Bf September 2019
Miichaella skrev 2019-04-07 10:55:23 följande:
Åk in till akuten! Det är du värd, för att slippa oron<3
Inlägg från: Jojjans
|
-
Jag ska nog ändå göra det. Om dom tar emot mig... jag vill liksom bara få en bekräftelse på att allt är bra så att jag kan försöka släppa det och njuta.
-
Vad var det som fick dig att misstänka bakteriell vaginos?Solrosvind skrev 2019-04-06 19:50:25 följande:
Jag har också varit orolig för sammandragningar, började få det i vecka 16 och eftersom jag är förstföderska är det tydligen väldigt ovanligt enligt BM. När det började fick jag det flera gånger om dagen och det var svårt att få det att släppa och det var lite skrämmande. Samtidigt började jag även misstänka att jag att jag hade bakteriell vaginos så var på en gynundersökning och fick bekräftat en lätt-måttlig infektion. Behandlade det och sedan har faktiskt sammandragningarna minskat massor. Det verkar inte som att BM eller gynekolog känner till någon bekräftad koppling men samtidigt så forskas det väl ju på detta område nu, typ karolinskas senaste projekt om mikrobiom hos gravida. BM trodde snarare att det berodde på stress, så kan ju kanske vara det lika gärna.
-
Jag ringde in till gynakuten som absolut tyckte att jag fick komma in för att dubbelkolla att sammandragningarna inte tydde på något dåligt, så jag har nu suttit där i 5 timmar innan jag fick komma in på en undersökning. Hon gick igenom allt väldigt grundligt och tog prover osv, men kunde inte se någonting som kunde tyda på en infektion eller bakteriell vaginos eller så.. så nu ska jag försöka acceptera att jag helt enkelt har lite ont men att det inte äventyrar graviditeten, och bara försöka ta det lugnt så det inte blir värre rent smärtmässigt.
Hon sa också att hade hon inte känt till min historia hade hon aldrig tagit sig så lång tid att undersöka mig, eftersom allt så tydligt såg så bra ut. Och hon var inte alls orolig för att något skulle gå snett. -
Glömde nämna att jag också fick se bebisen igen, vilket var en bonus och inget jag förväntat mig! Väldigt aktiv och härjade runt där inne. Men moderkakan satt fortfarande i framvägg så får nog vänta ett tag på att kunna känna rörelser ändå...
-
Daphodil skrev 2019-04-08 07:24:56 följande:
Vad skönt att få bli ordentligt undersökt. Det låter som att du fick ett bra bemötande också.
Jag har också haft en hård känsla över livmodern, men jag känner det inte "i kroppen", utan endast om jag faktiskt trycker med handen. Det är längre tid än bara nån minut dock, och inget som provoceras av rörelse. Jag ska till BM idag för planerad koll av hjärtljud (hon kände väl från början att här är en orolig själ hehe) så jag får fråga då.
Ja dom var verkligen snälla och tillmötesgående trots att jag egentligen inte hade på akuten att göra. Kände verkligen att dom tog hänsyn till min historia vilket jag är tacksam för. Hon kollade livmodern och tappen och tappen var 5 cm lång och stenhård så det kändes betryggande. Imorse lämnade jag in ytterligare en urinodling för säkerhets skull så nu är allt under kontroll igen. Nu ska jag bra njuta av våren och invänta första rörelserna :)September89 skrev 2019-04-08 08:29:36 följande:Jojjans skönt att att du fick lugnande besked!
Igår lyckades min man känna några små buffar utanpå magen! Jag har moderkakan i framvägg och har känt väldigt sparsamt med rörelser, men under ungefär 3 dagar nu har jag känt mycket tydligare och oftare och igår fick han äntligen känna också! :)
Jag känner ju främst hårdheten och ömheten när jag rör mig, framförallt om jag hållt igång myclet. Det är både sammandragningar, tyngdkänsla, ömhet, ligamentssmärtor, växtvärk och säkert fogarna också i en salig blandning. -
Men nej!!! Åå så fruktansvärt, såklart mår du hemskt, det som inte fick hända har precis hänt. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag vet att du kommer komma ut på andra sidan, för det gjorde jag. Men tills dess tar du bara en stund i taget för att klara dagen. Allra största styrkekramar till dig! <3 <3 <3Daphodil skrev 2019-04-08 16:42:29 följande:
**triggervarning**
.
