• Anonym (Jorå, så är det.)

    Jag är en galen styvmamma.

    Iaf enligt min mans ex. 

    Varför är jag nu en galning? Jo, jag avsade mig allt ansvar för mitt bonusbarn. 
    I början tog jag samma ansvar som min man och mamman till barnet. Hämtade på förskolan, skjutsade, hämtade eller lämnade ibland vid umgänge för att min man ibland fastnade i långa köer och ibland för att jag vissa fredagar (de byter på fredagar) slutade 12.00 så då hämtade jag strax efter det så att bonus slapp vara på förskolan till 17 då maken kan hämta. 

    Jag bytte blöja, lagade mat, lekte, uppfostrade, nattade osv. Dessutom kunde mamman ibland ringa mig på sina veckor och undra om jag kunde ta barnet någon em/kväll (min man jobbar kväll när han inte har barnet) och ibland hade vi barnet hennes helger om hon skulle bort. 

    Efter ca 2 år så blev mamman som förbytt. Hon ville ha barnet på heltid och ganska snart förstod vi att det var pga att hon ville ha underhåll. Vi betalade redan nästan alla barnets dyrare kläder eftersom hon var själv och vi var två. Hon har hela barnbidraget så det tänkte vi skulle räcka till att fylla på med underkläder, t-shirts etc. 
    Hon började lägga sig i hur vi gjorde här hemma med barnet, våra regler osv. I början brydde vi oss inte så mycket, men när hon började ringa maken istället för mig och ändra umgänget så blev jag faktiskt sur. 

    Både på henne och maken som gick med på förändringarna i tid och otid utan att höra med mig. Vi planerade ju vårt efter hur umgänget såg ut med barnet och våra få barnfria kvällar ihop är för mig viktiga. Och min vila är viktig. Maken var ju inte ens hemma alla gånger hon ville ha en ändring, så det blev jag som fick sms: Hämta xx efter jobbet, vi ska ha hen idag. Maken tog alltså för givet att jag var ok med att ha hans barn extra, utan att ens fråga mig. 

    Jag satte mig och pratade med maken och sa att jag inte var ok med att ha hans barn när det inte var vår tid, inte utan att bli tillfrågad först. Han kontrade med att barnets hem var lika mycket hos oss som hos mamma och jag visste att han hade barn innan vi blev ihop.  (Hennes ord som han upprepade, jag fick läsa sms från henne, när han motsatte sig hennes idéer fick han höra att han inte brydde sig om barnet) 

    Vi kom ingen direkt vart med det hela då maken avskyr konfrontationer och bråk så då sa jag helt frankt att jag kommer inte ta något som helst ansvar för hans barn hädanefter. Alla ändringar får han lösa och tar han barnet under mammans vecka får han byta tid på jobbet, jag kommer enkom att laga maten även till barnet om det är jag som lagar mat den dagen, men det är allt. Inga hämtningar eller lämningar vare sig hos mamman eller på förskolan och har han och jag bokat något som han väljer bort för att ha barnet kommer jag ändå att åka på. 

    Jag ville också ha helt delad ekonomi så att vi betalar enkom för de gemensamma kostnaderna tillsammans men våra egna utgifter står vi för själva. Jag tjänar lite mer än han men hans barn äter ju också så det går på ett ut om vi kör 50/50. Hans hobby är rätt dyr så han kommer att gå back på detta, men det struntar jag i. Han får ta sig en funderare på hur han vill leva sitt liv och om det är kompatibelt med att leva med mig. 
    Maken är väldigt besviken, men det skiter jag också i, för han gjorde mig väldigt besviken först. 

    Men, jag är ju galen jag Enligt mamman iaf. Fick en fråga från en gemensam vän vad som hänt, för mamman skrev på facebook att nu har xx bonusmamma slutat vara en bonus, nu är hon en styvmamma som är helt galen och skiter i att mannen hon är gift med har ett barn sedan tidigare. Hon tänker bara på sig själv. 

