Inlägg från: Jojjans |Visa alla inlägg
  • Jojjans

    Bf September 2019

    Våran lilla stora bebis är nu 8 veckor, men 1,5 vecka korrigerad ålder. Redan från början har han kräkts då och då men eftersom han ändå gått upp i vikt så är ingen orolig. Men senaste veckan har det eskalerat och är såå jobbigt. Det är inte bara en lite rap-kräkning utan typ kaskadspya efter varje måltid, och föera mindre kräkor då och då. Plus att han alltid kräks av att han tar i när han bajsar eller pruttar. Jag är inte orolig för att han inte behåller maten, för han växer jättefint och ligger över sin kurva, men det är såå tröttsamt, kladdigt och stör både hans och våran sömn otroligt mycket.

    Någon med kräkbebisar som har tips eller pepp?

  • Jojjans
    Anonym (chockad!) skrev 2019-10-08 13:01:10 följande:

    Min äldsta var en riktig kräksbebis. Tvättade och bytte kläder jämt. Har inga direkt knep men du är inte ensam.


    Så tröttsamt. När gick det över för honom?
    Anonym (Trean) skrev 2019-10-08 14:33:16 följande:

    Min äldsta son kräktes också jättemycket. Ibland kändes som han inte ens behöll maten men det gjorde han visst. Och det spelade ingen roll vad eller hur vi gjorde. Utan han växte ur det någon gång efter halvåret om jag minns rätt.


    Åå ett halvår är låååång tid. Blev det ingen skillnad med fast mat?
  • Jojjans
    sandaler88 skrev 2019-10-09 13:55:05 följande:

    Hej allihopa.

    Vill bara höra hur ni gör. Är så sjukt less på allas kommentarer angående amning.. dels har våran 6-7 veckors son blivit oerhört gnällig. Aldrig riktigt nöjd.

    Men får höra konstant:

    att jag ammar för ofta, att min son inte blir ordentligt mätt, att jag har för lite mjölk. Han gråter ju hela tiden för han är hungrig. Nu har han börjat kräkas och får då höra istället: det är allt överskott som kommer ut, det är för han äter för ofta, att jag borde trösta honom på annat sätt.

    Nu har jag helt seriöst skrivit ned hur ofta & hur länge jag ammar.

    Ammar på en sida varje gång, och har nu i några dagrar räknat att det blir mellan 10-12 gånger per dag. Varje gång äter han i cirka 10-15 minuter. Försöker låta det gå 2-3 timmar mellan. Men ibland gråter han så innan 2 timmar då kollar jag av de andra sakerna först, närhet, blöja osv. Fubkar inte det får han äta..

    Börjar bli deprimerad av allt det här och funderar snart på att sluta amma för att slippa folks kommentarer. Och jag får säkert andra kommentarer då istället men känns som de nästan blir lättare att svara att ?jag kunde inte amma? typ..

    Snälla vill gärna höra hur ni andra har det!


    Jag matar min son precis så ofta som han vill. Idag vet man ju dels att det inte går att amma barn för ofta, och att amning är så mycket mer än bara mat för bebisar. Dom ammar som tröst, behov av närhet osv. Låter man dom inte amma fritt så blir dom antagligen mer gnälliga.

    Personalen på neo sa också att för att bebisar ska kunna äta mer och mer hela tiden behöver dom ju töja ut magsäcken regelbundet, vilket då kan leda till att dom kräks mer i perioder.
  • Jojjans
    Anonym (chockad!) skrev 2019-10-11 20:54:36 följande:

    Hur ser era barns sömnmönster ut? 

    Börjar ni se nåt mönster? Hur gamla är era barn nu?

    Funkar allt bra? Är de "lugna" eller är det nåt som strular? Berätta gärna lite! :)

    Min lilla tjej har börjat växa nu men antagligen då allergisk mot mjölkprotein. Det är bättre med skriket men hon skriker fortfarande väldigt mkt ffa em/kväll. Hon kan inte bajsa själv utan jag måste hjälpa till med termometer (har laxerande också så klart). Det är löst det som kommer men ändå får hon inte ut det, vilket är märkligt! 

