Till er som hackar på föräldrar som skriver om soc

Nej, det blir absolut inte bättre för det barnet om det tas från sina föräldrar ens en tid! Du är så okunnig i psykologi, en separation från anknytningsföräldern är ett så djupt trauma att det är en värre (mycket värre) risk än att barnets mamma inte duschat på en månad. Tänker på Åsa Linderborg som växte upp på en madrass på golvet med en alkoholiserad pappa. Hon är kulturchef idag och har varit mycket framgångsrik. Det viktigaste för henne var att föräldrarna älskade henne. Jag vet barn som tagit livet av sig i familjehem. Vuxna narkomaner som säger att dom tagits till fosterhem och instutitioner. Vuxna med grav psykisk ohälsa som vuxit upp i övre medelklassen med föräldrar som både duschat varje dag och haft hög inkomst MEN INTE ÄLSKAT DOM. Du är så okunnig som babblar om barns bästa och missar vad ett riktigt trauma är.

Jag har inte läst den tråd du skriver om men det är ju allvarligt att föräldern inte istället fick hjälp av samhället i hemmet. Det är mycket bättre för barnet om en sådan förälder får stöd hemma än att det separeras och placeras.

Numera består socionomutbildningen mest av juridik. Min dotter läser...

Nu har inte jag läst alla svar. Så jag kanske kommer med oväsentligheterna. Jag blev placerad 22 gånger på olika instruktioner och fosterhem. Likförbannat rymde jag jämnt hem till mamma. För det var hos henne jag ville vara hos. Likförbannat flyttade soc mig ytterligare, o jag bara rymde hem. Varför kunde dom inte ge min mamma hjälp? Henne som jag ville bo hos!? Nä då flyttar dom mig ytterligare fler gånger till olika ställen, som inte är mitt hem?? Istället för att ge min mor hjälp, så valde soc att dra upp mig överallt. Flera olika hem, institutioner, och någon trygghet i det hade jag inte alls!? . nu i vixen ålder har deras sätt att dra bort mig från allt, fått mig att ha svårt att lita på människor. Svårt med förhållanden. Svårt att känna mig trygg någonstans. Soc är inte det bästa för barnet. Även om det ska vara det! Kan nämna om en fosterfar som höll på att våldta mig. Enligt soc hade jag missuppfattat allt. Snacka om att slå på dom som redan ligger...

Jag har också hört om såna fall där barn blir omplacerade så himla många gånger, och jag förstår inte riktigt hur det kan bli så. Man kan väl inte göra så att man bara placerar ett barn någonstans, utan att ta hänsyn till i fall just det här barnet kommer att röra till så mycket för andra barn i familjen eller att omständigheterna är såna att det inte räcker, inte fungerar - jag menar, det måste man i många fall ju kunna räkna ut innan? Framför allt efter flera misslyckanden.

Jag kan inte föreställa mig att det skulle vara några stora brister med flertalet familjehem, eller? Mer sannolikt är det kanske att det handlar om ganska krävande barn, och att det helt enkelt inte räcker att placera dem i en ganska vanlig familj med andra barn. Kanske måste de vara enda barnet i familjen? Kanske måste föräldarna vara utbildade för detta. Kanske måste de t.o.m. bo i någon slags institution - självklart under så bra omständigheter som bara möjligt. I alla fall ett tag, tills de är redo att kunna fungera i en familj. Man kan väl inte bara testa om och om igen, när det inte verkar funka. Då får man ju utveckla något mera passande.

Din röst och erfarenhet behövs även om jag hellre hade önskat att du inte haft den erfarenheten du fått genom att staten gjort det största övergreppet en stat kan göra genom att beröva dig och din familj den självklara tryggheten som det innebär att vara nära de som man hör ihop med.

Jag möter dagligen bevis på hur illa socialtjänsten fungerar och ibland kan man fundera om det överhuvudtaget inte finns någon vettig person i den organisationen.

Vi måste mobilisera alla krafter vi har för att få vår röst hörd och en genomgripande förändring som innebär att samhällets skyddsnät är just ett skyddsnät och inte ett fångstnät.

Vi får väl se om "förstå sig påarna" eller socionomerna kommer och förklara att du har fel att det inte alls har varit som du beskrivit för dessa personer har säkert läst en bok, kanske någon domstolshandling eller dyl. i ämnet och är därmed proffs.

Sverige kritiseras gång på gång av internationella organ när det gäller bristerna inom socialtjänsten, men ingen politiker verkar ha ryggrad nog för att ta i problemen.