Kommer inte över vuxenmobbning

Så istället för att gå vidare till facket eller söka nytt jobb så kan du tänka dig att dö från dina barn??

Jag läste en annan tråd här på FL som berörde en trådstartare och hur hon/han hade påverkats av sin mammas självmord, även 10 år efter självmordet..

Själv är jag den där mamman som lever med pockande självmordstankar, dagligen..

Jag har det mesta jag kan önska mig: en fin man, underbara barn och ett fåtal goda vänner.

Men ångest och nedstämdhet har varit min ständige följeslagare genom livet.

(Och jag har testat det mesta.... men ingenting hjälper... KBT, antidepressiva, ångestdämpande, mindfulness..)

Det började när jag som barn flyttade till en mindre ort och där stämningen bland tjejerna i klassen periodvis var ganska tuff; inte minst gentemot oss nyinflyttade i byn.

Bästa vänner ena dagen - totalt utfryst andra dagen.

Sedan dess har jag upplevt många svek, inte minst från andra kvinnor genom livet.

Ofta i arbetslivet. Tjejer har betett sig helt hänsynslöst emellanåt och helt from nowhere..

Skvallrat på mig för att jag ska förlora jobb som jag har haft, fixat och trixat med jobb jag har sökt, kommit med bitchiga utlåtanden och kommentarer om mig och mitt arbete, osv osv..

Ett tydligt exempel var när jag som ung sökte jobb på en mataffär. Jag kontaktades direkt av den dåvarande personalchefen; en ung tjej, bara några år äldre än mig.

?Asså du får gärna börja hos oss, men kanske inte på heltid och på den avdelning du har sökt. Det är en hel del tunga lyft o så.... men jag har en mindre kassatjänst som du skulle kunna få, på 20h/vecka?

Snäll och naiv, så tackade jag ja.

Jädrar, vilken skit som drog igång.

Det anmärktes på precis allt och alltid från 2-3 tongivande, tuffa tjejer. Schemat kunde plötsligt tömmas och bli blankt eller så fick jag riktigt dåliga arbetstider och man jävlades så gott man kunde..

Nu i vuxen ålder är jag utbildad och jag sökte jobb inom det jag verkligen brann för. De första åren gick bra: En helt fantastisk arbetsmiljö.

...Sedan fick jag barn och då började utfrysningen sakta men säkert: blev fråntagen arbetsuppgifter, undanhållen info, man hälsade inte när jag kom till jobbet om morgnarna osv osv...

Sökte mig vidare internt och då fortsatte mobbningen och en kvinnlig chef såg till att trycka till mig ordentligt. Det hela gick så långt att hon t o m anklagade mig för att medvetet ha fuskat med tidsredovisning, sjukfrånvaro och VAB. Det sjukaste jag har upplevt på mycket länge.

Vidare så hade hon, enligt en kollega, samlat info om mig i arbetsgruppen i syfte att misskreditera mig... mm mm

Sedan dess litar jag inte på arbetslivet.

Självkänslan är i botten och jag vet inte hur jag kan glömma det här.

Är rädd att jag inte kommer att orka leva med detta mer..

Vilket jävla skitsnack, jag har aldrig mobbat någon.

Men jag har varit med om personer som har blivit utfrysta på fler än en arbetsplats och som varit dåligt omtyckta och kallat det för mobbning när det i själva verket är de som ligger bakom problemen.

Är man på flera olika arbetsplatser och samma förekommer på samtliga ställen så är det ofta den gemensamma nämnaren på dessa arbetsplatser som är en del av problemet.

Det är inte så att de ringer varandra från olika arbetsplatser och säger åt dem på nya att frysa ute den nyanställda personen, men om det händer gång på gång så kanske inte felet enbart ligger hos kollegorna.

Har själv varit med om berättat för chefen hur anställda beter sig, och det är för att det var dem som var problemet med hur de behandlade andra, attityd och skapade osämja i gruppen. Kallar inte det mobbning eller att tjalla för att man vill ha lugnt på sin arbetsplats

Vilket jävla skitsnack, jag har aldrig mobbat någon.

Men jag har varit med om personer som har blivit utfrysta på fler än en arbetsplats och som varit dåligt omtyckta och kallat det för mobbning när det i själva verket är de som ligger bakom problemen.

Är man på flera olika arbetsplatser och samma förekommer på samtliga ställen så är det ofta den gemensamma nämnaren på dessa arbetsplatser som är en del av problemet.

Det är inte så att de ringer varandra från olika arbetsplatser och säger åt dem på nya att frysa ute den nyanställda personen, men om det händer gång på gång så kanske inte felet enbart ligger hos kollegorna.

Har själv varit med om berättat för chefen hur anställda beter sig, och det är för att det var dem som var problemet med hur de behandlade andra, attityd och skapade osämja i gruppen. Kallar inte det mobbning eller att tjalla för att man vill ha lugnt på sin arbetsplats

Så där säger en äkta mobbare. Ingen annan människa skyller på offret. Eller menar du på fullaste allvar att om jag tycker att du beter dig fel så har jag rätt att mobba dig? Om du klär dig "fel", har jag då rätt att våldta dig också?

Vuxna människor som anser att någon gör eller beter sig fel mobbar inte, de pratar med personen ifråga och så löser man det på ett professionellt sätt. Funkar inte det går man till arbetsgivare eller fack. Att mobba någon är oförlåtligt och omoget och visar bara att man är socialt efterbliven.

Ts; Har du försökt fundera ut vad som varit grunden till det som har hänt? Vad är det som händer i början och hur hantetar du det? Varför skulle folk frysa ut dig för att du fått barn? Har du haft så mkt frånvaro att det finns fog för deras misstankar?

Är det främst kvinnor som beter sig sådär? Testa isf att söka dig till ett mer mansdominerat yrke. Har du pratat med nån av dem och försökt få en förklaring?

Jag vet och förstår hur du känner, men jag tycker du ska försöka fundera på de frågor jag ställde, söka nytt jobb och försöka börja om från början. Om det sker någon sorts konflikt, ta tag i den DIREKT, för något som pågått länge kan vara svårt att göra något åt.

Nej man behöver verkligen inte aktivt mobba någon.

Men att utefrysa någon som gör fel mot dig tex kallar jag inte för mobbing, är någon dum mot mig så tänker inte jag va trevlig mot den personen tex.

Men om det är som du säger så är det ju otroligt tråkigt att det har hänt och då hoppas jag verkligen att facket hjälper dig. Du kanske skall byta bransch helt ett tag, ta ett jobb som får dig vara glad och träffa mycket positiva människor osv, eller ett som extrajobb, något som ger dig energi. Jag har alltid haft ett extrajobb just för att få lite extra boostning inom en helt annan brach, tex, krog, gym, volontär osv

Jag brukar aktivt höra mig för om nya arbetsplatser för att veta hur det funkar där och hur stämningen är för att få en bild av hur det funkar där.

Mvh