    Hon sover gott i vagnen på fm. Jag går ofta en promenad på ca 2 timmar och då sover hon hela tiden. Hon kan äta och sedan somna om igen. Dock är hela em/kvällen ett gissel! 

    Hon sover nästan ingenting då, slumrar mest. Hon gnäller och skriker om vartannat och har svårt att slappna av. 

    Kan vara mer eller mindre vaken från 14-tiden och till kvällen. Sover lite powernaps på typ 15-30 min men ingen lång sömn. Har svårt att komma till ro på kvällen. Brukar lägga henne runt 20-21 nångång. 

    Hon är nu ca 5 v gammal.


    Min son är nu 2,5 vecka korrigerad ålder (men 2 månader sen han föddes). Jag tycker att jag börjar se vissa mönster.

    Han äter ungefär var 3e timme, och nästan alltid sover han en stund mellan varje mål mat (1-2 timmar sömn). Men på kvällarna brukar han ha en riktig ledsen vakenperiod då han har mer ont i magen och absolut inte kommer till ro. Tyvärr har den här perioden oftast infallit vid 20-21 lagom när man själv börjar vilja sova, och håller i sig till 23-tiden. Men under natten har han lättare att komma till ro än under dagen, så även om han vaknar lika ofta för mat så sover han mer och somnar lättare mellan måltiderna. Men han bajsar lika mycket på nätterna som på dagarna, och vi byter blöja minst lika ofta som han ammar, vilket tar på krafterna på nätterna.

    Eftersom han är prematur måste han också få tillskott av järn. Något som gör att han får ont i magen, blir illamående, får sura uppstötningar och kräks. Inte alls kul för en bebis som redan innan kräktes och hade magknip. Han kräks ordentliga mängder mellan varje måltid och vaknar ofta till när han sover och det märks att han är besvärad och sen kräks och gnyr.

    Han har nu senaste veckan börjat fösta blicken ordentligt på saker, och tittar på alla personer som håller i honom, och tittar på mönster på väggen/tvätten över skötbordet osv. Och följer saker med blicken för att titta på dom. Och i förrgår tyckte även både jag och sambon att han gav mig det första medvetna leendet! Sån underbar känsla att börja få lite kontakt efter så lång tid i bebisbubblan som det varit för oss.
  • Jojjans

    Jag har inte alls koll på 4-veckors-kontroll eller 2-månaders-kontroll och om man utgår från födelsedatum eller korrigerad ålder i det när det kommer till prematura barn. Men våran lilla kille är nu drygt 10 veckor gammal, men 4 veckor korrigerad ålder. Förra veckan vägde han 4500, hade då gått upp 1,5 kg på en månad!

    Han har haft en väldigt orolig period i 1,5 vecka i samband med att han passerat första utvecklingssprånget. Nu har han börjat se och följa saker med blicken. Han vrider hela huvudet för att se ordentligt. Har också börjat få dagliga svarsleenden nu, och han bajsar inte hela tiden utan några få gånger per dygn.

    Under dagarna varvar han vakenhet med sömn och amning lite hyr som helst. Ofta är han nöjd så länge han får ligga nära och inte har ont i magen. Allra bäst trivs han i bärsjalen.

    På nätterna sover han djupare och längre perioder nu, och vaknar bara till för lite kortare amning. Han sover mellan mig och sambon ibland, men oftast sover han på mig, nära bröstet, och jag ligger uppbullad med kuddar. Då sover han djupt och vaknar inte av gaser, och kan sova 3-4 timmar i sträck mellan amningarna.

    Men den senaste veckan har han varit rejält orolig på kvällarna. Det började för nästan två veckor sen men eskalerade i helgen. Han vill bli buren och vaggad och ammad om vartannat men kommer aldrig helt till ro, gråter hjärtskärande och är hyperaktiv. Även om han också störs av gaser så är vi säkra på att det inte är kolik utan just kvällsoro. Det börjar tära rejält på oss att han aldrig kommer till ro innan 23-24-tiden. Vad har ni för erfarenhet av kvällsoro? Hur länge höll det i sig?

