Inlägg från: Jojjans |Visa alla inlägg
  • Jojjans

    Bf September 2019

    Solrosvind skrev 2019-04-11 23:20:16 följande:

    Haha, nej men åh, men alltså man får nog räkna in att jag är sjukskriven och har legat still nästan hela dagarna så har haft väldigt bra med tillfällen att ligga och känna. Annars hade jag nog inte känt mycket förrän denna vecka, i vecka 20 tror jag. Det är först nu jag känner stående. :)


    Jag är ganska rastlös som person och ligger knappt ens still när jag sover, så förutsättningarna är lite annorlunda :) Ska försöka ha det i åtanke.
  • Jojjans
    Daphodil skrev 2019-04-12 17:46:48 följande:

    Hej. Läser fortfarande här då och då, det känns bra att följa er ett litet tag till. Vad jag ville inflika är att sent missfall inte verkar så väldigt ovanligt ändå. Vi verkar vara minst tre i denna tråd som behövt erfara det, och jag vet nu fyra personer i min omgivning som också varit med om det. Detta skriver jag inte för att göra någon orolig, (det kommer med all sannolikhet gå prima för er alla, SÅ vanligt är det ju inte att två i samma tråd bör drabbas), men för att häva stigmat. Det hjälper åtminstone mig i sorgen att veta att jag inte är ensam och "avvikande". Allt gott till er blivande mammor, jag gläds med er.


    Nej precis. Så fort man öppnar sig om vad man har varit med om så är det många som visar sig ha liknande erfarenheter. Men det kan också vara värt att komma ihåg att ett sent missfall är ofta en tyngre förlust och något som behöver bearbetas mer, så våra historier kanske hörs och ältas mycket. Rent procentuellt är det inte så vanligt, vilket jag försöker ha i åtanke när jag nu är i en ny graviditet. Jag tror också att vi som varit med om något tungt eller jobbigt tidigare nog är lite överrepresenterade på just familjeliv.

    Men du är verkligen inte ensam, något som tröstade mig också.
  • Jojjans
    Anonym (chockad!) skrev 2019-04-12 14:00:56 följande:

    Usch idag har jag en nojig dag.

    Fick börja med mediciner igen i tisdags så tänker att snart kommer det hända något... :(

    Jag har inte känt bebisen i dag...gör inte det riktigt varje dag än men har nu gått in i v 19 och tycker jag borde göra det snart..känt bebisen i 2-3 v och senaste 1.5 v har jag varit "säker" på att det är bebisen, men nu vill jag bara att den ska kännas varje dag så man får något slags bevis på att allt är bra! 

    Jag blir galen på att jag ska vara så nojig!! Gör ju att jag liksom knappt ville skaffa barn för jag vet att det är 9 månader av oro! Konstant oro! :( 

    Räcker med all annan stress man har omkring sig! :( 


    Jag tror verkligen inte du behöver vara orolig rent teoretiskt. Men är man oroligt lagd så kan man ju jaga upp sig över minsta lilla (mvh personen som var på gynakuten pga helt normala sammandragningar). Det låter tufft att känna så dom du gör, och jag förstår attt du längtar efter den där bekräftelsen som rörelserna nog måste vara.

    Har du haft någon möjlighet att gå och prata med någon om din oro och stress? Ofta göder dom ju dessutom varandra...
  • Jojjans
    Anonym (chockad!) skrev 2019-04-13 08:12:05 följande:

    Ja jag har alltså det problemet sedan tidigare och ja jag får hjälp på olika sätt. Tror mest det handlar om den sitsen vi som familj är i just nu som på alla plan. Jag hoppas att det blir bättre snart.


    Skönt att du får hjälp! Men sen kan det ju vara svårt att påverka ens livssituation osv som ibland kan vara grunden till stress ich därmed kommer också en del oro skulle jag tro.

    Trots vad jag var med om i höstas så har jag lyckats vara mindre orolig denna graviditet. Jag tror det har mycket att göra med att jag bytta jobb, varvade ner några växlar och har till 100% satt mitt mående i fokus. Men få har jag ju också haft ekonomisk möjlighet att göra så, och inga barn sen tidigare. Känner mig väldigt tacksam.
  • Jojjans
    Snickesnack skrev 2019-04-14 23:19:03 följande:

    Jag testade doppler tidigare i veckan (v 17) eftersom jag tyckte att det var jobbigt att inte få någon bekräftelse på att allt var som det skulle nu mitt i spökveckorna.

    Det gick lätt att hitta hjärtljuden, jag fick leta i ett par minuter på sin höjd, och det var ingen tvekan om att det var fostret vi hörde. Det gjorde mycket för avslappningen! Nu räknar vi ner till RUL om knappt tre veckor och hoppas att allt fortsätter vara bra.

