Jag är en kvinnas älskare men vill vara hennes man

"Kan inte lämna sin man" finns inte. "Vill inte lämna sin man" finns . Du kan få vänta länge på den riktiga tidspunkten när just nu tar slut. Finns många trådar om detta fenomen, mestadels med ombytta könsroller. 

En upptagen kvinna kan väl inte förvänta trohet av sin hemliga älskare. Vill du förresten alls ha henne som "din". Hon kan ju också gå bakom din rygg med en annan älskare. 

Så nöj dig antingen med det bra sex du får som hennes älskare, eller hitta någon som inte ar upptagen.

1år är en lång tid. Tror du bara kan vara ärlig och berätta hur du känner, lämnar hon inte så ska du nog fundera på hur länge du vill vara nummer 2?!

Varför kan hon inte lämna? Har de barn?

Självklart spelar det in i hur värt det är att vänta.

Varför "kan" hon inte? Det låter som en dålig ursäkt. Samtidigt kan det ju finnas situationer där det är väldigt svårt att lämna en partner just då. Om hon skulle be dig vänta och ange en tid, om hon skulle fundera på hur man kan göra - då finns det en chans. Men om hon bara säger att det inte går, då finns det inte mycket hopp.

TS, det finns inget hopp. Hon är nöjd som det är med sitt (antagligen) bekväma liv tillsammans med sin man och så lite spänning med dig vid sidan om. 

Visst kan man ha svårt att lämna sin partner hux flux, det är mycket som ska ordnas, men inom ett par månader iaf bör man, tycker jag, ha bestämt sig. Under tiden skilsmässan pågår bör man, återigen i mitt tycke, inte ha kontakt med den andre mannen utan göra helt klart med sitt ex innan. Så pass mycket respekt kan man visa en person man iaf en gång har älskat. 

När man flyttat ut, då kan man börja träffa den andre igen. 

Jag förstår dig och din frustration.

Sitter lite i samma sits.

Med skillnaden att hon berättade om mig, lämnade honom och vi inledde en relation.

Hon tog snart tillbaka det dock, gjorde slut med mig och prövade parterapi med sin man.

Det tog inte lång tid innan hon hörde av sig till mig igen, hon saknade mig, hon älskade mig, övertygande mig om att det var mig hon ville leva med och att det inte fanns något hopp med mannen öht.

Så vi började ses igen, bakom ryggen på mannen igen, tillbaka på ruta ett.

Jag tänker att så länge det ger mer än det tar, finns det hopp.

Så mitt råd till dig är att känna efter ordentligt, tar det mer än det ger?

Lycka till

Ska försöka få ihop svar här.

Det skiljer inte många år mellan oss.

Tanken om det skulle bli vi att hon skulle kunna vara otrogen mot mig med finns i tanken men jag har också i ett tidigare förhållande varit otrogen men inte haft en affär.

Varför hon inte kan lämna honom hur lätt som helst har jag en förståelse för, det handlar om familj och annat jag känner att jag inte har någon rätt att prata om.

Hon har varit på väg att lämna, de båda har varit på väg ifrån varandra men just pga av vissa omständigheter så är det inte lätt.

Hon är orolig över att skulle hon ta klivet och ge oss en chans och att det inte skulle funka så är hon rädd att förlora även mig säger hon. Vi tycker om varandra så mycket, jag tvivlar inte på hennes känslor för mig men jag håller med henne om att vi kan ha lite komplikationer i vår relation. Vi är väldigt lika på ett plan, stöniga och överkänsliga och vi kan komma ihop oss rejält men vi är lika när det kommer till passion och sex. Vi är tokiga i varandra sexuellt och jag tror henne när hon säger att hon aldrig upplevt sånt här förut. Men vi är väldigt olika när det kommer till livsstil tex. Hon läser in för mycket i det tror jag.