    Nu när jag skriver detta undrar jag om det har att göra med att maken och jag är relativt nygifta? Jag började fundera på orsak till hennes helomvändning och den kom i samband med vårt bröllop. Vi gifte oss borgerligt med bara vittnen så ingen visste något förrän de såg att vi ändrat status på facebook. Vi ville ha det litet och intimt och bara för oss. Hmm, tål att tänkas på. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-10-29 09:38
    Allt detta hände för några år sen. En uppdatering om hur vi lever idag finns i inlägg 49.

  • Svar på tråden Jag är en galen styvmamma.
  • Amla07
    Anonym (mmm) skrev 2018-10-28 12:22:45 följande:

    TS, problemet här är ju pappan! Ni måste hitta ett sätt att kommunicera om ni ska fortsätta tillsammans. Gå i terapi! 

    Jag är både mamma och bonusmamma och jag anser att bor man ihop tar man ansvar gemensamt när barnen är hemma (helt märkligt att ha separata vardagsliv när man delar hem, tycker jag), så gör vi och vi är nöjda med det MEN jag har en man som aldrig i livet skulle bestämma saker med sitt ex utan att först ha pratat med mig, jag gör givetvis inte det heller med mitt ex. 

    Om han gjorde som din man, kanske jag hade reagerat precis som du.

    Det är DET ni måste prata om, hur ni ser på ert äktenskap, vad tänker ni båda om hur en "ny" familj ska fungera. Hur han inte kan ta dig för givet och definitivt inte bara säga ja till exets önskemål utan att ha pratat med dig först.  Inte säkert ni löser detta på egen hand. 


    Instämmer helt!!
  • Anonym (lea)
    Anonym (Jorå, så är det.) skrev 2018-10-28 12:58:35 följande:
    Nej, inte arg för att hon valde att kontakta pappan istället för mig, men för att hon skällde ut honom när han först försökte med att han behövde kolla med mig först. Han har ju nu behövt säga nej när hon ringt och velat att vi ska ha bonus på hennes veckor eftersom han inte kan då han jobbar kväll. 
    Då har hon skrikit att man är förälder på heltid, att han inte bryr sig om barnet och att jag ju visste att han hade barn sedan innan och borde fatta att med det kommer ansvar. Bla. Hon har både skrikit och skickat sms om detta och mer därtill när hon inte får som hon vill. 

    Och för att hon skriver att jag blivit galen för att jag nu vägrar ta samma ansvar som hon och pappan för deras barn. Det finns ju vissa som blint tror på mamman och inte frågar mig/maken om det hela. Jag fick ju veta vad hon skrivit för att en vän kontaktade mig och undrade vad som hänt. 

    Det är trist, men iofs rätt bra, att få veta vilka som är ens vänner på riktigt. 
    OK, konstigt av henne att skriva på Facebook.
    Men jag kan nog tycka att du har överdrivit det hela ocks
    å. Du skulle ha hållit fast vid att du kan hämta/ta hand om barnet om du blir tillfrågad först, och inte beordrad. Det borde alla inblandade förstå.
  • Anonym (Jorå, så är det.)
    Anonym (lea) skrev 2018-10-28 13:22:18 följande:
    OK, konstigt av henne att skriva på Facebook.
    Men jag kan nog tycka att du har överdrivit det hela också. Du skulle ha hållit fast vid att du kan hämta/ta hand om barnet om du blir tillfrågad först, och inte beordrad. Det borde alla inblandade förstå.
    Jo, det var ju det jag sa till min man. Att så länge jag är tillfrågad är det inget problem, men om du och mamman ska bestämma om mitt liv/min tid över mitt huvud vill jag inte vara med. Och då fick jag ju svaret om att vårt hem är barnets hem lika mycket som hens hem hos mamman så det ska ju inte spela någon roll när barnet ska vara hos oss.
    Hade barnet klarat sig själv och kunnat ta sig till oss själv hade jag inte brytt mig om ändringar. 
  • Ester69
    Anonym (Jorå, så är det.) skrev 2018-10-28 12:08:46 följande:

    Ja, jag hade gärna fortsatt som förut, men min man väljer att vika sig för mamman och då får han också ta konsekvenserna av det. Om han tycker att jag sviker honom får han fundera på varför han tycker det och avgöra om han vill fortsätta med mig så som det var förut, så som det är nu eller om han vill ha hela ansvaret för sitt barn men bo själv. 