    Vi tyckte att det kändes ok att prova doppler någon enstaka gång en kort stund, men skulle inte göra det för ofta. Det är ju något man själv får avgöra. Sedan är ju som sagt risken att man inte hittar hjärtljuden trots att de finns.


    Jag undrar om ni köpte en doppler för detta, eller fick KI låna av nån? Jag är också nyfiken på att lyssna någon gång kankse, men känns onödigt att köpa en.
  • Jojjans
    September89 skrev 2019-04-16 19:43:19 följande:

    Jag har fått ett helt galet sötsug! Fram till vecka 15-16 var jag inte sugen på sötsaker alls och åt då inget godis eller så. Men nu har det slagit över totalt och jag är SÅ sugen och kan verkligen inte stå emot. Jag är absolut inte så att jag tänker att man kan unna sig extra godsaker bara för att man är gravid, jag är inte hård mot mig själv med min kost men tänker snarare att jag ska vara extra nyttig som gravid för bebisens skull. Men just nu kan jag inte kontrollera mig och vill bara ha socker! Äter hyfsat bra mat och mycket grönsaker och frukt varje dag men utöver måltiderna vill jag ha godis och kakor hela tiden . Usch! Någon mer som har blivit galet sötsugen?!


    Var glad att det kom först nu :) jag har haft liknande sen vecka 10-11 typ (18 nu). Jag har inte tänkt extra mycket på att äta nyttigt (eller tänkt har jag väl gjort, men inte lyckats i praktiken) och försöker vara väldigt snäll och tillåtande mot mig själv, (Efter en gammal ätstörning begränsar jag ogärna att äta saker jag är sugen på bara för att dom är onyttiga). Äter kakor, glass eller godis varje dag utöver vanlig mat. Behöver garanterat den extra energin för hittills har jag bara gått upp ett kilo. Men hade gärna sluppit lite av det enorma suget! Eller åtminstone haft mer energi till att äta mer frukt och råkost till alla måltider :)
  • Jojjans

    Är så fascinerad av allt som händer i kroppen. För några veckor sen kunde jag knappt knäppa mina byxor men nu går det bra! Svullnaden verkar alltså lagt sig lite. Sa till min sambo att jag blivit smalare igen men han bara skrattade och sa åt mig att kolla mig i spegeln. Magen har flyttat upp sig :D den putar verkligen ut runt naveln istället för ovanför blygdbenet. Känner och livmodern supertydligt nu, och den går typ upp till naveln (gick in i vecka 18 idag). Men fortfarande inte känt tydliga rörelser trots att jag var ganska säker på att jag kände nåt för en dryg vecka sen. Nu börjar jag tvivla på det eftersom jag inte känt något mer..

  • Jojjans

    Vecka 18 här och känner fortfarande bara extremt otydliga saker som jag inte är säker på att det är bebisen, men det kommer väl. Förutom att magen flyttat upp och gjort en växtspurt senaste veckan (omöjlig att dölja ens med bylsiga kläder nu) så känner jag mig inte särskilt gravid och har typ inga krämpor. Mina sammandragningar och ömhet gav med sig, inget illamående, inga sura uppstötningar och typ ingen foglossning (även om jag blir lite trött i höfterna vid hårt arbete eller dammsugning osv där jag går framåtböjd).

    Hoppas ni alla har en fin påsk! Verkar så med tanke på hur tyst det varit här på FL :)

  • Jojjans
    Thetar skrev 2019-04-23 22:01:54 följande:

    Ny här i gruppen :)

    BF 2/9 tredje barnet

    Hittade hit när jag letade efter annan info,

    Har nämligen haft ?onda? sammandragningar i några dagar i söndags fick vi en bricanylspruta och i dagarna två har jag vilat å vilat

    Hade samma med de andra barnen men bra mkt senare i graviditeten

    Nu är det ju så tidigt ????

    Ngn annan som haft liknande?


    Hej, och välkommen! Jag känner inte alls igen onda sammandragningar så som du beskriver det, men det låter hemskt jobbigt. Ville mest bara säga välkommen!
  • Jojjans

    Hej alla,

    Idag har jag gått in i vecka 19 och tycker mig känna rörelser då och då, men har fortfarande såå svårt att vågar lita på att det är det jag känner för det är fortfarande inte så tydligt.

    Hur är det för er när ni känner bebisen röra sig? Är det långa stunder eller bara ett kort sprattel och sen inget mer?

    Jag känner liksom bara som en end buff/fladder åt gången, och sen inget mer just då. Så jag hajar till för att nåt känns annorlunda, men när jag stannar upp för att känna efter så känns inget mer. Kan ni inte berätta hur det var för er i början/är nu?

Svar på tråden Bf September 2019