Bedragen man
Hej, efter 20 år ihop så har hamnat där jag trodde att jag aldrig skulle befinna mig! Jag har igår fått bekräftat att min fru varit otrogen drygt ett år med en gemensam bekant yngre man och vän till familjen. Magkänslan min har varnat redan för ett år sedan, men med logiska hjärnhalvans del har jag lyckats trycka undan det känslan säger. Förutom magkänslan så har jag och vårt äldsta barn frågat frun/mamma om vännens och min frus egentliga förhållande! Svaret har alltid varit nekande. För en vecka sedan när jag bläddrar på surfplattan lite som tidsfördriv så går jag in på mappen bilder, mer för att titta pm barnen tagit foton eller gjort videos, såklart har ju inte barnen tagit bilder! Däremot hittar jag bilder från min frus telefon som visar sig vara synkad till surfplattan. Där visar sig bröstbilder på min fru, skärmdumpar på min frus och älskaren/vännens sms, bilder på honom, raderade bilder som inte hunnit raderas än. Jag börjar detektivarbetet med att jämföra bilder med datum med hur jag jobbat eller inte varit hemma, det värsta är att jag blir inte chockad utan mer en känsla av att magkänslan fick rätt igen. Jag frågar min fru om hon och vår vän har ett förhållande, hon svarar att dom är väldigt goda vänner men inget mer, jag hämtar surfplattan och ger den till henne och ber henne titta på bilderna, jag lämnar rummet och efter en kvart kommer hon ut och frågar om vi ska fara åka bil en stund. Under färden erkänner hon att de två har haft en sexuell relation drygt ett år!!! Det har knullat ofta, sista gången fyra dagar innan jag avslöjade de två. Det som försvårat att konfrontera henne hårdare är att hon väldigt sällan efkänner att hon har fel, så med den vetskapen förstås jag att för att få henne att erkänna behövs väldigt starka bevis. Dagarna från det jag såg bilderna till att hon erkände var mentalt tung, tankar på vad jag sett och om jag har hjärnspöken mm, till att se mönstret, till att träffa henne och inte kunna avslöja vad jag sett förrän jag samlat mer bevis. Nåväl efter erkännandet så sov jag bra för första gången på närmare en vecka, jag och min fru har pratat om hennes otrohet och vårt förhållande, jag förklarar att jag separerar själva sexet från själva sveket, lögnerna, och stölden av tid från mig. Dock ser jag själva sexet som att de två passerat en gräns till otrohetens sida där det inte går att vända, alltså 100% otrohet. Min fru erkänner att hon har ett stort bekräftelse behov, som i sig låter märkligt då hon och andra sidan inte särskiljt vardagsfysisk med beröring och kramar som jag saknat från hennes sida och påpekat säkert 15 år av vårt förhållande. När hon erkände otroheten så blev jag inte rasande, inte ledsen heller utan bara tom invändigt. Av naturen är jag en sådan typ som inte tar förhastade beslut och definitivt inte under kaosartade förhållanden. Jag väntar på att jag ska reagera större! Eller handlar det om att jag hunnit vänja sinnet vid det med hjälp av magkänslan och så sådant.
Vad framtiden gäller vet jag ingenting just nu. Kommer livet som hel familj fortsätta eller kommer den delas, ingen aning.