Jag är en galen styvmamma.
Iaf enligt min mans ex.
Varför är jag nu en galning? Jo, jag avsade mig allt ansvar för mitt bonusbarn.
I början tog jag samma ansvar som min man och mamman till barnet. Hämtade på förskolan, skjutsade, hämtade eller lämnade ibland vid umgänge för att min man ibland fastnade i långa köer och ibland för att jag vissa fredagar (de byter på fredagar) slutade 12.00 så då hämtade jag strax efter det så att bonus slapp vara på förskolan till 17 då maken kan hämta.
Jag bytte blöja, lagade mat, lekte, uppfostrade, nattade osv. Dessutom kunde mamman ibland ringa mig på sina veckor och undra om jag kunde ta barnet någon em/kväll (min man jobbar kväll när han inte har barnet) och ibland hade vi barnet hennes helger om hon skulle bort.
Efter ca 2 år så blev mamman som förbytt. Hon ville ha barnet på heltid och ganska snart förstod vi att det var pga att hon ville ha underhåll. Vi betalade redan nästan alla barnets dyrare kläder eftersom hon var själv och vi var två. Hon har hela barnbidraget så det tänkte vi skulle räcka till att fylla på med underkläder, t-shirts etc.
Hon började lägga sig i hur vi gjorde här hemma med barnet, våra regler osv. I början brydde vi oss inte så mycket, men när hon började ringa maken istället för mig och ändra umgänget så blev jag faktiskt sur.
Både på henne och maken som gick med på förändringarna i tid och otid utan att höra med mig. Vi planerade ju vårt efter hur umgänget såg ut med barnet och våra få barnfria kvällar ihop är för mig viktiga. Och min vila är viktig. Maken var ju inte ens hemma alla gånger hon ville ha en ändring, så det blev jag som fick sms: Hämta xx efter jobbet, vi ska ha hen idag. Maken tog alltså för givet att jag var ok med att ha hans barn extra, utan att ens fråga mig.
Jag satte mig och pratade med maken och sa att jag inte var ok med att ha hans barn när det inte var vår tid, inte utan att bli tillfrågad först. Han kontrade med att barnets hem var lika mycket hos oss som hos mamma och jag visste att han hade barn innan vi blev ihop. (Hennes ord som han upprepade, jag fick läsa sms från henne, när han motsatte sig hennes idéer fick han höra att han inte brydde sig om barnet)
Vi kom ingen direkt vart med det hela då maken avskyr konfrontationer och bråk så då sa jag helt frankt att jag kommer inte ta något som helst ansvar för hans barn hädanefter. Alla ändringar får han lösa och tar han barnet under mammans vecka får han byta tid på jobbet, jag kommer enkom att laga maten även till barnet om det är jag som lagar mat den dagen, men det är allt. Inga hämtningar eller lämningar vare sig hos mamman eller på förskolan och har han och jag bokat något som han väljer bort för att ha barnet kommer jag ändå att åka på.
Jag ville också ha helt delad ekonomi så att vi betalar enkom för de gemensamma kostnaderna tillsammans men våra egna utgifter står vi för själva. Jag tjänar lite mer än han men hans barn äter ju också så det går på ett ut om vi kör 50/50. Hans hobby är rätt dyr så han kommer att gå back på detta, men det struntar jag i. Han får ta sig en funderare på hur han vill leva sitt liv och om det är kompatibelt med att leva med mig.
Maken är väldigt besviken, men det skiter jag också i, för han gjorde mig väldigt besviken först.
Men, jag är ju galen jag 
Enligt mamman iaf. Fick en fråga från en gemensam vän vad som hänt, för mamman skrev på facebook att nu har xx bonusmamma slutat vara en bonus, nu är hon en styvmamma som är helt galen och skiter i att mannen hon är gift med har ett barn sedan tidigare. Hon tänker bara på sig själv.
Nu när jag skriver detta undrar jag om det har att göra med att maken och jag är relativt nygifta? Jag började fundera på orsak till hennes helomvändning och den kom i samband med vårt bröllop. Vi gifte oss borgerligt med bara vittnen så ingen visste något förrän de såg att vi ändrat status på facebook. Vi ville ha det litet och intimt och bara för oss. Hmm, tål att tänkas på.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-10-29 09:38
Allt detta hände för några år sen. En uppdatering om hur vi lever idag finns i inlägg 49.
