Vi som planerar äggdonation 2019

En lite fråga och undran till er alla

Alltså jag har fullständigt hängt upp mig på vår ålder här nu.

Jag fyller 45 i år. Kanske för att jag innan sagt att längre till 45 håller vi inte på. Mannen e ännu ett par år äldre än mig.

Tänker att barnet blir ensamt och att det nog inte kommer hinnas med syskon eftersom tiden vara rinner iväg från oss.

Börjar fundera på vad fanken folk ska tycka, att de tycker att vi e själviska och inte tänker på barnets bästa och jag kan i viss del hålla med men barnaskapande e ju i viss del alltid självisk.

Hur känner ni?? Hur gamla e ni och har ni satt någon gräns?

Ni som har fått barn, hur känns det och hur blir ni bemötta ??

Hur känner ni inför syskon m.m

Vet inte om jag känner mig extra låg efter minuset i lördags hade sånt jäkla hopp till denna kliniken och vi har ju aldrig fått så bra resultat men det verkar ju omöjligt för mig att bli gravid på konstgjord väg. Innan blev jag ju gravid bara en man tittade på mig men då blev det missfall istället nu får jag inte ens chansen att hoppas längre.

Jag vet att vi e många i samma sits men ibland känns det verkligen helt jäkla hopplöst

Kram på er

Ja å tänk nu e det äntligen er tur

Usch ja e ju helt livrädd för kortisonet. Trodde inte Ava tyckte jag skulle ta alls då jag inte påvisat några immunproblem men de slängde in 10 mg några dagar innan transfer.

Undra om man jan få progesteronsprutor i Riga..? Det kanske hade varit nått.. slipper du annan progesteron då?

E glad för din skull

[quote=79639117][quote-nick]AnnaLa skrev 2019-05-21 12:45:38 följande:[/quote-nick]Jag är 40 men jag tycker att det måste va helt individuellt vad som är rätt för just er. Barnlängtan är staka krafter :) Jag tänker också att ju äldre man är själv (nojjar över min ålder oxå ibland) destå roligare om det funkar med syskon. Då finns det fler att leka med när man är barn och syskon kan bli jätteviktiga när man är äldre med lite äldre föräldrar:) tänker mycket att jag vill ge min dotter lite mer familj nu när jag hoppas på nr 2..

Om bara den där mensen skulle komma igång någon gång...

så klart nu när man är redo att köra ett nytt försök...[/

Ja det e klart att de e individuellt och jag tänker precis som du att ju äldre man e desto viktigare med syskon. Lycka till med nr 2

[quote=79639620][quote-nick]Solros80 skrev 2019-05-21 17:19:23 följande:[/quote-nick]Hej Lilly2013!

Jag beklagar än en gång det negativa resultatet! Det är inte alls konstigt att man blir uppgiven och börjar fundera över att ge upp. Vi som håller på med det här lägger ner så otroligt mycket kraft och energi på det. Att vi ens orkar kämpa vidare är egentligen ett under..

Jag har precis som du haft väldigt lätt för att bli gravid med tidigare partner. Nu när jag har varit i IVF svängen pga manlig faktor i nuvarande relation har vi fått 6 minus på raken under två års tid. Före det försökte vi på egen hand 1 år. Jag hade tänkt att jag inte ska vara över 35 när jag får mitt andra barn. Nu är jag 38 och det andra barnet har fortfarande inte kommit.. Jag har testdag på torsdag. Skräcken över ännu ett minus gör att jag knappt vågar testa. Så det här är verkligen inte lätt..

Men jag resonerar som så att det är en livsdröm för mig och min partner att få ett gemensamt barn. Eftersom vi så gärna vill ha det här barnet kommer vi att älska det och göra det vi kan för att ge det ett bra liv. Inga föräldrar kan ge "allt" till sina barn. Det finns för och nackdelar med att vara lite äldre eller yngre när man får barn likaså finns det för och nackdelar med syskon. Visst är det bra att ha syskon när man växer upp, men barnet kan också få nära och goda relationer till kusiner, vänner, grannar med flera.[/

Tack.. det e så mycket som snurrar och maler.

Håller tummarna för dig i morgon. Kram på dig

Japp vi går i Riga nu. Polen innan på de 2 första ÄD.

Progynon progesteron Prednisilon trombyl Innohep tog jag denna gången.

[quote=79640066][quote-nick]Sjuttiosjuan skrev 2019-05-21 20:31:42 följande:[/quote-nick]Jag har nog inte satt nån åldersgräns men jag är 42 nu så var 41 när vår lilla tjej föddes. Jag resonerar mer som att vi ska göra försök med dom 3 embryon vi har kvar och dra en gräns där. Jag har fått för mig att jag vill att det ska vara samma donator så dom är helsyskon men det är kanske skitfånigt att tänka så. Men det gör det lite enklare att sätta stopp då. Är faktiskt inte alls lika taggad nu när vi har en sån fantastisk liten tjej, också skönt att det känns lite mer avslappnat och att jag liksom låter ödet bestämma hur det kommer bli. Som det känns nu så kommer jag kunna släppa det om det går åt skogen och vara glad och nöjd åt det vi har. Men mycket möjligt att jag känner annorlunda när vi drar igång karusellen igen..[/

Jag förstår att det tar emot lite att starta allt igen. Hoppas du slipper slita så mycket denna gången .. lycka till

Jag är oxå själv uppväxt som sladdra men dock med lite yngre föräldrar än dig. Mina föräldrar dog båda tidigt och kanske e det de jag tänker på att då har barnet ingen om det inte ens får ett syskon. Även om åldersskillnaden e stor på mig och mina syskon så har vi en nära relation.

Ok.. typiskt.. då får vi hoppas vi inte behöver dom då

Stort grattis.. lycka till

Usch ja de e bara å bita ihop. Kram på dig