  • Jojjans
    Anonym (E) skrev 2019-10-26 20:59:48 följande:

    Hej!

    Jag undrar en sak, om ni är ute och går med era bebisar i vagnen. Kan de vakna då och ligga kvar vakna i vagnen och vara nöjda?

    Vår tjej på 8 veckor skriker lite grann när man lägger ner henne i vagnen men så fort man börjar rulla vagnen så somnar hon, nästan direkt annars inom loppet av 5-10 min. Men sen när hon vaknar oavsett om det går 30 min eller 1,5 h så börjar hon gråta och vill upp. Är alla bebisar så? Eller kan era ligga kvar i vagnen och vara vakna?


    Min son (5 veckor korrigerad ålder) avskyr att ligga ensam vart det än är. Han vill alltid bli buren eller sitta i bärsjal så ofta tar vi promenaderna med bärsjalen.

    Han somnar lätt i vagnen men är inte nöjd där särskilt länge om han inte sover.

    Det enda stället han gillar att ligga på är skötbordet. Där ligger han och stirrar på badrumslampan och tvättlinan ovanför skötbordet vilket han aldrig tycks tröttna på.

    På nätterna sover han till och med på oss, för han vägrar ligga varken i sin säng eller i babynestet mellan oss.
  • Jojjans

    Nu är jag riktigt less och uppgiven, behöver bara få skriva av mig.

    Jag har tyckt att allt gått så bra trots att våran lilla kille föddes så tidigt, men ju äldre han blir desto mer krävande är han och nu sen pappan började jobba så känns det som att jag ska gå sönder.

    Jag kan sällan äta mat, gå och kissa osv. Han vill vara i famnen typ hela tiden. Lägger jag ner honom när han somnat är han inte nöjd särskilt länge. Vaken går det i stort sett aldrig att lägga ner honom någonstans. Han har börjat vägra vagnen och krånglar extremt mycket när jag ska försöka ha honom i bärsjalen. Sover gör han endast PÅ mig, på min mage/bröstkorg. Ibland kan han ligga precis bredvid mig och fortsätta sova men oftast vaknar han då med. Är ofta orolig för plötsligspädbarnsdöd men vet inte hur vi annars skulle överleva sömnmässigt. Han vaknar också väldigt ofta både på dagarna och nätterna med ont i magen, så jag spenderar väldigt mycket tid mer att försöka söva om honom då, och trösta, så han ska få tillräckligt med sömn. Därför vill jag ogärna lägga ner honom när han väl somnat, för han behöver verkligen den sömn han kan få...

    HUR klarar ni andra av livet över huvud taget? Hur går det för andra med flera små barn, eller med djur osv. Jag förstår inte hur det ska gå ihop över huvud taget.

  • Jojjans
    Etta skrev 2019-10-30 21:43:18 följande:

    Åh, jag förstår dig helt, hade det sådär med min äldsta! Periodvis är det urtufft med en bebis, speciellt en som inte sover så mycket! Försök tänka att det enbart är en övergående period, vet att det är svårt, speciellt med första, men bebisar ändrar sig snabbt och snart kommer hans vanor vara annorlunda! Men sen är det inte farligt att lämna honom även om han skriker en så kort stund som det tar att gå och kissa, det klarar bebisar! (Så blir det ju med syskon, jag måste ibland lägga ifrån mig en skrikande bebis för att hjälpa storasyster på toaletten eller med ytterkläder för att komma iväg på morgonen tex.) Kan din sambo ta över honom när han kommer hem från jobbet så du får vila då åtminstone?

    Angående att äta på dagen så försöker vi lösa det genom att försöka göra så mkt mat på kvällen att det räcker till en matlåda för mig som bara är att micra (och jag äter den ofta med en hand sen med bebis på ena armen...) Men det kan verkligen vara kämpigt!! Att gå runt med en skrikande bebis och inte kunna trösta är verkligen dränerande!


