Är du lika känslig som jag? (Morden i Marocko)

Anonym (Ensam?)

Äldre 21 Dec 21:54
30 svar

Visa endast Anmäl

Är du lika känslig som jag? (Morden i Marocko)

Hej,

Svårt att veta var jag skulle placera den här tråden... Får kanske skriva ngn form av triggervarning om att jag kommer skriva detaljerat kring mina känslor och tankar om morden i Marocko. Så läs inte vidare om du inte vill ?gå in i det?.

Okej... Jag mår så fruktansvärt dåligt av hur de två unga kvinnorna blev mördade. Natten till idag kunde jag inte somna förräns runt 03 för att det for runt så mycket tankar och känslor...

Fasan som deras föräldrar måste känna (hur överlever man som förälder?) videon av mordet som cirkulerar på nätet, tjejernas utsatthet. Vad tänkte dom, vad kände dom? Det snurrar runt, runt h e l a tiden.

Tittar på mina egna barn och känner enorm kärlek. Och samtidigt rädsla. För hur världen ser ut. Hur ska jag kunna skydda dom?

Och sen kommer bilderna, scenerna som dom stackars tjejerna fick uppleva. Min hjärna snickrar ihop egna versioner av hur det kan ha gått till. Vad gjorde dom när männen kom till tältet? När insåg dom att deras liv var i fara? Hur snabbt förlorade hon medvetandet när dom djävularna började skära i hennes hals? Hur ont gjorde det? Var hennes hjärna kanske så chockad att hon inte ens uppfattade smärtan? Det bara går runt, runt, runt, och jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt av det. Nu har jag bara känt till det i knappt ett dygn och är väl i någon slags chock men ja... Jag känner mig helt knäpp och ensam i att ?funka? såhär. Överdriven?

Det var exakt samma sak efter Utöya. Jag kunde inte sova den natten när det skett. Alla frågor, bilder, barn, tankar. Jag mådde då, precis som nu, fysiskt illa av att tänka på det och kunde liksom inte ?stänga av?.

ÄR det någon mer som fungerar som jag? Eller är jag någon slags överkänslig hysterisk person?
- «
- ‹
- Sida 1 av 2
- 1
- 2
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är du lika känslig som jag? (Morden i Marocko)
Meriall

Äldre 21 Dec 21:59
#1

Visa endast Anmäl

Jag reagerar likadant på vissa händelser. Inte så mkt denna händelse (har inte läst mkt detaljer om det) men pojken som försvann när han rastade hunden och hittades i kraftverksdammen. Usch. Sånt är hemskt. Speciellt när det gäller små och funktionshindrade. Där har jag också jättesvårt att släppa det och lever mig in väldigt mkt :(
Mongoliet

Äldre 21 Dec 22:03
#2

Visa endast Anmäl

En vän skickade länk på videon. Visste inte vad det var. Brukar aldrig klicka på länkar men gjorde det denna gången. Ångrar det.
Anonym (Ensam?) Trådstartaren

Äldre 21 Dec 22:04
#3

Visa endast Anmäl

?Skönt? att höra att jag inte är ensam om det<3 Undrar varför det är så olika dock? Min sambo bekräftade mest att han hört nyheten men sen verkar han helt ha släppt det. Och han är verkligen ingen oempatisk person. Men ja, jag vet inte. Jag är likadan med djurmisshandel och annat. Blir så otroligt illa drabbad av det. Hur gör du för att hantera det? När känslorna och bilderna liksom tränger sig på? Ska man bara låta det ?svärma? i huvudet tills det lägger sig?

Meriall skrev 2018-12-21 21:59:35 följande:
Jag reagerar likadant på vissa händelser. Inte så mkt denna händelse (har inte läst mkt detaljer om det) men pojken som försvann när han rastade hunden och hittades i kraftverksdammen. Usch. Sånt är hemskt. Speciellt när det gäller små och funktionshindrade. Där har jag också jättesvårt att släppa det och lever mig in väldigt mkt :(
Anonym (Hj)

Äldre 21 Dec 22:05
#4

Visa endast Anmäl

Ja, du är möjligen känsligare och mer inkännande än andra, det är inget fel i det egentligen men verkar ju få dig att må dåligt.

Själv drabbas jag emellanåt av liknade känslor men inser att jag skulle bli galen om jag inte tog avstånd från dem och lade ifrån mig tankarna.

Jag har jobbat som volontär i flera länder och också gjort en militär utlandstjänst, det finns enormt mycket mänskligt lidande där ute.
Anonym (Ensam?) Trådstartaren

Äldre 21 Dec 22:06
#5

Visa endast Anmäl

Mongoliet skrev 2018-12-21 22:03:12 följande:
En vän skickade länk på videon. Visste inte vad det var. Brukar aldrig klicka på länkar men gjorde det denna gången. Ångrar det.

