45 åring saknar högstadietiden

Är 45 år. Man. Hus. Familj. Barn. Bra jobb.

Saknar högstadietidens liv, fester och kärleksrelationer.

Så intensivt mitt känsloliv var då. Långt ifrån hur det är nu. Så djupa möten och upplevelser har jag aldrig fått sedan dess (inberäknat mina barn). Mycket var magiskt då. Att bli kär, lägga sin arm om en 14 årig flickvän, sex, tjuvröka, dricka sprit, hemmafester, musiken, kläderna, smyga hem i gryningen och lägga sig. Minnena av denna tid får mot kalla hjärta att värmas. Detta är långt före interneteran. Detta var tiden då man ringde hem till hemtelefonen och bjud ut någon tjej som man var intresserad av. Tjejerna hade tangatrosor och orakade kön och solade topless när man låg i gäng på stranden med bergsprängaren spelandes depeche mode "black celebration". 
Allt var så naket och rått. Inga pengar hade jag ändå gjorde jag mer än jag gör nu.
Snygg kropp hade jag. Flickvän som hoppade upp på min rygg och rufsade mig i håret.

O, du ljuva ungdom! Som jag saknar dig!

Har nog ingen fråga att besvara. Men svara gärna om någon vill säga nåt.