Vad ser ung tjej i en 3-barnspappa?

Kanske har jag fel.. men låter lite som att du fick upp ögonen för honom igen när du insåg att någon annan ville ha honom?

Vad hon ser i honom som person kan ju inte jag svara på, men kanske samma saker som gör att DU tycker om honom??

Oavsett vad folk ofta skriver här på fl så tror jag inte att utseende eller kropp är anledningen till varken varför folk skiljer sig eller varför folk blir kära. Det är mycket större än så.

Jag tolkar det du skriver precis som citron tulo- att dina känslor gör honom var väldigt svala ända fram tills nu när du inte har honom kvar. Är du säker på att det är kärlek eller bara känslan att bli lämnad som spökar? Om jag var du skulle jag försöka reda ut vad jag kände och om jag landade i att jag ville försöka igen skulle jag nog säga det bara för att ha det sagt. Men vara beredd på att han kanske redan har gått vidare.

10 års ålderskillnad är inte så stor skillnad tycker jag. Och när man är kär så spelar praktikaliteter mindre roll.

Men svinigt dåligt att lämna när er bebis var 2 månader. Har man varit ihop i 10 år och har tre barn borde man kunna ge det ytterligare ett år kan jag tycka.

Vänta tills de inte är nykära längre. Kanske håller det inte. Kanske du har insett då att du inte vill ha honom längre.

Frågan är väl snarare vad en trebarnsfar ser i en 23-åring, normalt är man ju inte i närheten av varandra i livet i så olika faser i livet.

Till studentfarsa: Ja så här jag väl också tänkt. Men jag kan ändå förstå ifall hon gav honom den uppmärksamhet han inte fick av mig när jag var trött utav graviditeten å allt jobb i hemmet med två barn och våra sex hundar. Jag försvarar inte det. Jag bara kan tänka mig att han blev smickrad av att en ung och snygg tjej visade honom intresse. Å att hon säkert är sorglös och rolig utan några direkta måsten. Hon brukade t.ex spela tv-spel med barnen när de träffades å så. Han har mått psykiskt dåligt ett bra tag och haft ångest över att vi tjafsat om städning och barnen och sånt som man tyvärr gör mer eller mindre i ett förhållande. Saken är att jag alltid har velat hitta på saker tillsammans medan han oftast velat hålla på med bara sina egna intressen så tillslut fanns det inte så mycket tid för mig att göra något annat än att sköta om hemmet och barnen. Jag inser att jag tappade bort mig själv i allt detta. Men eftersom han var den som helst ville ha ett barn till så ser jag det som så märkligt att han helt plötsligt inte ens vill försöka få det att fungera när hon väl kom. Jag har alltid varit ärlig med när jag har ifrågasatt vårat förhållande och så sent som för 1 år sedan så sa han att skulle göra vad som helst för att jag inte skulle lämna honom. Men nu när han började tvivla så gick han å funderade i tysthet och när han insett att han inte ville mer så fanns det inget jag kunde säga eller göra för att få honom att vilja kämpa. Jag önskade att jag precis som han kunde fått en chans att reparera eller lite "headsup" innan det var för sent. Jag tror att han hade kunnat tänkt sig att försöka om han inte blivit kär i någon annan. Jag bad honom (innan jag fick reda på att han träffat någon annan) att vi skulle vänta åtminstone tills vår bebis var 1 år eller tills jag hade slutat amma. Men det var som att han stängde en dörr som jag inte kan öppna vad jag än säger eller gör. Å då förstod jag att han måste ha en annan. Men han nekade ända fram tills nu. Men som sagt jag har ändå svårt att förstå hur hon kan vilja inleda en relation med någon som precis fått sitt tredje barn.

Till Meriall: Jag vågar inte tala om hur jag känner nu när han är nyförälskad. Jag tror inte att det skulle ge någon som helst effekt då. Men vet ju själv hur det är att vara förälskad. Då känns ju allt så bra så man vill väl knappast titta bakåt åt något som kändes jobbigt? Å vänta tills förälskelsen eventuellt tar slut kan ju ta flera år.

Till Meriall: Jag svarade fel.

Till 2Barnsmorsan: Jag tror inte att det skulle ge någon effekt nu när han är nykär.

Nej det är inte åldersskillnaden i sig jag funderar på. En 23 åring kan mycket väl bli kär i en 33 åring men jag undrar bara hur man som 23 årig tjej vill bli tillsammans med en kille som just fått sitt tredje barn och inte ens hunnit separera från mamman. Hon har ju själv inga barn och har nyss flyttat hemifrån. Hon brukade hälsa till mig (fast jag aldrig träffat henne) när jag var hemma under graviditeten och han var där med eller utan våra barn för att hälsa på sin kompis (hennes pappa). Så hon måste ju känt ett intresse redan när hon visste att jag väntade hans tredje barn. För att sen bli kär när jag just fått barnet och sedan inleda ett förhållande när vår dotter var bara några veckor. För mig låter det konstigt. Inte åldersskillnaden i sig...Jag har själv varit tillsammans med en kille som var 8 år äldre än mig och en kille som var 6 år yngre. Men ingen hade barn eller tjej när vi blev kära. Än mindre en nyfödd eller en väntande.

