Jag vet hur jag kommer att dö
Syftet med tråden var att försöka hitta tröst eller någon typ av förståelse inför min situation i livet. Inte huruvida jag kommer bli sjuk eller inte för det är redan ett faktum. Vad gör man när allt hopp i livet tagit slut? När man hade tappat hoppet på alla plan i livet redan innan sjukdomsbeskedet...när man haft det kämpigt senaste 10 åren eller mer och allt bara är dåligt och tillslut vet man att man snart inte ens kommer ha hälsan kvar....demenssjukdomar förstör livskvalitén både för den drabbade och anhöriga. Jag var djupt olycklig innan beskedet och det är för mycket att bära just nu....många säger att jag ska njuta av sista tiden men vad gör man om man inte har nåt i livet som får en att känna lycka?om man är ensam och olycklig och allt hopp har lämnat en,.ja va gör man då?
Jag har redan professionell hjälp men det hjälper inte.hopplösheten är fortfarande densamma. Har fyra barn i åldrarna 5-20.separerad efter nästan 20 år...mamma har inte långt kvar. Dålig ekonomi ,Extrem otur i kärlek osv osv. Är inte bara frontallobsdemensen utan hela livs situasionen. Jag fyller snart 36 men har aldrig upplevt saker i livet och kommer aldrig få uppleva heller. Vill lägga till att just nu lever jag bara för mina barn ,men varje dag är en kamp. Barnen vet om hela sjukdoms historien samt ärftlighets faktorer mm. ( förutom yngsta) Jag vill verkligen inte leva med frontallobsdemens men känns som jag inte vill leva den tiden.som är kvar heller. Just nu existerar jag, men jag lever inte.
Är väl där jag befinner mig nu- när man inte har något hopp kvar.......
Lycka är inget andra människor kan ge dig du måste finna den inom dig själv.
Hoppet finns långt där inne. Det är bra att du skriver här om dina känslor. Jag tror på riktigt att du är en kämpe som kommer greja detta. Vad kan du själv göra för att få tillbaka hoppet? Skriv ner allt som är positivt och vad du skulle vilja förändra. Ta en sak i taget. Kramis