Uppslitande skillmässa

Och du får nog sätta hårt mot hårt mot din man. Han kan inte sitta och hålla på huset för att han inte var den som tog beslutet att skiljas. Klart man kan ha överseende ett tag med hans känslor men du kan inte leva i ett vacuum medan alla dömer dig.

Hej.

Jag går genom en för mg och familjen en traumatisk tid. Jag har varit gift i nästan 25 år och har vuxna barn. I somras träffade jag en ny man och förr pladask. Mitt fel varat jag vid ett tillfälle inledde en ny relation medan jag var gift dock berättade jag om det ioch sa att jagville skiljas direkt. Vi är skilda nu. Min nya kärlek bor 50 mil härifrån och mina barn vägrar höra något om mitt liv. Jag är ignorerad. Jag har förlorat vänner och familj och mår dåligt. Jag bor kvar i min stad för tillfället men vill flytta, men får så mycket hat och ilska. Jag har förlorat massor. Hur långt id ska det behöva ta innan barnen kommer över att jag vill ha ett nyttliv? Och respekterar mina val. Även om jag flyttar är det några timmar bort. De är 19 och 24 år. Hur ska jag göra? De vill att jag bryter med honom helt. Tilläggas ska att jag har varit som så många andra kvinnor, knuten i familjen . Jag har också velat skiljas sedan flera år men inte tagit mig ur det. Men jag får ingen sympati eller ens förlåtelse från något håll.

Tack Stina.ska ta tag i detta i januari. när jag vilat mig lite under ledigheten. Håller med dig i sak om att jag måste bli hårdare och just detta att jag tvingar honom från hus och hem och in i ekonomiskt sämre läge, gör att jag har skamkänslor... vi har delat av villan men det funkar inte längre.

Det som är bra med att uppföra sig anständigt och avsluta den relation man har innan man inleder nästa är att man kan ställa krav på att bli respekterad och slippa ha dåligt samvete om man inte blir det. 

I ditt fall så tycker jag att du ska be om ursäkt för otroheten men stå på dig vad gäller resten. Det vill säga, du säger till ditt vuxna barn och till tonåringen att du beklagar att du företog dig ett dumt val och att du förstår att det var klumpigt och sårande för deras pappa, men att du - som alla människor - begick ett misstag och att du förväntar dig av dem att de förlåter dig det. Sedan är du mycket tydlig med att du ämnar fortsätta med den man du är tillsammans med och att du hoppas och vill ha en fortsatta nära och bra kontakt med dina barn och att ni - du och ungarna - tillsammans planerar för hur den ska se ut. 

Jag skulle också lägga krut på att prata om hur värdelöst det är att vara ställföreträdande sårad, det som är och varit mellan dig och deras pappa tycker jag att du ska säga till dem att det sköter du själv utan deras inblandning. Vad pappan gör kan du inte styra över men du kan sätta gränser för vad du vill prata med dem om och där behöver inte relationen mellan dig och deras pappa ingå. 

Ett förslag för hur din framtida kontakt med barnen kan se ut är att ni ses själva utan krav på att de ska skapa en relation till din nya man. Det kan komma långt senare, om alls. Skulle det inte utveckla sig så så får du se det som en konsekvens av de misstag du begick i samband med att du ville skilja dig och leva med det. Det behöver ju inte bli så dåligt det heller, ungar är ju trots allt relativt vuxna, den ena mer än den andra. 

Påminn dem också om att de själva är ett stycke på väg in i vuxenlivet, säg till dem som det är - livet är roligt och viktigt men det är inte alltid helt lätt att leva det utan att begå några misstag. Det kommer de också att få erfara. 

Det är inte ett dugg konstigt att dina barn är arga på dig. Du har ju förstört deras bild av hur det ska vara. Att det dessutom gått väldigt fort från att du träffade mannen, var otrogen och sen skilde dig från din man och nu vill flytta hjälper inte för fem öre. 

De sörjer det som varit helt enkelt och det är ok. Det måste det vara. Du kan inte heller tvinga dem att i dagsläget acceptera din nya man eftersom det är han som "tagit dig ifrån dem och förstört er familj".

Så hur ska du göra? Du ska låta det ta tid helt enkelt. Du och den nya kan inte rusa in i en ny relation och tro att det ska bli bra. Dina barn måste få smälta och komma igenom det som hänt först.