Till 2Barnsmorsan: Jag tror inte att han blev kär i henne för att hon är snygg. Men jag tror att han fick upp ögonen för henne för att hon är det. Han har sagt att han tycker att hon är det medan vi var tillsammans. Å jag vet att han alltid tyckt att jag är snygg å jag har alltid tagit hand om mig själv å så. Har väl just nu när jag ammar inte så mycket muskler som vanligt för att jag blir totalt uppäten amningen. Så jag vet väl att utseende inte har med kärleken att göra.

Tycker han betett sig fegt o svinaktigt

Att Bara hålla käften o sen dra...

3 små barn ...öh ...hur har han haft tid å ork å träffa en ny kvinna ? Eller tjej ...

Se till att han ska ha ungarna varannan vecka

Då blir nog 23 åringen imponerad .....

Vilket sketen Karl......3 barn är ju kärlek ....

Han får väl för fan bita ihop å komma igen ...man är inte super kär varje dag ....

På han bara var inte så mesig ....

Till TL12: Haha "på honom bara var inte så mesig" ???? fast jag kan ju inte slänga mig på honom när han vill ha en annan. Han var ofta hos hennes pappa på kvällar å så å då bodde hon där. Han har de "stora" barnen nästan varannan vecka. Men bebisen hälsar han bara på eftersom jag fortfarande ammar. Förresten var det jag som fick flytta eftersom han ville bo kvar i huset å jag ville inte bo själv långt ute på vischan själv med barnen. Hade det inte varit för att vi har barn ihop å dessutom en så pass nyfödd så skulle jag inte se mig om efter vad han har gjort. Men det blir en avsevärd skillnad ..(Han har gått i tron att jag inte älskat honom i flera år. Kanske därför han nappade på uppmärksamheten han fick utav en annan)

Citron Tulo: Fast det jag ser i honom och tycker om är ju att han är pappan till mina barn. Allt vi gått igenom under 10 år. Vi känner varandra utan och innan. Det händer ganska mycket från man träffas när man är 23 och 25 tills man är 33 och 35. Så jag har lite svårt att se att det hon ser i honom är precis det samma som jag gör. Jag älskar honom för den han är men också för den han varit genom åren och för det vi gått igenom med barn osv. Plus att han alltid varit min vän och trygghet när det väl gäller. Det är väl det som är skillnaden mellan förälskelse och kärlek. Angående om jag fick upp ögonen bara för att han träffat en ny...fram tills för 4 månader sedan trodde jag att vi båda var lyckliga över att ha fått ett tredje barn och skulle leva resten av livet ihop. Vad jag menar är att jag i stunden fokuserade mest på mina barn och att inte få vara med dem hela tiden. Men så insåg jag att jag inte heller ville vara utan honom...

Jag var 25 när jag träffade min man som då var 33. Det är inget dugg konstigt! För mig var det som en blixt ur klar himmel när vi träffades, jag klarade inte av killar i min ålder, de var så barnsliga. Lägg till att jag hade 2 barn dessutom, varav den minsta 7 månader när jag dumpade pappan. Så nej, inget fel alls i att en 23-åring fattar tycker för en 33-åring. Hade varit skillnad om hon va 16 och han 26..

Det är ändå lite märkligt att han har gått i flera år och känt sig oälskad. Har du visat din kärlek för honom? Det blir ju så konstigt att du har gått och älskat honom och tyckt att allt är toppen, och han känner sig totalt oälskad. Då är ni nog kanske inte rätt för varandra ändå, tänker jag.

Nej, det kanske inte skulle he effekt. Jag skulle nog ändå känna att det var skönt att ha sagt det. Frågan är ju om du verkligen vill vara med honom när han lämnat dig i ett sånt kritiskt läge. Samtidigtsom jag helt klart kan fatta att man vill ge pappan till sina barn en chans om det finns en chans.

Utifrån tjejens perspektiv kan jag förstå att man kan bli intresserad av en äldre kille och pappans kompis också. Lite gränslöst, men sånt som man kan vilja testa som ung, spännande? Man är ju inte så jävla smart när man är 23, hon förstår nog inte vidden av att ha tre barn, ha ett spädbarn, eller kan sätta sig in i din situation. När jag var i den åldern tyckte jag bara barn var gulliga, jag hade inget begrepp om vad det innebär i verkligheten. Sen är det ju inte hennes barn att ta hänsyn till, hon behöver ju inte vara 100% säker på att han är mannen i hennes liv.

Hade en kille med ett nyfött spädbarn raggat på mig idag hade jag dömt ut honom som ett riktigt ärkesvin direkt. Jag tror de flesta som har egna barn skulle göra det. Men när jag var 20-23 så gjorde jag lite konstiga val av män, tillfälligt naturligtvis...

Han, din exman, har ju däremot betett sig helt sjukt. Ragga på sin kompis dotter?!?!? Medans hans fru är gravid? Inleda ett förhållande med kompisens dotter när du är nyförlöst? Alltså konstigt att inte hans kompis också reagerar?!? Inte en lämplig pojkvän till sin dotter direkt.

Ja det hade ju varit mer rimligt utifrån er situation. Väldigt impulsivt att bara dra. Män ska vara förbannat tacksamma över vad kvinnor får utsätta sina kroppen för med graviditet och amning. De borde ägna hela första året till att passa upp på kvinnan, så att man hinner återhämta sig. Även om känslorna svalnat borde han ha stannat och hjälpt till med bebisen, det är man faktiskt skyldig till om man satt ett barn till världen.

Jag hade varit fly förbannad om jag var du.

Vad hände med de 6 (!!) hundarna?