• Ammieelv26

    Ej jämställd relation... flytta ut?

    Skulle bli väldigt tacksam för erfarenheter/idéer/synpunkter kring detta?


     


    Jag har varit tillsammans med med min kille i snart två år och vi har varit sambos i ett år. Vi älskar varandra otroligt mycket och pratar om att gifta oss och försöka skaffa barn inom en relativt snar framtid. Det finns dock ett problem som jag upplever står i vägen för allt detta. Jag upplever att jag tar mycket större ansvar för vårt hem och vår vardag, något han inte alls håller med om. Det hela började med att jag var sjukskriven några månader på grund av utbrändhet samtidigt som vi flyttade ihop. Han ansåg då att det var mitt ansvar att ta hand om allt i hemmet eftersom jag var hemma och han jobbade. Detta bråkade vi otroligt mycket om eftersom jag var ordinerad strikt vila av min läkare. Hur som helst slutade det alltid med att jag gjorde allt ändå. Han upplevde det som väldigt jobbigt att jag mådde dåligt, vilket gjorde att det tog mycket på hans krafter också och han menar att det blev för mycket för honom att både jobba och stötta mig, alltså hade han ingen ork kvar till att göra annat. Jag kan förstå honom i det och har accepterat att det blev som det blev, även om jag kanske inte helt håller med. Jag har varit frisk och återställd sedan ett halvår tillbaka och vardagen rullar på som vanligt, men det är fortfarande jag som gör det mesta. Jag upplever att han helt enkelt inte förstår hur mycket som behöver göras här hemma. Vi har bråkat mycket om detta och bestämde oss för att dela upp sysslorna. Han har gått med på en fördelning som innebär att han diskar och jag gör allt annat. Han hävdar att disken väger lika tungt som det jag gör: tvätta, damsuga, rengöra, planera matinköp, plocka undan osv. (allt annat som behövs göras i ett hem), och han kanske har rätt? Jag håller inte riktigt med, men tycker att den här uppdelningen är okej, för den gör i alla fall att vi båda hjälps åt i hemmet. Men så fort jag frågar om han kan tänka sig göra något litet utanför hans ansvarsområde (typ bädda sängen eller lägga in en tvätt i maskinen) om jag är stressad eller ska iväg blir det bråk. 


     


    Jag älskar honom och vill leva med honom, men känner att han saknar känsla för ansvar. Han har inte behövt hjälpa till så mycket hemma under sin uppväxt och jag tror att han inte riktigt förstår vad som krävs för att få ett hem att gå runt (trots att jag förklarat det många gånger).


     


    Just nu funderar jag på om en lösning kan vara att jag helt enkelt flyttar ut, så slipper vi det här tjafset? Allt annat fungerar liksom bra. Men samtidigt känns det ju som att ta ett steg tillbaks i relationen..? 


     


    Oj vad långt det blev! Men skulle bli otroligt tacksam för svar! 

  • Svar på tråden Ej jämställd relation... flytta ut?
  • Anonym (TS)
    Anonym (Tjej) skrev 2018-12-04 23:23:21 följande:

    Har han bott själv innan han flyttade ihop med dig?

    Är i liknande situation men vi har barn och ja, det är bra att du tänker efter innan.

    I mitt fall flyttade vi ihop direkt dvs bodde aldrig själva. Vi var bägge dåliga med hushållssysslor innan men det spelade inte så stor roll innan barnen, sedan föll det mesta på mig.


    Ja det har han, han är för övrigt 29 (...) och jag 23. Det var väl inte jätterent hemma hos honom när han bodde själv, men han höll ändå en okej ordning, något han dock verkar ha slutat med sedan vi flyttade ihop... :S 

    Förstår att det måste vara jobbigt, särskilt nu när ni har barn :( Så typiskt att det blir så att en tar mer ansvar, och så tar den andra det för givet.. 
  • Anonym (TS)
    Anonym (A) skrev 2018-12-04 23:28:15 följande:

    Nu vet du detta redan nu. Därmed får du ta ställning till om detta är något du kan acceptera fullt ut eller inte. Kan du leva så här resten av livet utan att klaga och bråka om det? Utan att bli bitter? Utan att tappa känslorna? Utan att vilja sluta ligga med honom? Utan att vilja skiljas om x antal år? Är svaret ja är det bara att vara tyst och köra på. Är svaret nej så lämnar du honom nu, innan ni även får barn som kommer drabbas och få sin familj söndertrasad. Han kommer INTE att ändra sig oavsett hur mycket du tjatar, vädjar, ber, bråkar, hotar, gråter, går i terapi osv. Han kommer aldrig någonsin att ändra sig. Så väljer du att fortsätta relationen får du göra det med visshet om att det är du som kommer att få fortsätta göra allt hemma för resten av era liv och du ska inte gnälla och bråka om det, för det leder inte bara till en giftig situation för er två utan även för era framtida barn. Du är nu medveten om detta och utifrån det får du göra ditt val.


