Ojdå, din situation låter så himla svår.
Jag har ingen egen erfarenhet direkt som så, men jag jobbar i förskola och träffar ju alla möjliga slags barn och familjer.
Det finns ju olika sätt att bemöta eller hantera konflikter och det finns kanske inte några universella svar utan man måste nog försöka lösa det utifrån situation och inblandade parter.
Lågaffektivt bemötande är ju det som du beskriver när du försöker samtala lugnt med honom. Har du hört talas om det innan? Personen som är arg upplever yttre hot vid konflikt och får mer vatten på kvarnen av att någon blir arg tillbaka. Denna metod verkar genom att man agerar icke-hotfullt tillbaka.
Att ge jag-budskap är en annan, där man på ett icke-dömande sätt talar om sina känslor och vad någons beteende får för konsekvenser, och visar att man vill ta ansvar för situationen, men utan att använda DU gör/säger osv. Man kan tex säga såhär: Jag känner mig ledsen när vi bråkar, jag skulle vilja att vi pratade med varandra istället. Kan vi lösa det här tillsammans?
Det är ju lättare sagt än gjort, och det kan handla om att bryta vissa mönster, vilket kan ta tid. Jag lider med dig, måste vara så oerhört tufft att ha det såhär!
Har du, när ni inte bråkar talat med din son om vad hans ilska beror på? Vet han själv varför han blir arg?
Får du någon annan slags hjälp utifrån?