänk om fler hade kunnat tänka så, och åsidosätta sina egna behov. Om de tänker mer långsiktigt så vet ju dem att i de flesta fall kommer de få bonda massor med sina barnbarn. Den tiden kommer, om de bara kunde ta det lite lugnt, och inte få ABSTINENS när de inte sett ungen på två dagar...

Min svärmor är väldigt dominant. Hon är lite matriark i familjen. Men när vi fick barn sa jag STOPP då hon insisterade på att ha vår bebis hos sig (som hon inte träffat så mycket). Eller ville ses trotts att hon haft influensan. Hon försökte, försökte och försökte och min man hade så svårt då han är klnflikträdd.

Men där satta jag ner foten och gjorde klart för damen att JAG är kvinnan i min familj och JAG och maken bestämmer över vårt barn. Och med tanke på att maken inte hade samma anknytning till barnet var han inte heller i position att ta sådana beslut.

Detta har resulterat i att min svärmor nu efter tid av gnissel har respekt för mig och faktiskt är lite inställsam. För hon vet att hon behöver hålla sig på god kant om hon ska få samma utrymme i barnens liv som mormor.

Hårt mot hårt helt enkelt.

Det har tom gått så långt att jag och svärmor numera kan ses själva och fika och ha utbyte av varandra. Vi tycker om varandra. Vi behövde bara sätta upp spelreglerna.

Det kan vara viktigt för sambon och man får inte glömma bort sin relation.

Givetvis är det så, och pappan har också det ansvaret. De glöms lätt bort ibland ;)

I detta fall är det dock inte någon som är utesluten. Det framgår i tidigare inlägg, utan det är en annan problematik om bristande hänsyn för den nyblivna mamman framförallt och allehanda stridigheter med en svärmor som varit för på och klampat in på ett sätt som sabbat för mig, samt en sambo som inte stöttat där.

Läste tidigare om jag har rätt, 
Det finns inga andra kommunikationsbrister än bara just detta.

Jag tycker att hon ska ställa sin sambo och farmor mot väggen och säga som det är och det måste funka för alla och det är känsligt ämne just med familjen. Det är svårt i vissa lägen som detta. det är viktigt att hon inte känner sig övertrampad.

att inte sambon kan säga till sin mor och inte förstå. Det är trångsynt av honom. han har nog säkert en mammas pojke som inte ser och då är det bara hon som ser överblicken på deras relation. 

Jag önskar bara att det fanns mer guts i henne och säga till. 

Om det skulle vara mer kommunikationsbrist mellan henne och farmor skulle jag utesluta henne mkt mer och lägga upp mer planer utan henne och planera in farmordagar, morsdag, mm. 

Åh, sen sambon. Vad är det för morstoffel?? Lyssnar på sin mamma mer än sin sambo. Han måste förstå och ska om honom mer och inse vad som är problemet.