Partner med dyslexi (talproblem)

Småsaker! Oroa dig inte för sånt! Det där med ambulansen är inte ovanligt att folk säger lite olika. Barn lär sig det "bästa" som de hör. I alla fall i längden.

Så klart det kan ses som småsaker, men det känns ju jobbigt när det är något ord i nästan varje mening som blir fel. Jag hoppas du har rätt i alla fall.

Ingen som har erfarenhet av detta?

Vårt ena barn tar efter sin brors talfel, så visst kan det påverka. Vad säger din kille om det? Bryr han sig inte om att säga rätt? Det kan ju bli pinsamt att säga fel i vissa situationer, om det är så mycket som du säger att det är.

Hade ju lika väl kunnat vara att han har en annan dialekt, hade du varit orolig för barnets tal då? Ja, barnet kan givetvis ta efter ord men det brukar ändra sig efter hur majoriteten talar där man bor. Jag hade talfel som liten, min bror hade inget talfel men tog efter mitt. Han lärde sig utala rätt när han hörde hur andra talade.

Ja, dyslexi är ärftligt. Det betyder förstås inte att ert barn kommer att ärva pappans svårigheter, men det betyder att det finns risk för det. 

 Snart kommer någon i tråden och säger att man ska passa sig för män med dyslexi på samma sätt som man ska sålla bort de med diagnoser för de kommer göra den andre sjuk.

Kvinnor och checklistor, ja.

Vi har inte pratat om det, jag har nämnt det någon gång men han tog väldigt illa upp så jag skulle känna mig riktigt elak om jag tog upp det.Nja, men jag tycker det är lite skillnad på dialekt och att säga ord fel (typ som ambolans, kuranen, basty, renuvera, osv i all oändlighet, han betonar den felaktiga vokalen så det hörs väl att det är fel). Jag blev själv retad för att jag hade en annan dialekt när jag var liten så kanske är det därför jag känner mig orolig nu. 
Förhoppningsvis är det som ni säger att det kommer vara fler som säger rätt och att barnet då automatiskt går efter det.

Jag har inte hört något så galet innan, är det ett internetfenomen/familjelivsfenomen? Självklart sorterar man inte bort folk, men man kan ju få problem som behöver arbetas runt. =O

Ja, det är jag ju också medveten om och som tur är så är vi mer medvetna om det idag jämfört med förr så det går ju att sätta in resurser tidigare. Sambon fick ingen hjälp med det och det uppmärksammades aldrig i skolan, trots att han hade mycket problem. Sedan tror jag uppväxten spelar roll. Min mamma läste väldigt mycket för mig medan ingen gjorde det för min sambo. Inte för att det påverkar om barnet får dyslexi eller inte,  men problemen kan ju bli mildare än om man inte blir "utsatt" för läsning och text först i ettan.

Finns många trådar om vad kvinnor sorterar bort och många sorterar bort diagnoser utan att det ens vet vilka diagnoser det är.

Arbetssökande och handikappade ska heller inte ha någon chans.

Allt avvikande tycks vara oattraktivt. Ja, nästan så är det.

Tråkigt. Hur som helst så har jag inte valt bort min sambo och det är inte ett problem här, så det bör inte bli en diskussion om det i den här tråden i alla fall.

Förstår att du inte är en dem jag beskriver och det kommer såklart lösa sig.

Han har kanske en språkstörning. Låter som det. (Har ibland elever med språkstörning.)

Var tvungen att googla på det och det är inte alls omöjligt att han har en lättare variant av det. Kan känna igen en hel del av det jag läste och det skulle ju även förklara varför han ofta är ganska kort i svaren eller att jag uppfattar det som att han inte lyssnat när jag berättat saker. Som jag förstod det så märks det inte så tydligt när man är vuxen och kan kanske lätt förväxlas med dyslexin.
Nu ska man ju vara försiktig med att sätta diagnoser på folk men det kan ju vara bra att ha i åtanke när man bemöter problem.

Är det bara männen som har diagnoser, eller? Faktiskt så har jag sett, här på forumet, en himla massa killar avråda andra killar från tjejer med diagnos.

Är det verkligen så ofta? Det låter ovanligt nu. Men även om - tänk på barn vars föräldrar har tal-handikapp. Det finns föräldrar med CP-skada som pratar väldigt märkligt. Det finns föräldrar med utländsk brytning som envisas med att prata svenska ändå. Jag har aldrig sett att barnen skulle prata så. I alla fall inte mer än kanske nån kortare tid.

Vad har allt detta med TS att göra? Och FYI, jag vet rätt många män som sorterat bort kvinnor med små bröst eller något annat fysiskt och ytligt.