    Det är så jag tänker också, att antingen nöjer jag mig eller så går det inte helt enkelt.. men vill liksom inte bara ge upp, vill ändå tro att det ska finnas något som får honom att förstå. Men det är kanske svårt...
  • Anonym (TS)
    Akira Öken skrev 2018-12-04 23:28:31 följande:

    Visst är det viktigt att vara medveten om att man kan ha olika tankar om hur rent det ska vara, men man behöver ändå kunna enas om en lägstanivå som är acceptabel för båda och som man gemensamt upprätthåller.

    Man ska inte behöva uppfostra vuxna människor. Min åsikt är att man gör sitt bästa för varandra i en relation i syfte att båda ska må så bra som möjligt. Det låter inte som att din "sambo" har den inställningen.


    Jo, det är precis det jag saknar. Blir så sårad över att han liksom inte vill sammarbeta. Har blivit en dålig cirkel där han är extremt missunnsam mot mig (och vår relation) vad gäller hushållssysslor, vilket gör att jag blir tjurig gentemot honom vad gäller andra saker. En dålig cirkel vi har pratat om, men ändå fortsätter det bara...  
  • Anonym (TS)
    Herregudjesus skrev 2018-12-04 23:48:20 följande:

    Min kille e typ likadan mem har blivit bättre med åren (tsm i 5 år)... Men helt jävla ärligt så gör de mig så förbannad. Om han diskar eller gör ngt så säger jag tack så mkt - precis som det var MIN upg som kvinna! Nä tack. Om. Ja diskar inte tackar han... Vi håller på att separera och detta har säkert bidragit. Min undran e dock finns de män som faktiskt genuint hjälper till hemma?!


    Känner så tydligt igen din frustration! Senast idag bad jag honom hjälpa till att plocka undan lite så att jag kunde dammsuga, men då tyckte han att han redan gjort sitt idag eftersom han hjälpte till att åka och handla... Alltså suck.... 

    Dom finns kan jag lova! Har vänner vars relationer inte alls ser ut såhär, för deras killar verkar det vara en självklarhet att ta ansvar och dela på sysslor, utan vidare diskussion. Om du vill träffa någon ny, så hoppas jag du hittar en sån! (och det tror jag du gör, för det här vill man inte gå igenom en gång till...) 
  • Anonym (TS)
    Herregudjesus skrev 2018-12-04 23:48:20 följande:

    Min kille e typ likadan mem har blivit bättre med åren (tsm i 5 år)... Men helt jävla ärligt så gör de mig så förbannad. Om han diskar eller gör ngt så säger jag tack så mkt - precis som det var MIN upg som kvinna! Nä tack. Om. Ja diskar inte tackar han... Vi håller på att separera och detta har säkert bidragit. Min undran e dock finns de män som faktiskt genuint hjälper till hemma?!


    Känner så tydligt igen din frustration! Senast idag bad jag honom hjälpa till att plocka undan lite så att jag kunde dammsuga, men då tyckte han att han redan gjort sitt idag eftersom han hjälpte till att åka och handla... Alltså suck.... 

    Dom finns kan jag lova! Har vänner vars relationer inte alls ser ut såhär, för deras killar verkar det vara en självklarhet att ta ansvar och dela på sysslor, utan vidare diskussion. Om du vill träffa någon ny, så hoppas jag du hittar en sån! (och det tror jag du gör, för det här vill man inte gå igenom en gång till...) 
  • Anonym (TS)
    Herregudjesus skrev 2018-12-04 23:48:20 följande:

    Min kille e typ likadan mem har blivit bättre med åren (tsm i 5 år)... Men helt jävla ärligt så gör de mig så förbannad. Om han diskar eller gör ngt så säger jag tack så mkt - precis som det var MIN upg som kvinna! Nä tack. Om. Ja diskar inte tackar han... Vi håller på att separera och detta har säkert bidragit. Min undran e dock finns de män som faktiskt genuint hjälper till hemma?!


    Känner så tydligt igen din frustration! Senast idag bad jag honom hjälpa till att plocka undan lite så att jag kunde dammsuga, men då tyckte han att han redan gjort sitt idag eftersom han hjälpte till att åka och handla... Alltså suck.... 

    Dom finns kan jag lova! Har vänner vars relationer inte alls ser ut såhär, för deras killar verkar det vara en självklarhet att ta ansvar och dela på sysslor, utan vidare diskussion. Om du vill träffa någon ny, så hoppas jag du hittar en sån! (och det tror jag du gör, för det här vill man inte gå igenom en gång till...) 
  • Anonym (A)
    Anonym (TS) skrev 2018-12-05 00:01:25 följande:

    Det är så jag tänker också, att antingen nöjer jag mig eller så går det inte helt enkelt.. men vill liksom inte bara ge upp, vill ändå tro att det ska finnas något som får honom att förstå. Men det är kanske svårt...