    Precis. Jag fick nog när mamman skickade barnet att stå o ringa på klockan 9 på morgonen när jag jobbat natt. Och själv stack hon iväg på annat. Sambon fick komma hem från jobbet och ta hand om barnet. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Hade flertalet gånger förklara att hon måste höra av sig innan hon skickade över barnet men icke.
  • Anonym (Jorå, så är det.)
    Ester69 skrev 2018-10-28 14:49:21 följande:
    Precis. Jag fick nog när mamman skickade barnet att stå o ringa på klockan 9 på morgonen när jag jobbat natt. Och själv stack hon iväg på annat. Sambon fick komma hem från jobbet och ta hand om barnet. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Hade flertalet gånger förklara att hon måste höra av sig innan hon skickade över barnet men icke.
    Så otroligt respektlöst! Det hade jag gått i taket för, får jag inte sova blir jag inte särskilt rolig att ha å göra med. Hade jag varit du hade jag krävt att pappan hållit sig undan med barnet tills jag sovit klart om barnet inte var så pass stort att det kunnat leka tyst. 

    Tänk om du inte hade varit hemma?! 
  • Ester69
    Anonym (Jorå, så är det.) skrev 2018-10-28 14:54:36 följande:

    Så otroligt respektlöst! Det hade jag gått i taket för, får jag inte sova blir jag inte särskilt rolig att ha å göra med. Hade jag varit du hade jag krävt att pappan hållit sig undan med barnet tills jag sovit klart om barnet inte var så pass stort att det kunnat leka tyst. 

    Tänk om du inte hade varit hemma?! 


    Jo från den dagen har han själv fått fixa allt om nu inte barnet specifikt bett mig om något. Dock som ett brev på posten anmälde hon oss till soc för vi (vi är alltså jag) inte tog hand om barnet. Vart ju ett magplask för henne då hon fick skit och inte min sambo.
  • Ctazy

    Man kan ju också se det som att du gick från gullig bonusmamma till en egoistisk styvmorsa när ringen hamnade på fingret. Det är patetiskt litet att ta ut sin frustration på ett barn, och jag skulle aldrig acceptera ett sånt beteende gentemot min unge. Det är väldigt osannolikt att barnet inte skulle märka av det här. Din man verkar vara en riktig mes som varken står upp mot dig eller sitt ex för sitt barns skull.

  • Anonym (mmm)
    Anonym (Jorå, så är det.) skrev 2018-10-28 12:38:36 följande:

    Ja, det var min inställning också från början, att vi tar lika ansvar för allt i vårt hem inkl bonus. Jag vill inte ha barn med min man och han vill inte heller ha barn så den biten är inget problem som så. Men om jag ska vara någon slags bifigur, en barnflicka som ska ställa upp när som, då vill jag inte vara med längre. 

    I början kollade han med mig, men sen tyckte vi alla tre att det var enklare om mamman kontaktade mig direkt istället, det blev mycket smidigare, det var ju som sagt ändå jag som fick ta det praktiska med det hela. 


    Terapi är inte aktuellt än, maken får fundera själv först och inser han hur tokigt det blev så löser det hela sig ändå, men om han ändå tycker att jag gör fel så får det bli terapi (om han går med på det) eller så får det, tyvärr, bli skilsmässa För ska han gå omkring och känna att jag sviker honom jämt så blir det inte bra och jag tänker inte vika mig och behandlas som ett tjänstehjon. 


    åh vad trist att han är så "lat" så att han överlämnade ansvaret till dig att ha kontakt med mamman. Låter mer som typen som inte "orkar" ha all koll kring sitt eget barn. 
  • Anonym (Midi)

    Och den största förloraren i det hela är som vanligt barnet.

  • Lilyje

    Jag tycker att du gör helt rätt TS!


    M 2010 | B 2017 | ? 2019
Svar på tråden Jag är en galen styvmamma.