Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Hmm jösses vad felskrivningar i mitt inlägg!! haha haha Mobilen var inte så bra att skriva ifrån!
Alla frågetecken var emojis! haha
Men summa summarum så jag har svårt för att man dömer varann. Jag tror (oavsett om man är gravid eller "vanligtvis") att vi alla har VÅRT liv! Vi är olika utvändigt och invändigt. Vi har olika bagage och vi har olika sinnen som gör att vi reagerar olika på allt.
Jag tror man ska tänka efter "vad vill jag?" och sedan köra på det...svårt att göra nåt mot sin vilja även när man är gravid för det är ändå 9-10 månader och det är lång tid att göra något helt motsatt vad man gjort resten av livet innan. Bara min åsikt! :)
Det är ingen fara! Är det inte i Danmark det är okej att dricka typ 2 glas vin? Det har inte visat någon ökad risk. Tror alkohol med 0.5 % knappt är mätbart i blodet. Då är nog koffein (kaffe) värre för bebisen.....
Å har du nån källa på riskerna i danmark? Inte för att jag skulle våga dricka ett glas vin men blir nyfiken :)
Men då behöver jag inte vara så nojig iallafall, och definitivt inte ha dåligt samvete över att jag druckit 0,3% vid några tillfällen.
Ikväll känner jag mig liksom tacksam. Att ha kommit så långt att allt faktiskt pekar på att det kommer bli bäbis i september. Att det tog 8 jobbiga försök men ändå inte mer, vi fixade det utan utredningar. Verkligen inget fel att behöva hjälp för att bli gravid, men jag är tacksam att vi slapp den extra psykiska stressen det skulle innebära.
Det känns makalöst stort alltihop.
Ikväll känner jag mig liksom tacksam. Att ha kommit så långt att allt faktiskt pekar på att det kommer bli bäbis i september. Att det tog 8 jobbiga försök men ändå inte mer, vi fixade det utan utredningar. Verkligen inget fel att behöva hjälp för att bli gravid, men jag är tacksam att vi slapp den extra psykiska stressen det skulle innebära.
Det känns makalöst stort alltihop.
Hur långt är du nuigen?
Jag känner mig fortfarande sååå skeptisk till att allt ska gå vägen. Jag skulle vilja passera v 25 så känns det som om ifall nåt händer så KAN bebisen bli räddad!!
Fånigt kanske?
Nu har jag börjat känna av bebisen. Två ggr i dag och 1 gång i förrgår, vilket gör att det känns liiite tryggare att jag själv har koll att den lever!
Hur långt är du nuigen?
Jag känner mig fortfarande sååå skeptisk till att allt ska gå vägen. Jag skulle vilja passera v 25 så känns det som om ifall nåt händer så KAN bebisen bli räddad!!
Fånigt kanske?
Nu har jag börjat känna av bebisen. Två ggr i dag och 1 gång i förrgår, vilket gör att det känns liiite tryggare att jag själv har koll att den lever!
Ikväll känner jag mig liksom tacksam. Att ha kommit så långt att allt faktiskt pekar på att det kommer bli bäbis i september. Att det tog 8 jobbiga försök men ändå inte mer, vi fixade det utan utredningar. Verkligen inget fel att behöva hjälp för att bli gravid, men jag är tacksam att vi slapp den extra psykiska stressen det skulle innebära.
Det känns makalöst stort alltihop.
Ikväll känner jag mig liksom tacksam. Att ha kommit så långt att allt faktiskt pekar på att det kommer bli bäbis i september. Att det tog 8 jobbiga försök men ändå inte mer, vi fixade det utan utredningar. Verkligen inget fel att behöva hjälp för att bli gravid, men jag är tacksam att vi slapp den extra psykiska stressen det skulle innebära.
Det känns makalöst stort alltihop.
<3
En så härlig känsla. Minns inte exakt er historia, men jag har alltid sagt till alla som kämpat att när det väl blir er tur, när ni får er bebis, så kommer det kännas som att allt som hände ledde till att det blev precis som det skulle bli.
Jag känner precis som du! Låg igårkväll och hade precis samma tankar. Vi fick kämpa lite extra påvägen med några ivf-försök och flertalet insättningar, men jag är inte bitter för det. Tillslut så ville det sig och allt känns så självklart! <3
Jag känner precis som du! Låg igårkväll och hade precis samma tankar. Vi fick kämpa lite extra påvägen med några ivf-försök och flertalet insättningar, men jag är inte bitter för det. Tillslut så ville det sig och allt känns så självklart! <3