.
.
.
Idag hittades inga hjärtljud hos bm. Vi fick ett ultraljud som visade att fostret inte längre levde. Jag mår såklart hemskt och kommer gå ur gruppen. Jag önskar er andra stort lycka till.
-
Blir så otroligt ledsen att du ska behöva gå igenom den tuffa tid du har framför dig. Skriv privat meddelande om du vill prata av dig och älta eller vad som helst <3Daphodil skrev 2019-04-08 17:07:46 följande:
Tack, jag önskar såklart att du också hade sluppit detta den gång det skedde för dig, men just nu är det en tröst att fler har varit i samma situation och kommit vidare till slut.
-
Ja även om risken är förhöjd så är det ändå otroligt liten risk att det ska gå så illa som det gick för mig. Jag fick aldrig bakteriell vaginos bekräftat men dom skrev ut dalacin-vagiatorer som jag tog när jag slutat blödande efter missfallet.Solrosvind skrev 2019-04-09 12:48:11 följande:
Åh, usch vad tråkigt och läskigt att höra. <3 Hm, oj ja alltså det känns som att det är allvarligare än de verkar tro på något vis. Jag köpte receptfria vagitorier med mjölksyrebakterier och gick utan underkläder och slutade ha oskyddat sex, det funkade ju, men sedan nu när vi haft oskyddat sex två gånger känner jag tyvärr att det kommit tillbaka, suck. Inga sammandragningar ännu men ska gå tillbaka på min självbehandling som innan och så har jag gyntid i veckan. Kanske att jag får börja med antibiotika men känns så starkt bara.
Hur behandlades du sist när det gick fel, om du fick behandling? Kanske du kan behandla själv under tiden lite likt jag gjorde?
Den här graviditeten har jag testat för bakteriell vaginos flera gånger men det har absolut inte visat nåt. Men jag har också varit extremt försiktig för att in trigga min ångest i onödan. Har knappt vågat ha vaginalt sex alls sen jag plussade, och dom få gånger det hänt så är det med kondom. Jag är inte inne med fingrarna alls, och undviker att smörja osv om jag inte måste. -
Ja jag kände mig så larvig där och då, men vet att det kommer göra mycket gott med mitt mående i väntan på RUL.norrsken91 skrev 2019-04-09 21:27:39 följande:
Skönt att du fick en ordentlig koll och att allt såg bra ut! Har för mig att vi ligger ganska lika kring veckorna, har du länge kvar till RUL? :)
Imorgon går jag in i v 17, rul är om exakt 4 veckor. Känns som en oändlig väntan.
Men idag hände nåt! Tror att jag kan ha känt en rörelse. Inte säker men hajade till och tänkte direkt att det var en rörelse. Satt på huk och kände som en bubbla som förflyttade sig, eller ett litet sprattel, precis ner mot blygdbenet på framsidan. Kändes som en fin påminnelse om att allt kan vara fint inne i mig, något som känns lätt att tvivla på när man läst så sorgliga saker som idag i gruppen. -
Jag känner likadant. Jag har 4 veckor till RUL och förstår inte hur man ska få tiden att gå. Men tack vare att jag fick ett ul och bekräftelse på att allt är bra på gynakuten i söndags gör att nervositeten ändå inte är enorm. Mer att jag är förväntansfull och otålig. Det finns ju ändå olika saker, mer eller mindre allvarliga, som kan vara fel på RUL även om allt sett bra ut hittills.Elcca skrev 2019-04-09 21:17:52 följande:
Jag börjar längta så enormt mycket efter RUL nu. Och börjar bli såååå nervös! Tycker dom här ?spökveckorna? är riktigt jobbiga psykiskt. Jag har drygt 3 veckor kvar till mitt UL. Hur känner ni andra som också går o väntar?
Däremot kan jag inte identifiera mig med spmkveckor. Tycker att jag har massa symptom, ömmande bröst som växer och kliar, öm i ligament, livmoder, fogar + sammandragningar. Och en mage som börjar blir rätt övertydlig. Men jag vill hellre ha passerat RUL såklart :)