    Nej det finns det inte. Han förstår redan men han kommer aldrig någonsin att ändra sig ändå. Han bryr sig inte och vill inte. Inte nu, inte om ett halvår, inte om 5 år, inte om 20 år. Aldrig. Och det spelar ingen roll vad du försöker med. Det kommer aldrig hända. Du ska inte ens tänka att det går att ändra honom för det gör det inte. Du får som sagt antingen acceptera detta helt och fullt ut eller lämna. Kan du inte acceptera det helt och fullt ut, och då menar jag som tidigare nämnt - inte klaga, inte tänka negativa tankar om det, inte bli arg, inte bli frustrerad, inte bli ledsen, inte tjata, inte bråka, inte vilja sluta ligga, inte vilja skilja dig osv., då får du lämna relationen nu så fort som möjligt, i alla fall defintivt innan ni skaffar några barn. Det finns inga andra alternativ, det är enbart dessa två alternativ du har. I sånna här situationer greppar man efter halmstrån och man försöker komma på lösningar, ursäkter och kompromisser för att klamra sig fast vid relationen och partnern men det är lönlöst. Det funkar inte. Kan du inte acceptera läget är relationen redan död och det går inte att återuppliva. Gå vidare. Om du inte kan acceptera läget alltså.
  • FuckGoggleAskMe
    Anonym (TS) skrev 2018-12-04 23:17:02 följande:
    (kommer inte åt mitt konto nu, så startade ett nytt tillfälligt) Tack för era svar!  Vi har provat att byta sysslor, men resultatet blir bara att han inte utför sina sysslor ordentligt... han tycker t.ex. att man endast behöver städa och tvätta max en gång i månaden, jag anser nog att man behöver göra det lite oftare än så om man inte vill leva i kaos. Då menar han att det är jag som är överdriven (fast jag tror han mest säger så för att slippa undan, då han själv gärna gnäller om jag gått en vecka utan att göra mina sysslor).  Är helt med dig i dina tankegångar Roro! Han tycker att det är väldigt viktigt med feminism och jämställdhet i samhället i övrigt, men dessa synpunkter som jag försökt förklara för honom massor av gånger vad gäller vår relation och att jag inte vill att våra framtida barn ska växa upp i en ojämställd relation, verkar han inte allas förstå.. Jag vill inget heller än att leva mitt liv med honom, han har väldigt många fina sidor och vi har en fin relation i övrigt. Men samtidigt har jag ingen lust att leva så här :( Kan bara förställa mig hur det skulle bli om vi skaffade barn med den här fördelningen... :S 

    Om ni inte kan hitta en gemensam syn på hur ofta man behöver dammsuga etc, blir det nog svårt. Ta tid på hur lång tid diskningen tar, plus det du gör, och fråga om han tycker det är en rimlig fördelning. Med barn blir det dessutom fördelning av VAB, byta blöja, borsta tänder, skjutsa till kompisar och aktiviteter, köpa presenter till kalas, gå till tandläkaren, läsa saga, köpa skor, packa skolväska, fixa pastasallad till skolfester, etc etc i det oändliga, så kan ni inte komma överens nu om fördelning - dumpa! Normala karlar fattar detta utan diskussion. Nämner gärna i detta sammanhang min gamle pappa, nu +80 år, som hela livet delat hushållssysslor och barnbestyr med min mamma, för att man ska göra rätt för sig och man ska vara rättvis och för att Kvinnor Kan (=kan typ allt som män kan, dom är lika mycket värda). Så enkelt är det.
  • Anonym (Xo)

    Dumpa. Tänk om du blir sjuk under graviditet? Eller får en förlossningsdepression?

  • Anonym (Hanna)
    Herregudjesus skrev 2018-12-04 23:48:26 följande:

    Min kille e typ likadan mem har blivit bättre med åren (tsm i 5 år)... Men helt jävla ärligt så gör de mig så förbannad. Om han diskar eller gör ngt så säger jag tack så mkt - precis som det var MIN upg som kvinna! Nä tack. Om. Ja diskar inte tackar han... Vi håller på att separera och detta har säkert bidragit. Min undran e dock finns de män som faktiskt genuint hjälper till hemma?!


    Det är klart att det finns och även de som inte hjälper till utan som ser det som sitt ansvar, inte nåt man hjälper nån annan med. Om jag ser till mina föräldrar som ändå är 40talister så tar de precis lika stort ansvar för hemmet. Mamma tog dock större ansvar för oss (framför allt gällande beslut om fostran men pappa var väldigt närvarande), men nu när alla är vuxna tar de absolut ett lika stort ansvar. Även när jag ser till brorsan och hans partner så delar de ansvaret. Det är väl de två paren jag känner så väl så att jag kan svara helt säkert.
Svar på tråden Ej jämställd relation... flytta ut?