Långsamätande barn. Hur gör man?

Selektiv ätstörning är verkligen på modet. 

Personligen tror jag att det är betydligt vanligare med "vanlig" kräsenhet, trots och allmänna beteenden kring mat, än ätstörning hos så små barn. Med det sagt vet jag att selektiv ätstörning finns, men nu för tiden verkar varanann mattråd som handlar om barn landa i "selektiv ätstörning". Tänker att det är bäst att ta sådana råd med en nypa salt...

TS, tänker att det är viktigt att utgå från barnets känsla kring det hela.
VILL barnet äta?
Gillar barnet mat?
Upplever barnet själv att det är jobbigt att bli sist kvar vid bordte?
Hur funkar det på förskolan?

Hur går det att äta mat som inte ska tuggas, som soppa och yoghurt? Kanske man kan servera sådant ibland, för att snabba på ätandet lite. Om man har bråttom iväg serveras soppa och mackan till får man efter att soppan är slut, så barnet i alla fall får i sig en tallrik soppa. Mackan kan ju fås i bilen eller handen när man går. 

Kan man sätta en tid som känns rimlig men ändå väl tilltagen för att inte stressa, och ha en timer eller något så barnet ser tiden? När tiden är slut får man sitta själv och äta, för då måste mamma och pappa diska/städa/kolla nyheter/spela spel med syskon. Sätta lite gränser mot barnet, familjen ska inte behöva sitta 1,5 h och vänta. 

Kan barnet  räkna? Prova att göra en lek av att räkna tuggor, säg att vi tuggar 15 gånger och sedan sväljer.