Panikångest. Lusten att leva

Hej!

Jag är en 28-årig tjej som har levt med gad och panikångest sedan jag var 15-16 år. I perioder har jag dessutom haft ätstörningar och varit deprimerad. Ibland har livet flutit på trots allt och ibland har jag haft perioder där jag knappt orkat lämna lägenheten. Jag äter medicin sedan 2008 (när jag var 18). Åt först sertralin och atarax men äter nu venlafaxin och atarax. Har ibland haft sobril mot ångest och propavan för sömnen.

Just nu fungerar livet sjukt bra. Jag har en fin relation sedan 4 år, har ett givande och krävande jobb som jag älskar och en aktiv och social fritid. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna klara så här mycket.

För mig har vägen varit en blandning av acceptans och jävlar anamma. Vissa delar av mina diagnoser har jag valt att acceptera (nej, jag kanske aldrig kommer att gå hemifrån utan att dubbelkolla spisen och dörren 4 gånger). Andra delar har jag kämpat som ett djur med och vägrat låta ångesten stå i vägen för. Jag får dödsångest av att resa - men det är också ett av mina största intressen så jag gör det ändå. Trots att det innebär att jag ibland ligger längst bak i transferbussen och hyperventilerar och gråter.

Här kommer några råd:

1. Berätta för folk omkring dig. Jag har varit öppen i skolan, i kompisgäng, på arbetsplatser och i relationer. Jag har på 12 år mött en enda person som inte tog det bra. Alla andra har varit förstående, respekterande och ofta haft egen erfarenhet.

2. Prata med läkare/psykolog. Var jobbig. Ligg på. Nöj dig inte. Kräv att få mer terapi eller byte av medicin eller prova nya behandlingsformer. Det kanske tar flera försök innan du hittar det som fungerar för dig. Jag har fått prova mig fram i år. Du kanske behöver något för sömnen?

3. Kom ihåg att det inte är farligt med panikångest. Det är hemskt och vidrigt men det går över. Klen tröst, men viktigt.

4. Försök att inte begränsa ditt liv. Försök att inte isolera dig.

Jag hoppas verkligen att du får må bättre snart!!