Kan vi prata om s.k "incels"

Naturligtvis väljer vi väl vilka vi vill ligga med? Klart jag påverkas till en viss del av ideal och annat runt omkring mig, men jag vill ju inte ligga med kvinnor för att de är kända. 

Nu börjar detta likna de allra stolligaste trådarna i flashbacks mörkaste vrår. Där man diskuterar eugenik, alfahannar och hur många fruar män bör ha för att avla fram härskarrasen. 

Alla möjliga undanflykter förutom att gå till gymet, klä sig lite snyggare, vara snälla och inkännande mot andra.

Märkligt ändå att så många män som är både rödtottar, högst medelmåttiga och ej kronprins av England kan ha skaffat familj, fått ligga och fått barn. Det måste ju ändå vara påhittade konspirationer? För annars passar det ju inte in i dessa teorier.

Underhållande!

Men där skon egentligen klämmer då: 

Är sex en rättighet? Undertexten i pojkens ( i filmen ) raseri verkar ju vara att han inte får något han har rätt till. Att samhället, världen och i synnerhet kvinnor är skyldiga honom sex.

Så underbart att läsa alla dessa män som är experter på vad som gör kvinnor kåta. Det finns en sannimng därute om vad som gör kvinnor kåta. De som sitter på sanningen är .... kvinnorna. 

Vi kanske ska avvakta vår mansplaining och fråga en kvinna istället.

Det verkar råda en viss begreppsförvirring kring begreppet incel.

1.Vissa använder det om alla män i ofrivilligt celibat. Jag tror vi kan vara överens om att det är en ganska heterogen grupp: killar i Norrlands inland som valt att bo kvar och ta över släktgården trots att alla kvinnor flyttat iväg, arbetslösa wow-spelare som blivit så porrberoende att de inte tagit sig ur källaren på fyra år och inte vet hur man pratar med någon utan ett headset på, trevliga män som bara inte gillar krogsvängen osv. De flesta ungkarlar är sympatiska personer som bara råkat bli över och sedan har det blivit en ond cirkel. De flesta skulle aldrig ens drömma om att våldta eller spränga någon i bitar.

2.Men begreppet incel har kommit att handla om en speciell sorts ungkarlar, den sorten som kanske blivit över även på andra plan. De är sällan den mest populära killen i kompisgruppen till exempel, och har antagligen inte en strålande karriär bakom sig. De känner ett slags utanförskap och skyller det på samhället i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Svenska incels brukar resonera såhär: "det är kvinnor som röstat på invandrarvänliga partier och det är därför kvinnors fel att en massa män kommit till Sverige. Dessa horder av invandrarmän tar alla svenska kvinnor som rättmätigt tillhör mig."

Om vi är klara över att vi med incels menar definition 2, så blir diskussionen lite enklare. Alltså: De flesta ungkarlar är schyssta, trevliga personer som bara borde våga ta kontakt så skulle de hitta någon (jag har flera sådana i min närhet), men frågan är vad vi gör med de som tillhör definition 2, killarna som sitter framför porrklippen och hatar hatar kvinnor och allt och skyller alla sina misslyckanden på alla andra. De är uppenbart inte lyckliga, och gör ingen annan lycklig heller.

De som har gått så långt att de beter sig som mannen i filmen måste bemötas med hårdast möjliga metoder inom rimlighetens gräns. Det kan inte daltas längre när det har nått dit. På samma sätt som samhället med all kraft måste agera mot alla radikaliserade människor. Han på filmen är i princip som en militant islamist. Han är helt fast i sin världsbild och det är bara en tidsfråga innan han jobbat upp modet att begå en hemsk handling. 

Vad gäller de som inte hamnat där ännu: Svårare. Först och främst identifiera dem. Detta är dock inte det lättaste, men ett trick är att få dem att själva söka hjälp och stöd. Stigmat kring psykisk ohälsa börjar ju till exempel luckras upp mer och mer, så skulle psykvården och vårdcentralerna få mer resurser skulle det kunna göras insatser där. 

Jordan Peterson har en del bra poänger ( vissa som jag inte alls håller med om ), och några av dem är att unga män ( precis som kvinnor ) behöver ett syfte i livet. 

Bli bra på något, befinna sig i miljöer "which you excel in", och få en känsla av "accomplishment", så blir det en dominoeffekt som kan leda till ökat självförtroende, status med mera. 

Jag upplever ( efter egen empiri, bland annat genom min bror som är av typen "snäll och timid incel", som inte radikaliserats. Ännu. ) att många verkar tro att bara de får sex så ordnar sig resten av livet. Att sex skulle vara grundstenen för att resten i Maslows behovstrappa ska fungera.

Med största sannolikhet är det precis tvärtom, och detta är en hemsnickrad teori givetvis ( vilket 99% av allt här på FL är ). Med en stark grund, ett starkt syfte och en givande tillvaro så kommer attraktionskraften. 

"The pursuit of sex makes men strive to excel" är en gammal sägning som nu tillskrivs Jordan Peterson, men som florerat i många år innan honom. Jag är motvilligt beredd att hålla med. 

Innerst inne vill vi ha sex/närhet, och har man förstått spelreglerna så kommer man att göra allt man kan för att göra sig attraktiv, om det så är utseendemässigt, statusmässigt eller karriärmässigt. 

Ju mer jag läser och när jag tittar på min egen bror så förstår jag att många verkar ha gett upp. Och sexet uteblir likväl. Frustrationen och hopplösheten ökar. Ansträngningarna minskar. Sexet uteblir ännu mer, och spiralen fortsätter. 

Kort sagt, du är din egen lyckas smed, men du är även din egen attraktionskrafts smed. Hur hjälper vi dessa män? Tja, kanske kan börja med att sparka dem i röven, ställa krav på dem och "make them strive to excel"?