Hej alla!
Jag är 32 år och har precis plussat på äl+11. Det är första barnet för mig och min sambo och nu vill jag gärna följas åt med andra som har BF i augusti och som vill stanna på FL.
För mig är det första barnet, så la tråden i den kategorin, men vill du vara med fast du har barn sen tidigare är du såklart välkommen!
Hej allihopa!
Inte varit så jätteaktiv här men läst allt. Nu är det inte så långt kvar för oss. Men en fråga, hur mår ni rent psykiskt?
Jag har bara någon vecka kvar och sista veckorna har jag blivit oerhört deppig. Har ju gått hem nu och varit hemma en del. Allt är inte klart inför bebisen men mycket är inhandlat. Bara att tvätta upp/fixa rum och så. Men kommer aldrig till skott med det, allt ligger där i en hög och blir aldrig fixat. Men känner ingen glädje, går hemma hela dagarna och känner mig deppig/ledsen,har ingenting att göra, ingen lust att träffa folk eller känna någon glädje över hemmet som har lite renoveringsbehov som jag absolut skulle kunna/orka ta tag i nu, men det tar bara stopp. Har längtat så länge efter det här barnet. Tog oss över ett år att ens lyckats bli gravida. är ju såklart glad över bebisen. Men tankarna kan ibland flyta iväg och jag känner/tänker: jaha, ska jag gå hemma i 1-1,5 år nu? Hittar inte glädjen till nått, tycker synd om min sambo som inte ser mig glad.. dock är han inte hemma jättemycket nu då han driver eget företag och vill fixa en massa nu innan så han kan vara hemma i början med oss. Så händer att jag många kvällar/förmiddagar ligger och gråter. ursäkta långt inlägg. Men behöver skriva av mig 
och höra om någon känner liknande?
Hej allihopa!
Inte varit så jätteaktiv här men läst allt. Nu är det inte så långt kvar för oss. Men en fråga, hur mår ni rent psykiskt?
Jag har bara någon vecka kvar och sista veckorna har jag blivit oerhört deppig. Har ju gått hem nu och varit hemma en del. Allt är inte klart inför bebisen men mycket är inhandlat. Bara att tvätta upp/fixa rum och så. Men kommer aldrig till skott med det, allt ligger där i en hög och blir aldrig fixat. Men känner ingen glädje, går hemma hela dagarna och känner mig deppig/ledsen,har ingenting att göra, ingen lust att träffa folk eller känna någon glädje över hemmet som har lite renoveringsbehov som jag absolut skulle kunna/orka ta tag i nu, men det tar bara stopp. Har längtat så länge efter det här barnet. Tog oss över ett år att ens lyckats bli gravida. är ju såklart glad över bebisen. Men tankarna kan ibland flyta iväg och jag känner/tänker: jaha, ska jag gå hemma i 1-1,5 år nu? Hittar inte glädjen till nått, tycker synd om min sambo som inte ser mig glad.. dock är han inte hemma jättemycket nu då han driver eget företag och vill fixa en massa nu innan så han kan vara hemma i början med oss. Så händer att jag många kvällar/förmiddagar ligger och gråter. ursäkta långt inlägg. Men behöver skriva av mig och höra om någon känner liknande?
Tack för dina ord, behövde höra det! nej jag har inte pratat med henne om det, sist jag var där hade det inte varit så länge tänkte att det skulle gå över. men ska dit på fredag igen, så ska nog prata med henne. men förhoppningsvis är det något som går över, men är nog bra att lyfta det hos Bm så man kanske ska vara uppmärksam efter förlossningen också.
Hur går det för er i denna hemska värme? Jag sitter mest med fötterna i en hink med iskallt vatten och en fläkt så nära mig som möjligt.
Hur går det för er i denna hemska värme? Jag sitter mest med fötterna i en hink med iskallt vatten och en fläkt så nära mig som möjligt.
Hur går det för er i denna hemska värme? Jag sitter mest med fötterna i en hink med iskallt vatten och en fläkt så nära mig som möjligt.
Ja värmen tar nästan kål på mig just nu, går mest runt och gnäller på hur varmt det är och ber om ursäkt åt sambon för mitt tragiska humör just nu 
6 dagar till bf iallafall men har en känsla av att hon kommer stanna där inne så länge hon kan..