    Ja det är såå utmattande att han sällan är helt nöjd. Även när han får vara i famnen så räcker det sällan, helst ska man gå omkring och skumpa också.

    Han är aldrig helt otröstlig som tur är, men man behöver utplåna sina egna behov helt för att hålla honom nöjd, vilket ger en dåligt samvete varje gäng man prioriterat sig själv en sekund och sen har en ledsen bebis.

    Vi har alltid matlådor redo till mig, men saknar micro så det är lite omständigare att värma på dom. Behöver nog överväga att skaffa en. Men mest är det svårt att över huvud taget kunna lämna soffan, med eller utan bebis.

    Sambon är borta 6.30-18 på dagarna, och då han går upp vid 5.30 så går vi och lägger oss tidigt, så det blir inte många vakna timmar som vi är två och jag kan få avlastning. Men han kommer nog börja ta ut lite föräldraledighet med i en period för jag klarar inte detta just nu.

    Jag hoppas såå att det snart vänder. Tack för pepp och råd!
  • Jojjans
    September89 skrev 2019-11-20 15:59:17 följande:

    Hej! Nu har det varit tyst i tråden ett tag. Hur går det för er alla?

    Min flicka blir 3 månader imorgon. Idag har hon varit på Bvc och fått vaccin. Passade på att väga och mäta också såklart, hon är nu 58 cm och drygt 5100 gram :)

    Känns även till sättet att hon är större, sträcker sig efter saker, mer humör och är väldigt med på allt :)


    Hej! Här är det fortfarande kämpigt med en bebis som helst alltid vill befinna sig i famnen, är svår att söva och aldrig vill sova ensam. På nätterna sover han ofta bättre, vaknar för mat och somnar om lugnt medan han äter (sover sen på mig eller precis bredvid). Men på dagarna måste vi aktivt söva honom genom att gå omkring, använda white noise och vagga vagga vagga.

    Men han växer hur bra som helst och amningen funkar toppen. Han är 14 veckor gammal nu, men 8 veckor korrigerad ålder, och väger 5,5 kg och är 58 lång. Han börjar vara mer och mer social och pratar med små ljud och har precis börjat upptäcka sina händer. Han tittar inte på dom än men han känner och klämmer på allt och smakar på sina fingrar och pillar i munnen.

    Jag blir också lite chockad (och lite avundsjuk) att du lyckats få till så bra rutiner chockad! Men det låter som att du har en bebis där sömnen funkat bra vilket nog gör stor skillnad. Vi har skaffat en app som heter baby Tracker för att hålla koll, och på nätterna sover han ganska lika. Men dagarna är helt oregelbundna fortfarande trots att jag helt försöker följa hans mönster. Men så fort vi ser att det börjar finnas tydligare sovtider så ska jag försöka börja styra det lite mer.
  • Jojjans
    Anonym (E) skrev 2019-11-20 21:45:01 följande:

    Hur vet ni om bebisen är hungrig när den vaknar på natten? Igår vaknade hon och gnällde, provade nappen och vagga lite, funkade inte, då testade jag bara att ta upp och vagga i famnen en stund då somnade hon, så blir helt förvirrad när jag ska amma henne eller när hon vaknar V andra anledningar??


    Jag testar alltid med bröstet om han vaknar på natten. Han vaknar nästan bara av att han är hungrig, men ibland blir han väckt av nåt och då brukar han ändå vilja tutta en kort stund för att få hjälp att somna om. Ibland vaknar han och har ont i magen så då behöver vi vagga och trösta.

    Men våran son sover ju mellan oss i sängen, så att han alltid har hundkontakt men någon av oss (vi turas om att ha honom nära). När han ligger själv vaknar han jättelätt jätteofta för att han känner att han ligger själv och vill ha närhet antar jag.

    Rent evolutionärt så är det ju onaturligt och livsfarligt för en bebis att ligga själv. Så om dom under sin ytligare del av sömncyklen märker att dom är ensamma så är det inte konstigt att dom vaknar. Sen är ju inte alla bebisar så, men många.
Svar på tråden Bf September 2019