Less på speltjatet!

Tala om för dem att om de tjatar om att spela, eller bråkar med varandra, så blir det inget spel alls mer den dagen (eller nästa dag om skärmtiden för dagen ändå redan är slut).

Nu har mina inte kommit så långt än att de börjat med div spel men tänker att kanske dra ner på spelandet och gör saker som familj.

Kör lite brädspel och tvinga dem interagera med varandra, du sitter självklart med du också.

Tror famiöjetid lär dem vara shyssta mot varandra och i långa loppet vara vänner. Dataspelen tror jag mer splittrar.

Är det 2,45 per dag eller fördelat på alla vardagar mån-fred? 

Är det per dag så förstår jag dem, de har ju fått ett beroende av spelet. 

Ingen aning om hur ni bor, men du som förälder måste ju isf sätta stopp. 

Ut i skogen (skit i regn, det finns regnkläder och ta med varm oboy), åk skridskor, spela brädspel, uppmuntra dem att _leka_ med sina vänner, lämpa över en hög serietidningar eller böcker på dem, låt dem baka - vad som helst. Typ. 

Har också en i samma ålder som dina, men vi är rätt hårda så de vet vad som gäller här. Blir det sådant tjat/bråk här så är det spelförbud i allt från från en dag till "veckans slut" vad det nu innebär av vilken dag man är på.

Gör de något annat på fritiden? Idrott eller annan aktivitet? Det är ju också intressant att ta med i beaktningen. 

Det är mycket speltid tycker jag för så små pojkar.

Speltiden har en tendens att öka för varje år, så jag tycker ni bör bryta den.

Dataspelen har vissa positiva effekter men också negativa, så det bör inte ta överhand, särskilt inte hos så unga barn.

Det bästa är nog om ni kan få dem engagerade i någon organiserad aktivitet, som ger dem möjlighet att göra andra saker också.

Jag har en tonåring som spelar mycket. Han sköter dock också skolan, pluggar minst två timmar om dagen, tränar fyra gånger i veckan och lägger sig 22 på vardagskvälla. Men allt går ut på att vi måste begränsa spelandet, varje dag. Tyvärr.

Jag hoppas han utvecklas till den dag han skall flytta hemifrån.

Prata med dem. Säg till den att om de inte lär sig hantera spelet så blir tiden (permanent eller per månad) nerkortad.

Jag gillar spel och tycker det ger många fördelar men de måste kunna hantera det. Samt att det måste vara rätt spel... Du är medveten om att Fortnite har en rekommenderad ålder från 12 år? Visserligen inget blod men våld och en inte alltid positiv community.

Sedan, möt dem på deras planhalva. Det finns massor med andra spel där spelarna måste kunna samarbeta för att lyckas. Ta Overcooked (gulligt spel där ett gäng kockar ska rädda världen genom att laga mat åt ett monster/zombies beroende på spel version), där kan man spela med 4 spelare. DU kan alltså vara med, det ger dig en chans att tillbringa lite kvalitetstid med din barn och intressera dig för deras intressen. Dessutom kommer de inte komma någonstans i spelet om de bråkar. Samarbete är ett krav.

Det finns självklart även andra spel där man samarbetar om Overcooked inte passar.

Lycka till.

Att missköta spelandet ska ge konsekvenser. Man kan inte tjata och bete sig illa och sen ändå få spela. Tycker jag.

Jag har en 12-åring och han har 7h skärmtid i veckan. OBS skärmtid! Den innefattar ps4, mobil och även hans pappas iPad som han kollar Youtube på ibland.

Han gör så att han ställer tidtagaruret på sin mobil och sen sätter han igång klockan när han spelar. Jag litar fullt på honom och brukar notera på klockan i köket när han säger att han spelar och det stämmer till 95%.

Han vet också att det ibland  kan bli så att vi ger honom tillåtelse att spela mer om jag blir själv med båda barnen och behöver fokusera på hans syskon som bara är 1 år. Därför ligger det i hans eget intresse att sköta sin skärmtid, det är ge och ta hela tiden!

Men han är äldre så han kanske har greppat det här med andra aktiviteter lite mer. Han kan räkna ut och förstå att spelar jag 3h en eftermiddag så blir det inte så mycket kvar till övriga dagar. Dock har han andra aktiviteter 2 kvällar per vecka så de kvällarna brukar rent naturligt bli helt skärmfria. Men ibland får man hjälpa till på traven och se till att han styr upp annat med sina kompisar, gärna under veckan. Så att han inte sitter där sen lördag förmiddag och maler om att han inte har något att göra.

Man kanske också som förälder faktiskt får engagera sig och delta. Är man med och väcker nya ideer i huvudet på barnen så har de fler saker att välja på ur sin verktygslåda sen. Spela bandy ute på gårdsplanen, ta en basketboll eller fotboll och gå iväg till närmsta skolgård eller idrottshall, ta en lång promenad, spela kort, rita, pärla, rensa bland sina leksaker, läsa bok, gå till biblioteket.

Känner så igen mig, vi har dock ingen skärmtid utan det är frihet under ansvar. Vi har tillsammans med sonen bestämt att skola och sysslor kommer i första hand. Det jag tycker är svårast är att ungarna inte leker med varandra fysiskt längre utan samvaron sker på nätet, var lättare tidigare när man kunde styra upp playdates men nu är sonen 12 och tycker att det är barnsligt samt att alla hans kompisar spelar.

Sen är det ett intresse som alla andra, hade man reagerat lika mkt om de spelat fotboll all sin lediga tid?

Plus att vi har sett många positiva effekter av spelandet, tex hans engelska har förbättrats otroligt, han talar flytande och har från att tidigare haft D i omdöme nu fått A. Samt att hans samarbete med andra har förbättrats avsevärt och fått bättre fokus och koncentration även på andra områden. Så allt spelande är inte av ondo, så länge det inte det blir ett problem där andra saker får stå åt sidan.

Däremot får vi vara på honom om språket de använder titt som tätt, men han vet att internetuppkopplingen ryker om han inte uppför sig ok på nätet.

En granne till mig lät sina barn spela när de ville då blev det inte så laddat längre och de tröttnade ganska fort och ville självmant göra andra saker då det inte var så intressant till slut men de hade varsin spelkonsol först tröttnade den ena och sen den andra

Vet inte om det funkar på alla men... de spelade i 2 veckor intensivt sen var de trötta på att spela hela tiden