Anonym (Mira) skrev 2019-08-01 10:45:41 följande:
Det är ju inte klokt hur det kan bli så. Men Det är skönt ändå på ett sätt att veta att man inte är ensam, jag har aldrig pratat med någon som upplever liknande men sen kanske inte många pratar om det öppet. Jag försöker verkligen ha lite is i magen nu och avvakta innan jag går till läkaren. Hur länge gick du i samtal innan du tycker det hade någon effekt?
Det tog lång tid. Flera månader. Det var skittufft att vänja sig av med beteendet och extremt jobbigt att utsätta sig för övningarna som hör kbt till. Jag tycker att anti depressiva i låg dos har hjälpt också. Kanske var det kombinationen som gjorde det. Nu jobbar jag fortfarande dagligen med hälsoångesten men jag klarar tex att bli yr, få blåmärken, ont på något ställe osv utan att jag blir helt fixerad vid cancer, ms, als etc. jag har blivit bättre på att verkligen leva och att acceptera tanken om att jag skulle kunna bli sjuk och då är det så. Förr styrde detta mitt liv totalt i perioder. Kunde inte jobba, umgås med barnet, vänner, partner. Den ena sjukdomen avlöste den andra. Rekommenderar dig verkligen att söka hjälp för detta. Och att du verkligen går in för terapin om du går den vägen. Det var först när jag verkligen började göra som psykologen sa till mig som det började lätta. Nu försöker jag att ALDRIG ALDRIG googla. Jag har en regel om att jag får söka vård om symtomet kvarstått två veckor(om det inte är akut typ blindtarm, bruten arm osv). För det mesta försvinner ju det onda eller det konstiga märket innan två veckor gått.
