Tror min tjej är otrogen

Alltså jag har haft perioder där jag sms:at väldigt mycket med manliga vänner och kollegor. Ibland grova skämt och liknande. Skulle aldrig vara otrogen för det. Hade min kille stompat in och dels avslöjat att han spionerat på mig, och dels krävt att jag hade slutat... Well, det hade jag inte tagit speciellt bra, eftersom jag inte har gjort något fel. Jag föredrar bara att uttrycka mig i skrift istället för i tal, och det är (väldigt) kul med intellektuell stimulans från flera olika håll.

I regel håller det i sig i några månader, och sen brukar det dö ut på egen hand när jargongen blivit vardag.

Och om du tycker att det diskvalificerar en partner att den har kontakt med det motsatta könet så hade vi aldrig blivit tillsammans till att börja med, för du låter som en väldigt osäker och kontrollerande person.

För mig handlar att respektera ens partner om att inte vara otrogen, och avstyra en vänskapsrelation som har potential att bli något mer innan den blir det. Ta ett steg tillbaka helt enkelt. Men ofta behövs det alltså inte, eftersom båda är överens om nivån. Man kan ju bli lite "nykär" även i kompisrelationer tycker jag, dvs helt platoniskt men man gillar verkligen att umgås med den här nya personen.

Och jag tycker synd om de som antingen nekar sig själva eller sin partner en vänskap med det motsatta könet.

Alltså va? Hoppar du på MIG och inte TriC? Det du skriver är väl mer eller mindre precis det jag sa? Att man kan sms:a jättemycket med VÄNNER som man INTE är kåt på. Och börjar man känna att det eventuellt kommer finnas potential till något mer (eftersom det som du säger byggs upp över tid) så slutar man sms:a så mycket och "avvecklar" relationen lite så att den återgår till kompisstadiet igen. Det är väl ändå att respektera sin partner och sitt förhållande?

Nej, jag tror verkligen inte att alla är så pass ärliga eller har den självkännedomen. Tvärtom är det vanligt att åka dit och jag säger inte att ts flickvän inte är otrogen, för det kan hon mycket väl vara. Mycket pekar på det i alla fall. Jag säger att frekvent sms:ande och chattande inte BEHÖVER betyda att någonting är fel. Man kan ha goda vänner av motsatt kön som man får ut väldigt mycket av att skriva ofta och mycket till, utan att det är något annat än helt platoniskt. Jag och en man på min förra arbetsplats var båda så introverta och blyga att vi aldrig sa mer än "hej!" om dagarna. På kvällarna kunde vi dock sitta och skriva till varandra i timmar och då var det som att vi var gamla barndomsvänner med exakt samma humor, referenser och smak.

Han var en väldigt, väldigt, väldigt god online-vän så att säga, men vi klickade inte för fem öre i verkligheten och utbytte väl sammanlagt fem meningar på nästan lika många år XD

Alltså. Hm. Jag skulle själv absolut dra en gräns vid (eller verkligen inte vara bekväm med) att prata snusk med någon annan, om jag inte "visste" att det var en ren kompisrelation. Typ gamla barndomsvänner där den andra (också) är lycklig i sitt förhållande. Att dra ett genetiskt grovt skämt nån gång är ju helt okej, men det är väl inte samma sak som att prata snusk? Eller?

Oavsett så är min chatt- och smshistorik något jag absolut skulle kunna visa upp för min sambo utan problem, jag behöver aldrig stänga ner fönster eller gömma telefonen om han sätter sig bredvid. Han kan mina lösenord osv. Men jag skulle ändå inte tycka det var okej att han aktivt snokade, för då litar han ju inte på mig.

Och det är ju även ett potentiellt intrång i min väns privatliv, om han har skrivit något i förtroende.

* generisk

Och ja, min sambo har aldrig haft kvinnliga vänner (han har väl inget rikt socialt liv överhuvudtaget, haha, men de få han umgås med är män) så då skulle det kännas konstigt om han dels gick från att vara ganska antisocial till att sitta och prata med nån hela kvällarna, och dels började umgås jättemycket med en kvinna som han inte känt innan.

Jag har däremot alltid varit något av en pojkflicka och haft fler killkompisar än tjejkompisar, och alltid varit betydligt mer social i skrift än muntligt. Dessutom flyttade jag ifrån hela mitt sociala liv när vi blev sambos, medan han hade kvar sitt. Ergo, jag har alltid haft nära killkompisar och alltid chattat mycket hela förhållandet. Han har aldrig gjort det.

Men visst finns det en dubbelmoral i det, absolut.

Jo det håller jag med om. Jag hade absolut också reagerat i ts sits, så det säger jag ingenting om. Och jag hade absolut inte skickat en massa hjärtan eller haft en underton av sex i det jag skriver till mina vänner, utan jag pratar om nåt (väldigt) enstaka sexskämt. Tycker det blir nästan lite vulgärt i platoniska relationer, jag är alldeles för pryd för att säga nåt sånt inför min familj till exempel.

Så nä, som sagt, av allt att döma har ts en del att oroa sig över i det här fallet. Vad jag menar är att jag har chattat väldigt mycket med mina manliga kollegor i perioder, och jag har alltid haft rent mjöl i påsen. Så om min sambo skulle ha ett problem med det så skulle jag inte sluta för den sakens skull. Möjligtvis vara mer transparent och dra ner på det en aning om det gick ut över vårt umgänge.