Anonym (Jopp) skrev 2019-02-28 13:00:00 följande:
Att vården ville göra ett ultraljud i v13 för att datera säkert, var det på grund av att ni inte visste senaste mens eller? Datera ett foster är nämligen lättast att göra i v19 i och just därför är RUL förlagt i den veckan.
Däremot görs ultraljud i vissa landsting i v12-13 för att se en viabel graviditet samt antal foster. Men att det gjordes just för dateringen köper jag inte riktigt att deras motivering var.
Om ni gjorde ett ultraljud i V8-9 så borde väl den dateringen ha räckt? Hur många dateringen tycker dom/ni är rimliga Att behöva i ert landsting?
Sen går inte alla människor runt med ångest i flera veckor heller ( för att man inte har råd med ett ultraljud eller erbjuds grattis ). Den ångesten är personlig och är inte bunden till landstingsfinasierade ultraljud eller inte.
I många landsting görs inte ultraljud i v12-14 på rutin och det är inte för att pengarna inte räcker till utan det är för att det inte anses nödvändigt att datera i den veckan. Däremot kan man ibland diskutera om det kanske bör göras för att räkna foster och för att se ett tickande hjärta.
Jag delar inte din uppfattning och tycker du resonerar felaktig och skuldbelägger patienter istället för politiker. KUB är en kostnadsfråga. Enkelt. Dyrt prov, många landsting prioriterar inte det. Av olika och kanske goda anledningar. Ett tickande hjärta runt v. 8 bekostas oftast privat, om ej skäl föreligger. Erbjuds KUB, ser jag inget fel med att blivande mammor väljer bara ultraljud det är en redan beräknad kostnad och den minskar ändå i och med att blodprov ej behöver analyseras. Värre är kvinnor som ljuger om blödningar m.m för att gratis få ett ultraljud. Om nu en vårdpersonal erbjuder ultraljud gratis, så är det din kollega du ska gå på, ej patienten! Sedan finns det inte privata ultraljud att "köpa" överallt, tyvärr. I vissa delar finns inte tillräckligt många privata aktörer som erbjuder detta och de landstingsfinianserade går på knäna och har inte ens möjlighet att ta emot privata ultraljud. De som då hamnar mellan stolarna är blivande mammor. Alla är inte oroliga, men de som blir det, borde få hjälp med sin oro. Likt andra personer med stor oro och ångest. Ska vi skälla på patienter som söker vård trots de är för friska? De tar ju upp tid, plats och kostar pengar? Vart ska gränsen gå? Nu ska inte denna tråd handla om kostnader och skuld, utan längtan, drömmar och vägen till en bebis!