Är jag bisexuell?

Tror det ligger mycket i det att jag nog innerst inne är mycket rädd för ett väcka riktiga känslor som kan uppstå gentemot en annan kvinna.

Jag var väldigt binyfiken och testade. Älskade det men insåg att min attraktion till tjejer är strikt sexuell. Levde inte i ett förhållande vilket underlättade mitt utforskande. 

Var väldigt nyfiken på sex tidigt. Upptäckte att det var skönt att dra i penisen. Vid 11-12 års åldern var vi några grabbar som tittade på porrfilm. I början runkade vi tillsammans men snart gjorde vi det åt varandra. Vi började också att suga varandra. Snart nog fick vi alla flickvänner och ingen pratade mer om det här. Nu på ålderns höst börjar nyfikenheten komma tillbaka. Hur var det att runka någon och att suga på en penis. Kanske beror nyfikenheten på min frus ointresse för sex, och att sexet idag bara består i självtillfredsställelse. Skulle gärna se att min fru kände någon lust. Hon fick gärna testa annat för att få tillbaka lusten igen.

Det är alltid en risk såklart, om man ligger med andra än sin partner. Men det beror på hur man gör. Om det bara handlar om sex och ingen kommunikation där emellan, då skulle jag säga att risken är minimal. Däremot om man börjar ha daglig kontakt och bekräfta varandra är det högst sannolikt om det en person man gillar och har kemi med.

Jag tror att känna kärlsekskänslor för någon med samma kön, är det som verkligen visar hur man är lagd. Personligen skulle jag aldrig kunna bli kär i en kvinna eller gå igång på en tjej som jag satt och snackade med, även om hon var precis "min" typ. Kan tänka så ibland att om jag var kille skulle jag bli ihop med en sån tjej.

Men jag tror att just den mänskliga sexualiteten är ganska komplex, tror inte det finns så tydliga gränser som vi vill att det ska finnas. Jag tror att många i grund och botten kan bli upphetsade av sexuella handlingar som innefattar både kvinnor och män. Och det betyder inte att man är homosexuell, men att man utforskar sexuellt och inte begränsar sig i fantasin. Vi är så itutade att är man hetero så ska man typ äcklas av det motsatta könet. Frågan är hur mentalt detta verkligen är och hur det skulle vara om det inte fanns några regler eller normer kring detta.

Iaf, varför testar du inte att ha sex med en tjej och ser hur du känner? Om du bara träffar denne person en gång så behöver du inte oroa dig för känslor.

Hej ts! :) var bra du formulerade ditt inlägg, jag förstår precis vad du menar. Jag är lesbisk sen jag var liten eller vad man säger.. det har alltid varit tjejer för mig. Är 31 år. Men har senaste åren varit nyfiken på killar alltså tvärtom som det du känner, fast inte att vara i relation med dom utan mer sexuellt.

Saken är 1) slappna bara av om det skulle vara så att du är bisexuell, det är varken fel eller något som bör ge dig panik. Du kan ändå leva med en man hela livet men fortsätta gilla kvinnor på avstånd eller slänga nån extra blick på dom, liksom de är ingen big deal

Sen nr 2) jag fullkomligt älskar relationer med kvinnor. Det är så mycket lättare läsa av dom. Man pratar öppet om känslor/ tankar. Man är som bästa vänner fast en relation. Visst de krockar ibland när båda har olika menscyklar med att ena kan va sugen och den andre precis ha världens mensvärk och va typ jättegrinig. Men liksom allt de här känsliga.. kvinnor gråter lätt och allting med känslor är så mycket lättare. Närheten bara.. man kan prata i timmar om saker, de älskar jag!

Tack snälla du för ett fint inlägg.

Det gör mig glad att känna (ju mer jag tänker på det) att jag faktiskt kan leva hela livet ut med min man oavsett om jag är nyfiken på kvinnor eller inte. Om jag någon gång provar att ligga med en kvinna eller ej får tiden utvisa men det lockar (och skrämmer mig på samma gång) så vem vet? Om maken fortsätter vara okej med det även längre fram kanske det känns okej för mig med.

Och alltså det låter så otroligt härligt att ha en relation med en annan kvinna. Jag tror egentligen att jag hade trivts bättre i en relation med mer känslor och närhet. Lite avis på er som får uppleva det faktiskt ????

Va kul du känner så! :D

Absolut, slappna av bara med tankarna.. precis som att jag varit nyfiken ha sex med en kille så har jag heller ingen brådska med det. Vet att jag sa det för en kompis för några år sen o han sa -ja men då är du inte helt lesbisk fö haha , han tyckte de var så roligt då jag alltid sett mig som helt gay men skitsamma egentligen, jag vet att jag ändå inte kan bli kär i en kille så som jag känner nu o att jag bara vill leva med kvinnor o så kan de ju vara för dig med? Fast med män? Så slappna som sagt bara av.. låt tiden avgöra och tryck inte undan känslorna. Alla är mer eller mindre lite bisexuella även om alla inte lever ut det helt.

Japp mycket känslor med tjejer och prat, så mycket prat och dubbla signalerar haha, typ den enda nackdelen. Dom säger en sak men menar något helt annat men så märker man det är ju precis så man själv gör. Men skönt ändå att leva med någon man kan prata riktig djupt med, där den andre inte säger att de blir för mycket känslor vilket jag uppfattat att en del män känner? Ja hursomhelst önskar jag dig lycka till :)

Jag är kille och började tänka på andra killar när jag var 25. Dröjde några år innan jag vågade testa. Väldigt blandade känslor efter. Men jag ville igen, så jag träffade andra killar. Nu är det längesen, men jag kan inte sluta fantisera, längta. Jag är bisexuell helt enkelt. Träffar jag en kille jag tänder på så kommer jag göra det igen. Men jag vill leva med en tjej.