Min man sa att han älskar sin mamma mer än mig.
Som rubriken lyder: hur hade ni reagerat?
Detta kom fram under en diskussion, han säger alltså att hans mor betyder mer för honom än vad jag gör.
Som rubriken lyder: hur hade ni reagerat?
Detta kom fram under en diskussion, han säger alltså att hans mor betyder mer för honom än vad jag gör.
Seriöst? Rangordna hur mycket man älskar personer i sitt liv? Hade känt mig kvävd om någon förväntade sig det av mig. Det är olika sorters kärlek som inte kan jämföras med varandra
Jag undrar hur denna mening har kommit fram? Vad pratade ni om innan?
Kärlek finns ju på olika sätt för olika personer, och föräldrar har stått en nära under uppväxten (förhoppningsvis), så det går inte välja bort att en förälder är viktigt för att man hittar en parter. Man ska inte behöva välja det ena eller andra.
Ännu tydligare exempel är när man får barn. Både jag och min partner har sagt att om något händer, så är det våra barn vi kommer att prioritera framför oss vuxna. Kärleken för min partner är inte mindre sen vi fick barn utan tvärt om starkare, men våra barn kommer först om man måste välja.
Att din man anser att hans mor är viktig behöver du inte ta illa upp av, utan istället förstå att det är en annan typ av kärlek som inte går ställa mot varandra. Han ska inte behöva säga vem som betyder mest.

Vilka töntig morsgris, haha.
Snacka om att inte klippt navelsträngen ännu.
Vilken turnoff
Meeeeen, jag undrar ju hur diskussionen gick innan.
Testade du honom?

Helt normalt.
Vilket jäkla skitsnack om navelsträngar. Det är självklart för alla med friska relationer med sina föräldrar att man prioriterar dem. En frisk ung partner klarar av att ta hand om sig själv. Det är inte alltid så att föräldrar klarar sig utan hjälp. Det betyder inte att man vill välja bort sin partner. Om partnern blir allvarligt sjuk så prioriterar man partnern. Varför ställer man en fråga som man inte vill ha ett ärligt svar på?
Haha, och mitt ex deklarerade en gång att han älskade hunden före mig och barnen. Ämnet togs upp helt random av honom själv ska jag tillägga. Bekom mig inte så mycket att hamna efter hunden, det var värre att barnen gjorde det.
Helt normalt att ens mamma är den man älskar mest av allt - fram tills att man får barn, då är det barnen som tar den platsen.
Mej jag förstår inte grejen med att behöva prata om det.
Vad härligt! Så hoppas jag att min son alltid kommer att känna gentemot mig. Däremot önskar jag honom ett fint förhållande tillsammans med en fin tjej och inte såna ragator som ska bestämma över mannen och liksom revirpissa överallt och äga honom.