Anonym (Hypo) skrev 2019-08-03 14:27:02 följande:
Det tog lång tid. Flera månader. Det var skittufft att vänja sig av med beteendet och extremt jobbigt att utsätta sig för övningarna som hör kbt till. Jag tycker att anti depressiva i låg dos har hjälpt också. Kanske var det kombinationen som gjorde det. Nu jobbar jag fortfarande dagligen med hälsoångesten men jag klarar tex att bli yr, få blåmärken, ont på något ställe osv utan att jag blir helt fixerad vid cancer, ms, als etc. jag har blivit bättre på att verkligen leva och att acceptera tanken om att jag skulle kunna bli sjuk och då är det så. Förr styrde detta mitt liv totalt i perioder. Kunde inte jobba, umgås med barnet, vänner, partner. Den ena sjukdomen avlöste den andra. Rekommenderar dig verkligen att söka hjälp för detta. Och att du verkligen går in för terapin om du går den vägen. Det var först när jag verkligen började göra som psykologen sa till mig som det började lätta. Nu försöker jag att ALDRIG ALDRIG googla. Jag har en regel om att jag får söka vård om symtomet kvarstått två veckor(om det inte är akut typ blindtarm, bruten arm osv). För det mesta försvinner ju det onda eller det konstiga märket innan två veckor gått.
Jag äter med antidepressiva och håller på att trappa upp lite, haft väldigt låg dos. Jag googlar inte ofta heller pga att det vara blir värre men nu blir jag snart tokig av dessa krypningar, idag har det varit värre igen och jag tänker verkligen att detta inte är normalt. Skulle behöva ha en egen privat läkare jag kunde ringa närsomhelst. Snart orkar jag inte mer. Det värsta är ju bara att jag brukar må så mycket sämre när jag väl går till doktorn, att vänta på alla provsvar och tider är rem tortyr. Sen vet man aldrig hur läkaren är, en del säger så klumpigasaker och en del bryr sig inte om att man är rädd och nervös. Det har lugnat mig lite att veta att fler haft liknande symptom men idag är det som sagt bara jobbigt.