Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Var igår och fick se vårt lilla mirakel hos ivf-kliniken! V.8 (7+4). Och det var ett fint litet hjärta som slog! Känns nu som jag kan släppa en del av rädslorna och faktiskt försöka njuta lite. Även om allt såklart kan hända, men det kan det ju jämt!
Har också bokat in ett ul hos min mvc i v.10. Någon som har gjort ett ul vid den tiden?
Ni som fått hemska och dåliga besked på era VUL/UL. Jag måste fråga, men jag förstår om ni inte orkar svara, men det är min största mardröm att man ska TRO att barnet lever men inte gör det!!
Nu såhär efteråt, kunde ni se att nåt ÄNDRADES och att barnet kunde ha dött just den tidpunkten eller var det bara så att ni blev HELT överrumplade?
Alltså förvånad, chockad osv blir man ju men tänker att man kanske efteråt ändå kan ha sett några symtom/tecken?
Eller ni som haft MA/MF innan? Har ni märkt nåt om ni nu ser i backspegeln?
Tack för alla värmande tankar och ord.
För att svara på frågan.. Nej, jag har inte känt av något konstigt alls. Förra veckan såg vi båda tvillingarna och igår fanns ingen hjärtaktivitet. Jag har inte mått mer eller mindre illa, haft mer eller mindre ont i brösten, mer eller mindre molvärk.. allt har varit så att det kändes som det har gjort de senaste veckorna. Det är bland det värsta med det här.. att jag känner mig så lurad av min egen kropp..
Jag drar mig ur tråden nu och önskar er alla all lycka, försök att njuta av den här tiden för jag önskar så att jag fick dela den med er..
Var igår och fick se vårt lilla mirakel hos ivf-kliniken! V.8 (7+4). Och det var ett fint litet hjärta som slog! Känns nu som jag kan släppa en del av rädslorna och faktiskt försöka njuta lite. Även om allt såklart kan hända, men det kan det ju jämt!
Har också bokat in ett ul hos min mvc i v.10. Någon som har gjort ett ul vid den tiden?
Ni som fått hemska och dåliga besked på era VUL/UL. Jag måste fråga, men jag förstår om ni inte orkar svara, men det är min största mardröm att man ska TRO att barnet lever men inte gör det!!
Nu såhär efteråt, kunde ni se att nåt ÄNDRADES och att barnet kunde ha dött just den tidpunkten eller var det bara så att ni blev HELT överrumplade?
Alltså förvånad, chockad osv blir man ju men tänker att man kanske efteråt ändå kan ha sett några symtom/tecken?
Eller ni som haft MA/MF innan? Har ni märkt nåt om ni nu ser i backspegeln?
Ni som fått hemska och dåliga besked på era VUL/UL. Jag måste fråga, men jag förstår om ni inte orkar svara, men det är min största mardröm att man ska TRO att barnet lever men inte gör det!!
Nu såhär efteråt, kunde ni se att nåt ÄNDRADES och att barnet kunde ha dött just den tidpunkten eller var det bara så att ni blev HELT överrumplade?
Alltså förvånad, chockad osv blir man ju men tänker att man kanske efteråt ändå kan ha sett några symtom/tecken?
Eller ni som haft MA/MF innan? Har ni märkt nåt om ni nu ser i backspegeln?
Jag tror att du också måste ställa motfrågan: hur många av alla här inne som har varit gravida förr har plötsligt känt nån skillnad, att nåt ändrats, att illamående eller andra symptom försvunnit och att allt sen ändå visade sig vara bra?
Jag är övertygad om att det är betydligt fler, och det är lätt att i efterhand uppleva att man ?kände att något var fel?. Men i ärlighetens namn, hur många gånger har vi inte alla känt att nåt var fel, fått panik och sen har det visat sig att det inte var någon fara? Bara att dom illfällena glömmer man snabbt...
Risken med den här typen av frågor är att man bara går runt och letar tecken på att något är fel. Att man föder sin oro än mer. Det känns i ärlighetens namn inte så lugnande.
Det gäller såklart inte bara dig, utan är en påminnelse till oss alla här inne, särskilt nu när så många fått hemska besked och det är lätt att jaga upp sig.
Jätteklok kommentar. Det blir en "recall bias", dvs händer något negativt är det lättare att minnas eventuella orsaker eller tecken. Jag försöker själv skriva ner symtom som gjort mig rädd (akut mensvärk, tillfälligt avtagande illamående) för att komma ihåg att de inte behöver betyda något, till en eventuell nästa graviditet.
Jag tror att du också måste ställa motfrågan: hur många av alla här inne som har varit gravida förr har plötsligt känt nån skillnad, att nåt ändrats, att illamående eller andra symptom försvunnit och att allt sen ändå visade sig vara bra?
Jag är övertygad om att det är betydligt fler, och det är lätt att i efterhand uppleva att man ?kände att något var fel?. Men i ärlighetens namn, hur många gånger har vi inte alla känt att nåt var fel, fått panik och sen har det visat sig att det inte var någon fara? Bara att dom illfällena glömmer man snabbt...
Risken med den här typen av frågor är att man bara går runt och letar tecken på att något är fel. Att man föder sin oro än mer. Det känns i ärlighetens namn inte så lugnande.
Det gäller såklart inte bara dig, utan är en påminnelse till oss alla här inne, särskilt nu när så många fått hemska besked och det är lätt att jaga upp sig.
Hej alla med erfarenhet av illamående!
Jag var lyckligt förskonad från nåt tydligt illamående förra gången jag var gravid, men i vecka 8 satte det igång för mig och jag blir inte klok på hur det fungerar! Förra gången gick det nämligen alltid över när jag åt något..
När jag vaknar vid 6-tiden är jag så illamående att jag får svårt att få ordning på frukost. Ber ofta min sambo ställa fram så jag kan gå direkt tilll bordet och äta. När jag ätit så lugnar det sig lite men släpper inte helt. Sen äter jag en andra frukost några timmar senare. Men oavsett hur ofta jag äter eller vad jag äter så håller det i sig fram till lunch. Oavsett om jag ätit lunch eller inte så släpper det alltid typ runt 12.
Jag är inte så illamående att jag kräks eller hulkar, men jag känner mig liksom dålig och har avsmak i hela kroppen. Påminner mest om när man är riktigt bakis minus huvudvärken.
Har nån annan ett illamående som är så tidsbundet? Finns det några knep?