Hemsk separation

Nog bäst ni går till familjerätten och gör upp där om hur ni ska hantera barnfrågan. Så små barn kör man ju inte varannan vecka med tex. Är han föräldraledig och du arbetar behöver du träffa barnet efter arbetstid tex. 

Han har vägrat att gå till kallat möte förut till familjerätten han anser sig inte behöva gå så länge han inte blir tvingad. Har tid dit den 21/1 till familjerätten

Tvinga dit kan man tyvärr inte. Men du kan ju gå dit ensam i så fall, så visar du dem att du har en god vilja att samarbeta, medan han skiter i det. Det ligger honom i fatet om du skulle vilja gå vidare med ärendet senare, om ni inte lyckas lösa det på egen hand. 

Ni behöver verkligen göra upp ett avtal vad som ska gälla så att ni inte håller på och bråkar om det sen. 

Låter efterblivet av honom att sitta framför dig som han nyss gjort slut med och skriva till andra han fått kontakt med.

Hur blev det ni två? Förstår om du känner dig knäckt. Har ni bara varit tillsammans ett kort tag innan det blev barn?

Känns tveksamt om han är kapabel att ha hand om ett litet barn som behöver 100 % uppmärksamhet, med anledning av det du berättar.

Ja nu träffar han någon också, sticker iväg på kvällarna och kommer hem sent och det är så förnedrande att han ska gå och ligga med någon annan och sen komma hem till mig och lägga sig i min säng bredvid mig och sonen, men han vägrar ligga på soffan då jag hänvisar honom till soffan men han tänker bara på sig själv och kommer in och pressar ned sig iallafall...

Skrev till varandra på Bado, träffades och när vi hade varit tillsammans i ca 1 månad när jag fick reda på att jag var gravid oplanerat och jag har PCOS och vi behöll.

Han har visat mycket narcissistiska drag och tål inte att få kritik och när jag satte mig emot så tappa han känslorna för mig. Alla i min omgivningen säger att han är en

narcissist och även om han beter sig så grisit så är det svårt att komma vidar och bara droppa allt.

Har fått egen lägenhet till månadsskiftet men han vill att jag flyttar helst igår

Skönt att höra att du har lägenhet på gång.

Låter snarare som att du ville desperat ha barn så du såg till att bli på smällen med något rando från krogen. 

Jag och mitt ex separerade när vårt barn var drygt 11 månader precis i samband med att han skulle bli föräldra ledig på heltid. Innan dess hade vi delat veckorna 50/50 ett par månader och innan dess hade jag varit ledig på heltid 8 månader.

Vi gjorde så att han var "dagis" dvs. Han kom och hämtade henne om mornarna innan jag åkte till jobbet (hon var och är en riktig sjusovare så på det sättet fick hon lugna mornar och vakna i egen takt) sen hämtade jag hos honom när jag slutat jobbet. Efter ett tag började hon sova där nån natt då och då också (typ en natt per vecka oftast på helgen och var det en vardagsnatt så hängde jag med henne hos honom en stund på em. På helgerna hon inte sov där var han ofta och hälsade på hos mig.

Det var det sätt vi såg som det bästa för henne. Hon fick så nu mer tid som möjligt med oss båda. Vi båda var ju viktiga anknytningspersoner.

Sen var det ju så klart en utmaning för oss. Att ses så mycket att jämka på det sättet. Kanske särskilt för mig som bar den som blivit lämnad och även mitt ex (som han själv också säger numera) inte tog de lämpligaste besluten vad gäller att träffa andra i samband med separationen. Men. Vi hade valt att skaffa barn ihop. Ta ansvar för ett oskyldigt liv. Då får man bita ihop och sätta våra mellanhavanden åt sidan.

Jag hoppas ni kan nå dit ni också! Det är skitjobbigt och tufft och man får gråta och vara,arg när barnet inte är där! Och om det ät nån tröst så blir det bättre.

Jag och mitt ex separerade när vårt barn var drygt 11 månader precis i samband med att han skulle bli föräldra ledig på heltid. Innan dess hade vi delat veckorna 50/50 ett par månader och innan dess hade jag varit ledig på heltid 8 månader.

Vi gjorde så att han var "dagis" dvs. Han kom och hämtade henne om mornarna innan jag åkte till jobbet (hon var och är en riktig sjusovare så på det sättet fick hon lugna mornar och vakna i egen takt) sen hämtade jag hos honom när jag slutat jobbet. Efter ett tag började hon sova där nån natt då och då också (typ en natt per vecka oftast på helgen och var det en vardagsnatt så hängde jag med henne hos honom en stund på em. På helgerna hon inte sov där var han ofta och hälsade på hos mig.

Det var det sätt vi såg som det bästa för henne. Hon fick så nu mer tid som möjligt med oss båda. Vi båda var ju viktiga anknytningspersoner.

Sen var det ju så klart en utmaning för oss. Att ses så mycket att jämka på det sättet. Kanske särskilt för mig som bar den som blivit lämnad och även mitt ex (som han själv också säger numera) inte tog de lämpligaste besluten vad gäller att träffa andra i samband med separationen. Men. Vi hade valt att skaffa barn ihop. Ta ansvar för ett oskyldigt liv. Då får man bita ihop och sätta våra mellanhavanden åt sidan.

Jag hoppas ni kan nå dit ni också! Det är skitjobbigt och tufft och man får gråta och vara,arg när barnet inte är där! Och om det ät nån tröst så blir det bättre.