Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Illamåendet kom väldigt snabbt till mig. I v 6. Jag tog postafen då det var som värst första ca 5 timmarna efter jag vaknat, men sen slutade dom verka och jag började med lergigan comp som jag fick så himla ont i magen av så var tvungen att sluta. Nu mår jag ?bara? förbaskat illa, jag är bara i v 10 och vet ärligt inte hur jag ska orka. Som att vara konstant magsjuk
Jag har samma illamående som du, som att vara bakis, fast för mig är det större delen av min vakna tid. För mig blir det bättre av promenader och Lergigan comp. Upplever snabb effekt av det sistnämnda, så kanske något att testa direkt på morgonen?
Usch jag har inte velat inse att jag kanske skulle behöva testa lergigan eller nåt...men om man kan få ont i magen av det så blir jag inte så sugen. Jag är ju arbetslös just nu så är inga problem att bara ligga i soffan och vila tills det går över, så egentligen går det ju an. Eller så blir det värre just för att jag inte rör mig. Ska testa med promenader istället och se om det gör skillnad!
Usch jag har inte velat inse att jag kanske skulle behöva testa lergigan eller nåt...men om man kan få ont i magen av det så blir jag inte så sugen. Jag är ju arbetslös just nu så är inga problem att bara ligga i soffan och vila tills det går över, så egentligen går det ju an. Eller så blir det värre just för att jag inte rör mig. Ska testa med promenader istället och se om det gör skillnad!
Jag har haft 8 missfall, varav 1 var MA. Vid alla dem har just saknaden av symtom varit där.
Har två barn och under de graviditeterna har jag haft kraftiga symtom.
Vid ma?t hade jag symtom (fastän inte lika starka som då jag fått barn) som plötsligt alla försvann. Kände starkt att något var fel trots att alla sa ?men alla grav är olika? osv, så jag bokade ul och fick beskedet att fostret hade slutat leva i 8+4.
Detta är mina erfarenheter. Men jag är också väldigt hormonkänslig (tex allvarlig hyperemesis och foglossning som gör en sängliggande) så är säkert individuellt.
Ni som fått hemska och dåliga besked på era VUL/UL. Jag måste fråga, men jag förstår om ni inte orkar svara, men det är min största mardröm att man ska TRO att barnet lever men inte gör det!!
Nu såhär efteråt, kunde ni se att nåt ÄNDRADES och att barnet kunde ha dött just den tidpunkten eller var det bara så att ni blev HELT överrumplade?
Alltså förvånad, chockad osv blir man ju men tänker att man kanske efteråt ändå kan ha sett några symtom/tecken?
Eller ni som haft MA/MF innan? Har ni märkt nåt om ni nu ser i backspegeln?
Nu kommer det lite positiva nyheter för att väga upp allt ledsamt... vi är precis klara på tidigt vul och DET FANNS ETT LITET HJÄRTA SOM SLOG! blev så lättad att jag började gråta - en reaktion som tidigare gånger kommit vid plusset men jag antar att jag hållt inne glädjen tills nu.
8+1 enligt både mina beräkningar och vul, så nu är risken betydligt mindre att nåt går fel.
Världens finaste alla-hjärtans-dag-present <3
Nu kommer det lite positiva nyheter för att väga upp allt ledsamt... vi är precis klara på tidigt vul och DET FANNS ETT LITET HJÄRTA SOM SLOG! blev så lättad att jag började gråta - en reaktion som tidigare gånger kommit vid plusset men jag antar att jag hållt inne glädjen tills nu.
8+1 enligt både mina beräkningar och vul, så nu är risken betydligt mindre att nåt går fel.
Världens finaste alla-hjärtans-dag-present <3
Åh så underbart!!!! Grattis eller vad man nu säger. Det är ni så värda. Ha en fortsatt fin alla hjärtans dag, kram
Nu kommer det lite positiva nyheter för att väga upp allt ledsamt... vi är precis klara på tidigt vul och DET FANNS ETT LITET HJÄRTA SOM SLOG! blev så lättad att jag började gråta - en reaktion som tidigare gånger kommit vid plusset men jag antar att jag hållt inne glädjen tills nu.
8+1 enligt både mina beräkningar och vul, så nu är risken betydligt mindre att nåt går fel.
Världens finaste alla-hjärtans-dag-present <3
Är det någon av er som märkt av tandvärk, mer som ilningar. Aldrig haft problem med det tidigare men nu il/värker det som tusan i övre tandraden. Tänkte om någon mer stött på samma sak?
Ni som fått hemska och dåliga besked på era VUL/UL. Jag måste fråga, men jag förstår om ni inte orkar svara, men det är min största mardröm att man ska TRO att barnet lever men inte gör det!!
Nu såhär efteråt, kunde ni se att nåt ÄNDRADES och att barnet kunde ha dött just den tidpunkten eller var det bara så att ni blev HELT överrumplade?
Alltså förvånad, chockad osv blir man ju men tänker att man kanske efteråt ändå kan ha sett några symtom/tecken?
Eller ni som haft MA/MF innan? Har ni märkt nåt om ni nu ser i backspegeln?