Funderar på att ge upp tanken om barn, inte värd all oro

Berättar min historia utan att ens försöka säga hur du ska göra, det måste du själv känna vad som är rätt för dig. Jag gick igenom fyra konstaterade missfall. Troligtvis var det fler, men då tidiga. Det gick så långt att allt med graviditet bara var ångest för mig. Kände inte glädje när jag såg plusset, bara konstant oro. Varje toabesök var laddat med ångest och ett mantra i huvudet "inte blod, inte blod". Efter utredning kom man fram till att jag har ärrbildning i min livmoder (de gick in med kamera), oklart hur det uppstått. Trots operation som de sa skulle ta bort problemet fick jag ytterligare missfall.

Till slut bestämde jag mig för att jag inte orkade mer. Det tog flera år av mitt liv som jag bara minns som tårar och ångest. Att förhållandet mellan min man och mig höll genom det är otroligt. Jag kunde knappt tänka på något annat och testade mig i oändlighet. Jag känner fortfarande sorg ibland över att det inte blev några barn, men när jag tog beslutet att inte längre försöka var det en enorm lättnad och jag kan idag t.o.m. se fördelarna med att inte ha barn. Jag lägger istället min kärlek på syskonbarn. Det är inte så fel att vara moster heller

Lycka till oavsett vad du bestämmer dig för!