Min dotter ljuger för mig

Barn ljuger rätt mycket i omgångar och det är en del av utvecklingen. Fast vuxna ljuger ju ganska mycket de med, så det kanske bara är mänskligt. Jag kommer inte ihåg exakt, men jag har läst rätt underhållande studier om att föräldrar grovt överskattar sin förmåga att genomskåda när deras barn ljuger och att barn ljuger mer än föräldrar tror.
Visst är det provocerande men det absolut bästa sättet att hantera det på är att inte ta det personligt. Se till att verifiera allt av vikt ett tag så att det inte finns något att vinna på att ljuga. Kolla över läxan, ring och kolla med mormor, ha tät kontakt med skolan... Bestraffa inte lögner, men uppmuntra sanningen - den är ofta ganska svår att våga säga som det är. Tala om vikten av att berätta så att du kan hjälpa henne lösa sina problem. Om du misstänker en lögn, eller fångar henne i en, så försök starta om och börja från början igen. Vet du sanningen så är det bara grymt att få henne att erkänna eller fånga henne i en situation där hon gräver ner sig djupare och djupare i lögnen. Prata med henne om strategier så att hon ska känna sig trygg nog att säga sanningen - skriva ner det, att säga det om du kramar henne samtidigt, säga det medan hon tittar ut genom fönstret. Tala om vad som är privatliv och vad som är ok att hålla för sig själv och vad du som förälder måste få veta. Tala också om vita lögner och hur vi socialt hanterar lögn och sanning. 

Du gör givetvis det som du känner är bäst för dig och din dotter, men tänk på att ofta ljuger man för att man är rädd. Ju tryggare man är desto mindre behov finns det av att ljuga. Ju argare du blir och ju hårdare du hotar att straffa henne desto större anledning har hon att riskera att komma undan genom att ljuga. 
Visst är det ett problem att hon ljuger om läxorna, men det är ett större problem att hon inte klarar av att göra dem självständigt i den utformning som de har. Jag hade gett mig på det problemet först. Tala med läraren om ni kan ha tätare kommunikation. Det är inte ovanligt att man i din dotters ålder har föräldrarna att signera läxan, just för att det ger en extra koll att de verkligen gör den. Många i den åldern har inte självdisciplinen eller motivationen att göra den själv. Andra sätt är om läraren kan tänka sig kolla hennes agenda eller kalender en gång i veckan så att alla läxa och ev försenade uppgifter eller saker som hon inte gjorde färdigt på lektionstid, eller om läraren kan skicka något vecko-mejl så att du kan kolla av med.

Lycka till i morgon med lärarna. Kolla av med dem om hon behöver göra läxor för att ta igen det hon inte får gjort på lektionerna, för att det är material som de inte går igenom på lektionerna eller för att det är att lära sig ta ansvar och jobba självständigt. Ofta har det ju läxor av flera skäl, men det kan vara bra att lista vad som är viktigt för just din dotter. Då kan man vidta åtgärder för att förbättra just det. Be också att få ett system med lite extra koll för att få rätsida på ljugandet eller i alla fall ta udden av det.

Och var lite extra snäll mot flickan med. Budskapet måste alltid vara att du är god nog som du är. Du duger och behöver inte ljuga för att vi ska älska dig. Vi är starka nog att klara av vad du än har att berätta för oss.

Ta det inte personligt. Du verifierade med läraren och flickan får göra läxan ändå. Hon vann inget på att ljuga. Allt som är viktigt fortsätter du att göra så med tills den här frustrerande, men vanliga, perioden är slut.
När du vet vad sanningen är så sätt inte dit henne eller fånga henne i en lögn. Du säger bara att läraren sa si eller så och att hon kan göra läxan nu. I framtiden kan du med det samma säga att du kommer att verifiera med läraren (eller någon annan) så att hon vet det innan hon svarar. Fortsätter hon att ljuga och vägrar erkänna så avsluta bara diskussionen. Du är mamman och det du säger gäller. Hon kan lita på ditt ord.
Du kan säga saker som att nu tog det mer tid att göra det här, eller att det blev mer komplicerat, men undvik att skuldbelägga henne för dina känslor av svek och ilska. Dels för att hon faktiskt inte ska behöva ta på sig dem och dels för att om hon är ute efter att testa dina gränser och trycka på dina knappar så visar du henne klart och tyd

Om du tror att hon skulle svara bra på konsekvenser så kan du testa att använda dig av dem. Det kan vara bra för dig med, eftersom du liksom får ta ut din frustration på ett konstruktivt sätt. Tex kan du köra med att det tog si och så mycket extratid att reda ut lögnerna att du nu vill ha hjälp med några hushållsuppgifter. Eller att hon får göra 10 minuter extra matteuppgifter, eller att hon kan skriva en journal över vad som hände (problem, lösning, sammanfattning) - kanske på engelska om hon behöver träna på det mer än svenska. 

Halva problemet är nog att du tar det så hårt. Jag vet att det inte är lätt att inte ta det personligt, men testa att släppa det lite och avdramatisera det lite. Säg till henne att det är jobbigt med alla lögner och att du hoppas att hon växer ur det snart.