Less på speltjatet!
Vi har från början sagt att tjatar man om spel blir det inget alls, och även stått fast vid detta. Vi har även nolltolerans vid bråk, skrik, gråt av besvikelse osv. Börjar det bli högljutt av andra anledningar än typ Jaaaa, vi klarade sista banan!!!! så varnas barnen EN gång.
Fortsätter bråken/gråten så stängs spelet av med förklaringen att det inte är meningen att man ska bli arg eller ledsen av att spela. Det skall vara roligt och är det inte det längre så får man göra något annat.
Om jag vore du TS skulle jag införa en spelfri månad och förklarat att jag inte orkar med livet med spel som det blivit. Vår familj vill inte ha det såhär och nu är det slutspelat. Hade ungarna blivit arga hade jag gjort absolut ingenting för att roa dem med annat.
Om de däremot själva lugnt och sansat velat hitta på något hade jag försökt vara med på noterna direkt. Kanske föreslagit att vi åkt ut i skogen på utflykt med varm choklad och fika och försökt upptäcka naturens fantastiska värld.
Jag tror på att vara jävligt hård och konsekvent med regler för spelande. Både jag och min syster har liknande approach till spelande och våra barn sköter sig jättebra.