• Sveden­borg
    Äldre 8 Dec 19:04
    144 visningar
    3 svar
    3
    144

    45 åring saknar högstadietiden

    Är 45 år. Man. Hus. Familj. Barn. Bra jobb.

    Saknar högstadietidens liv, fester och kärleksrelationer.

    Så intensivt mitt känsloliv var då. Långt ifrån hur det är nu. Så djupa möten och upplevelser har jag aldrig fått sedan dess (inberäknat mina barn). Mycket var magiskt då. Att bli kär, lägga sin arm om en 14 årig flickvän, sex, tjuvröka, dricka sprit, hemmafester, musiken, kläderna, smyga hem i gryningen och lägga sig. Minnena av denna tid får mot kalla hjärta att värmas. Detta är långt före interneteran. Detta var tiden då man ringde hem till hemtelefonen och bjud ut någon tjej som man var intresserad av. Tjejerna hade tangatrosor och orakade kön och solade topless när man låg i gäng på stranden med bergsprängaren spelandes depeche mode "black celebration". 
    Allt var så naket och rått. Inga pengar hade jag ändå gjorde jag mer än jag gör nu.
    Snygg kropp hade jag. Flickvän som hoppade upp på min rygg och rufsade mig i håret.

    O, du ljuva ungdom! Som jag saknar dig!

    Har nog ingen fråga att besvara. Men svara gärna om någon vill säga nåt.

  • Svar på tråden 45 åring saknar högstadietiden
  • äldreo­chklok­are
    Äldre 8 Dec 20:34
    #1

    Hm, jag tycker det låter lite märkligt jag. De flesta i tonåren vill inget hellre än att bli vuxna och tänker man tillbaka tycker man oftast att man var rätt pinsam och omogen. 

    Jag tror du har ett nostalgins skimmer över dina minnen och att det inte var så där enkelt och rosenskimrande som du idag får för dig? 

    Jag är jämnårig med dig men jag vet inte var du växte upp för inte låg vi tjejer nakna och solade hit och dit som du beskriver. Tangatrosor var förvisso inne men vi var rätt många som valde bort dem för att de var så obekväma osv.

    Som sagt, du har nog ett selektivt minne och har redigerat om dina minnesfragment till den där bilden du målar upp. Inget fel i det egentligen, men du ska nog försöka leva i nuet, tycker jag. 

  • Äldre 10 Dec 13:04
    #2

    Nej nej, det var Iron Maidens Run To The Hills i bergsprängaren, och syntarna hade #förevigtfel.

    Annars, jo visst var det en härlig tid, och inte så att jag skulle vilja bo där nu, men om det funnits en dörr i garderoben så att man kunde transportera sig till då, då och då, så hade det varit SÅ MYCKET BÄTTRE, än att det bara är över och borta.

    Weirdly, så är det vi själva som gav bort det, till förmån för att vara nutida.

    Men ? Vi ses på ålderdomshemmet, en dag...

    Eftersom sprit och cig. säkerligen är förbjudna där, så kan vi trimma rullatorn så att den blir helt tystgående, och smyga ut och tjuvröka tillsammans om nätterna?

  • Äldre 10 Dec 13:38
    #3
    Svedenborg skrev 2018-12-08 19:04:21 följande:

    Är 45 år. Man. Hus. Familj. Barn. Bra jobb.

    Saknar högstadietidens liv, fester och kärleksrelationer.

    Så intensivt mitt känsloliv var då. Långt ifrån hur det är nu. Så djupa möten och upplevelser har jag aldrig fått sedan dess (inberäknat mina barn). Mycket var magiskt då. Att bli kär, lägga sin arm om en 14 årig flickvän, sex, tjuvröka, dricka sprit, hemmafester, musiken, kläderna, smyga hem i gryningen och lägga sig. Minnena av denna tid får mot kalla hjärta att värmas. Detta är långt före interneteran. Detta var tiden då man ringde hem till hemtelefonen och bjud ut någon tjej som man var intresserad av. Tjejerna hade tangatrosor och orakade kön och solade topless när man låg i gäng på stranden med bergsprängaren spelandes depeche mode "black celebration". 
    Allt var så naket och rått. Inga pengar hade jag ändå gjorde jag mer än jag gör nu.
    Snygg kropp hade jag. Flickvän som hoppade upp på min rygg och rufsade mig i håret.

    O, du ljuva ungdom! Som jag saknar dig!

    Har nog ingen fråga att besvara. Men svara gärna om någon vill säga nåt.


    Det är rätt tragiskt med de som hade sin storhetstid i livet under högstadiet. Och din trådstart motsvarar mina fördomar om det.

    Att inte ha upplevt djupare möten och upplevelser än du gjorde vid 14 år säger en hel del om hur lite du mognat under de här åren. En förvuxen mansbebis som längtar tillbaka till nåt slag okomplicerat barnliv. Och inte ens att få egna barn toppade detta, ganska tragiskt minst sagt.

    Jag hade också en rolig ungdomstid som jag ser tillbaka på med viss nostalgi och säkert ett skimmer av glömska om hur det verkligen var. Men sedan dess har livet utvecklats och jag med och varken längtar tillbaka eller känner att den tiden var den bästa i livet. 
Svar på tråden 45 åring saknar högstadietiden