Anonym (Vän) skrev 2018-11-19 12:45:45 följande:
En mkt nära kvinnlig bekant separerade från sin man för ett par år sedan. Detta efter att han både misshandlat och våldtagit henne, dock utan att ha dömts (ej anmält).
Nu är det så att deras två gemensamma barn i 10-årsåldern helst vill vara hos sin pappa, och ofta vill åka dit tidigare osv (de har barnen varannan vecka). Antagligen har pappan fått barnen att tro att det var mammans fel att de skilde sig, och på något vis verkar de ha tagit pappans parti.
Detta är jobbigt att se för jag märker hur mamman (min nära bekant) lider av att bli bortvald av barnen. Hon har aldrig pratat illa om sitt ex inför barnen och de vet väldigt lite om vad som hände innan skilsmässan, utan har antagligen bara fått höra hans förljugna version.
Jag har bra kontakt med barnen och frestas att berätta för dem vilket monster deras pappa är, och att de har tagit fel förälders parti. Men samtidigt inser jag ju att detta skulle såra barnen som naturligtvis älskar sin pappa.
Hur tycker ni att jag ska göra? Eller vad tycker ni att jag ska rekommendera min bekant att göra?
Hon bör i alla fall inte prata illa om pappan! Och hon bör inte heller berätta sånt som bara skulle få barnen att må dåligt. Man kan istället säga att det inte riktigt är så som pappan säger, eller ännu bättre inte direkt beskylla honom för att ljuga utan bara säga hur det är (ifrån hennes sida och angående det som han har berättat, inte något mer och negativt). Om situationen är lite väl illa så kan man ju medge något negativt, men i alla fall så lite som möjligt.
Barn märker förr eller senare. De kommer att förstå hur det ligger till. Och om mamman nu också börjar prata illa om den andra parten, så kommer barnen att säga att de ju båda höll på att prata illa om varandra. Då är det risk att de tycker att de båda gjorde ungefär likadant. Och det vore orättvist eftersom pappan gör ju värre. Jag har själv varit med om liknande. Och även här var det så att barnet i några år trodde på pappans lögner (som jag dock inte hörde och därför inte kunde bemöta). Men sedan kom det ju ändå fram att det inte var så. Jag lovar - det blir bäst för henne om hon bemöter det här lugnt och utan att hämnas på något sätt.
