Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Tack <3 ja visst är det lika roligt varje gång. Så här långt tycker jag att vi får väldigt fina besked här i september gruppen
Ja det var där i början då det var många missfall och jobbiga besked på vul. Men sen dess en riktig turtråd!
Kul om vi kan följas ända dit.
Kul om vi kan följas ända dit.usch jag är fortfarande nojig innan RUL...och det är nästan 3 v kvar! Känns som en evighet ju! :(
Är inne i en sjukt dålig period just nu. Min man har varit sjuk sedan vi fick reda på att jag var gravid så jag har dragit ALLT hemma, och då menar jag ALLT. Han har knappt varit hemma.
Två barn med diagnoser som går i skolan med allt vad det innebär med läxor mm.
Fritidssysselsättningar som jag fått rådda i allt med barnen.
Jobbat heltid.
Jag har mått sjukt illa fram till v 13 ungefär. Nu har det börjat med foglossningar och jag är sjukt trött.
Känner att jag liksom börjar falla samman nu... :( så säkert därför jag inte känner mig så positiv och tänker lite negativt. Känns som det mesta gått emot oss hittills så vågar inte tro på detta än! :( Skönt att ha er andra som motpol!
usch jag är fortfarande nojig innan RUL...och det är nästan 3 v kvar! Känns som en evighet ju! :(
Är inne i en sjukt dålig period just nu. Min man har varit sjuk sedan vi fick reda på att jag var gravid så jag har dragit ALLT hemma, och då menar jag ALLT. Han har knappt varit hemma.
Två barn med diagnoser som går i skolan med allt vad det innebär med läxor mm.
Fritidssysselsättningar som jag fått rådda i allt med barnen.
Jobbat heltid.
Jag har mått sjukt illa fram till v 13 ungefär. Nu har det börjat med foglossningar och jag är sjukt trött.
Känner att jag liksom börjar falla samman nu... :( så säkert därför jag inte känner mig så positiv och tänker lite negativt. Känns som det mesta gått emot oss hittills så vågar inte tro på detta än! :( Skönt att ha er andra som motpol!
Nä jag har tyvärr ingen släkt i närheten. Mina föräldrar åker 45 mil enkel resa ibland för att jag ska få ihop det med jobbet men de jobbar ju också så de kan inte åka hela tiden.
Jag kan inte gå ner i tid för vi måste få ihop ekonomin, men det är ju bara 5 månader kvar ;) så snart så! haha
usch jag är fortfarande nojig innan RUL...och det är nästan 3 v kvar! Känns som en evighet ju! :(
Är inne i en sjukt dålig period just nu. Min man har varit sjuk sedan vi fick reda på att jag var gravid så jag har dragit ALLT hemma, och då menar jag ALLT. Han har knappt varit hemma.
Två barn med diagnoser som går i skolan med allt vad det innebär med läxor mm.
Fritidssysselsättningar som jag fått rådda i allt med barnen.
Jobbat heltid.
Jag har mått sjukt illa fram till v 13 ungefär. Nu har det börjat med foglossningar och jag är sjukt trött.
Känner att jag liksom börjar falla samman nu... :( så säkert därför jag inte känner mig så positiv och tänker lite negativt. Känns som det mesta gått emot oss hittills så vågar inte tro på detta än! :( Skönt att ha er andra som motpol!
Har inte mått illa och spytt sen ca vecka 11-12, kommer inte ihåg exakt när det avtog. Dom senaste dagarna har jag känt mig jätteillamående på morgonen igen och känt hur maginnehållet har åkt hiss under den första timmen jag varit vaken på morgon så har det gått över. Imorse så satt jag på spårvagnen på väg till jobb när det startar och jag fick gå av 3 gånger och spy. Väl inne på jobb så spyr jag en gång till och det finns egentligen ingenting kvar. Undrar varför det plötsligt blev såhär idag. Över till nästa sak, när jag står och spyr här på toaletten på jobb så känner jag för första gång hur jag inte klarar av att hålla helt tätt, det kommer alltså ett par droppar kiss i trosorna hehe. Jag har verkligen känt hur alla muskler i den nedre regionen dom senaste veckorna slappnat av precis så som dom ska och har absolut inte brytt mig om allt mitt fisande men detta! Haha jag kände inte av den glammiga och mysiga gravid tillvaron idag iaf
Här är en till som hoppas på flicka, även om det känns lite fult att önska mer än ett friskt barn när andra kämpar. Känns både spännande och lite irriterande att inte veta könet såhär "sent", förra gången gjorde vi NIPT så då visste vi tidigare.
Jag hoppades inte på det ena eller andra denna gång men tycker absolut att man får önska. I slutenden är man ju ändå så himla glad för det barn man får oavsett om man fått det man först önskat. Precis som att man älskar ett sjukt barn minst lika mycket trots att man önskat ett friskt.
Jag tyckte ovissheten kring könet var jättemysig haha. Men min man ville verkligen veta och jag var ju också nyfiken såklart. Så vi frågade om det gick att se ändå :)
Jag har haft det såhär i många år nu så är van men hormonerna som ni vet gör att jag vissa dagar sjunker långt ner men brukar ta mig upp relativt snabbt ur deppen igen ????