Usch? Hur har det påverkat dig att ha sett den? Spelas det upp igen och liksom hänger kvar? Och hur gör du isf för att förhålla dig till det?
Meriall

Äldre 21 Dec 22:09
#6

Visa endast Anmäl

Anonym (Ensam?) skrev 2018-12-21 22:04:04 följande:
?Skönt? att höra att jag inte är ensam om det<3 Undrar varför det är så olika dock? Min sambo bekräftade mest att han hört nyheten men sen verkar han helt ha släppt det. Och han är verkligen ingen oempatisk person. Men ja, jag vet inte. Jag är likadan med djurmisshandel och annat. Blir så otroligt illa drabbad av det. Hur gör du för att hantera det? När känslorna och bilderna liksom tränger sig på? Ska man bara låta det ?svärma? i huvudet tills det lägger sig?

Jag försöker att aktivt sluta tänka på det men det är jättesvårt. Det dyker upp när man ser sina egna barn och så :/ Jag tror det är bra att låta det svärma ett tag och sedan aktivt göra ngt som kräver ens uppmärksamhet. Tillåta sig att känna men sedan försöka tänka på annat/blockera ut (om man inte kan släppa).

För mig är det så olika vad som stannar kvar och inte. Kan se ett nyhetsinslag om tex svältande barn och så släpper jag det bara men sedan är det ett annat om samma sak och då är det hemskt och går inte släppa.

Jag har säkert 10 händelser som bitit sig fast som dyker upp då och då :/

Det verkar som att många kände så här för det där flyktingbarnet som spolades upp på stranden om du minns.
Mongoliet

Äldre 21 Dec 22:10
#7

Visa endast Anmäl

Anonym (Ensam?) skrev 2018-12-21 22:06:31 följande:
Usch? Hur har det påverkat dig att ha sett den? Spelas det upp igen och liksom hänger kvar? Och hur gör du isf för att förhålla dig till det?

Fattar inte varför hen skickade den. Kan inte glömma att hon fortsätter att skrika, dör ju aldrig liksom. Trots att videon är max 5 sek så kändes det som en evighet. Reser mycket & känner mig alltid i större fara när jag ingår i ett par än när jag är ensam. Ännu värre dessutom om jag är med en tjej. Så sårbara.
Anonym (Ensam?) Trådstartaren

Äldre 21 Dec 22:45
#8

Visa endast Anmäl

Anonym (Hj) skrev 2018-12-21 22:05:14 följande:
Ja, du är möjligen känsligare och mer inkännande än andra, det är inget fel i det egentligen men verkar ju få dig att må dåligt.

Själv drabbas jag emellanåt av liknade känslor men inser att jag skulle bli galen om jag inte tog avstånd från dem och lade ifrån mig tankarna.

Jag har jobbat som volontär i flera länder och också gjort en militär utlandstjänst, det finns enormt mycket mänskligt lidande där ute.

Ja, jo så är det ju. Jag känner oerhört starkt åt alla håll eg. Glädje, sorg, rädsla, fasa.. a l l t drabbar mig. På gott och ont verkar det som:/

Och ja, allt lidande som finns världen över... jag har faktiskt försökt tänka så (hur hemskt det än låter). Att människor dör varje dag. På fruktansvärda sätt. Det är bara att vi inte får höra om det på samma detaljerade sätt...
Anonym (Ensam?) Trådstartaren

Äldre 21 Dec 22:47
#9

Visa endast Anmäl

Mongoliet skrev 2018-12-21 22:10:49 följande:
Fattar inte varför hen skickade den. Kan inte glömma att hon fortsätter att skrika, dör ju aldrig liksom. Trots att videon är max 5 sek så kändes det som en evighet. Reser mycket & känner mig alltid i större fara när jag ingår i ett par än när jag är ensam. Ännu värre dessutom om jag är med en tjej. Så sårbara.

Usch... fy fn. Känner mig kräkfärdig:( Menar du att du känner sig tryggare ensam än med en kompis? Berätta gärna på vilket sätt..!
Anonym (Ensam?) Trådstartaren

Äldre 21 Dec 22:50
#10

Visa endast Anmäl

Meriall skrev 2018-12-21 22:09:48 följande:
Jag försöker att aktivt sluta tänka på det men det är jättesvårt. Det dyker upp när man ser sina egna barn och så :/ Jag tror det är bra att låta det svärma ett tag och sedan aktivt göra ngt som kräver ens uppmärksamhet. Tillåta sig att känna men sedan försöka tänka på annat/blockera ut (om man inte kan släppa).

För mig är det så olika vad som stannar kvar och inte. Kan se ett nyhetsinslag om tex svältande barn och så släpper jag det bara men sedan är det ett annat om samma sak och då är det hemskt och går inte släppa.

Jag har säkert 10 händelser som bitit sig fast som dyker upp då och då :/

Det verkar som att många kände så här för det där flyktingbarnet som spolades upp på stranden om du minns.

Det låter som att vi år väldigt lika i det hår avseendet. Har också andra saker jag sett/hört som ploppar upp med jämna mellanrum. Men sen finns det ju en del av mig som på något skumt sätt vill sätta sig in i vad som hänt. Som vill veta. Som vill läsa och följa allt runt det. Så jvla skumt och knäppt. Om man är känslig borde väl hjärnan rimligtvis försöka skydda en?

«
‹
Sida 1 av 2
1
2
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är du lika känslig som jag? (Morden i Marocko)

Är du lika känslig som jag? (Morden i Marocko)

INNEHÅLL