Hej, jag ser att det är ett tag sen tråden startades men jag tänkte att jag skriver ändå. Jag lider med av hälsoångest (hypokondri), är runt 35 och haft det många år med flera liknande episoder som dina. Jag är inne i en sådan nu om det nu inte mot förmodan skulle vara denna gången det är nåt på allvar. Skulle gärna vilja skriva med någon som har gått igenom detta. Mår just nu inte alls bra.
Det blev värre för mig med när jag fick barn. Här just nu semester och antar att jag haft tid att känna efter mer. Här dessutom fått symptom som jag aldrig haft, har som myrkrypningar i kroppen, på vissa punkter, jobbigast är i ansiktet. Så just nu tror jag det är hjärntumör eller MS. Här dessutom MS i familjen. Är utredd för detta tidigare men hade då inte dessa krypningar som tydligen är ett stort tecken på båda sjukdomarna. Har inte kontaktat läkare än men det känns som jag måste göra det, det son tar emot är att jag mår så fruktansvärt dåligt under tiden r man genomgår undersökningar och väntar på svar. Usch jag hinner tänka att jag ska dö och hur det ska gå för barnen miljoner gånger. Här gått i terapi tidigare och går nu igen men har inte hunnit komma så långt än. Just nu försöker jag bara ta mig igenom dag för dag men det är skittufft. Särskilt kvällar. Jag har fått atarax men har inte vågat ta den då jag är så rädd för att bli för trött vilket jag redan är halva dagen. Usch Det låter inte klokt men är svårt att koppla bort tankar och känslor, särskilt när man har myrkrypnungar i kroppen och stickningar. Någon som känner igen detta med myrkrypningar, stickningar, yrsel och hjärtklappning?
Upplevde exakt de symtomen en period i vintras. Övertygad om att det berodde på all oro. Där och då var det också ms jag trodde jag hade.
Det tog lång tid. Flera månader. Det var skittufft att vänja sig av med beteendet och extremt jobbigt att utsätta sig för övningarna som hör kbt till. Jag tycker att anti depressiva i låg dos har hjälpt också. Kanske var det kombinationen som gjorde det. Nu jobbar jag fortfarande dagligen med hälsoångesten men jag klarar tex att bli yr, få blåmärken, ont på något ställe osv utan att jag blir helt fixerad vid cancer, ms, als etc. jag har blivit bättre på att verkligen leva och att acceptera tanken om att jag skulle kunna bli sjuk och då är det så. Förr styrde detta mitt liv totalt i perioder. Kunde inte jobba, umgås med barnet, vänner, partner. Den ena sjukdomen avlöste den andra. Rekommenderar dig verkligen att söka hjälp för detta. Och att du verkligen går in för terapin om du går den vägen. Det var först när jag verkligen började göra som psykologen sa till mig som det började lätta. Nu försöker jag att ALDRIG ALDRIG googla. Jag har en regel om att jag får söka vård om symtomet kvarstått två veckor(om det inte är akut typ blindtarm, bruten arm osv). För det mesta försvinner ju det onda eller det konstiga märket innan två veckor gått.