Jag skulle kunna skriva en bok om henne och mig, vilken resa det varit och vilken passion vi upplevt. Jag vill inte att det tar slut men såhär kan vi inte hålla på i all evighet. Hon mår absolut inte bra av det, skammen hon känner, men vi kan inte hålla oss ifrån varandra. Vi dras till varandra som magneter. Jag har alltid haft lite dåligt självförtroende men hon får mig att känna mig som en man, speciell, snygg. Sättet hon ser på mig, den blicken ljuger inte.

Ska försöka få ihop svar här.

Det skiljer inte många år mellan oss.

Tanken om det skulle bli vi att hon skulle kunna vara otrogen mot mig med finns i tanken men jag har också i ett tidigare förhållande varit otrogen men inte haft en affär.

Varför hon inte kan lämna honom hur lätt som helst har jag en förståelse för, det handlar om familj och annat jag känner att jag inte har någon rätt att prata om.

Hon har varit på väg att lämna, de båda har varit på väg ifrån varandra men just pga av vissa omständigheter så är det inte lätt.

Hon är orolig över att skulle hon ta klivet och ge oss en chans och att det inte skulle funka så är hon rädd att förlora även mig säger hon. Vi tycker om varandra så mycket, jag tvivlar inte på hennes känslor för mig men jag håller med henne om att vi kan ha lite komplikationer i vår relation. Vi är väldigt lika på ett plan, stöniga och överkänsliga och vi kan komma ihop oss rejält men vi är lika när det kommer till passion och sex. Vi är tokiga i varandra sexuellt och jag tror henne när hon säger att hon aldrig upplevt sånt här förut. Men vi är väldigt olika när det kommer till livsstil tex. Hon läser in för mycket i det tror jag.

Jag skulle kunna skriva en bok om henne och mig, vilken resa det varit och vilken passion vi upplevt. Jag vill inte att det tar slut men såhär kan vi inte hålla på i all evighet. Hon mår absolut inte bra av det, skammen hon känner, men vi kan inte hålla oss ifrån varandra. Vi dras till varandra som magneter. Jag har alltid haft lite dåligt självförtroende men hon får mig att känna mig som en man, speciell, snygg. Sättet hon ser på mig, den blicken ljuger inte.

Ska försöka få ihop svar här.

Det skiljer inte många år mellan oss.

Tanken om det skulle bli vi att hon skulle kunna vara otrogen mot mig med finns i tanken men jag har också i ett tidigare förhållande varit otrogen men inte haft en affär.

Varför hon inte kan lämna honom hur lätt som helst har jag en förståelse för, det handlar om familj och annat jag känner att jag inte har någon rätt att prata om.

Hon har varit på väg att lämna, de båda har varit på väg ifrån varandra men just pga av vissa omständigheter så är det inte lätt.

Hon är orolig över att skulle hon ta klivet och ge oss en chans och att det inte skulle funka så är hon rädd att förlora även mig säger hon. Vi tycker om varandra så mycket, jag tvivlar inte på hennes känslor för mig men jag håller med henne om att vi kan ha lite komplikationer i vår relation. Vi är väldigt lika på ett plan, stöniga och överkänsliga och vi kan komma ihop oss rejält men vi är lika när det kommer till passion och sex. Vi är tokiga i varandra sexuellt och jag tror henne när hon säger att hon aldrig upplevt sånt här förut. Men vi är väldigt olika när det kommer till livsstil tex. Hon läser in för mycket i det tror jag.

Jag skulle kunna skriva en bok om henne och mig, vilken resa det varit och vilken passion vi upplevt. Jag vill inte att det tar slut men såhär kan vi inte hålla på i all evighet. Hon mår absolut inte bra av det, skammen hon känner, men vi kan inte hålla oss ifrån varandra. Vi dras till varandra som magneter. Jag har alltid haft lite dåligt självförtroende men hon får mig att känna mig som en man, speciell, snygg. Sättet hon ser på mig, den blicken ljuger inte.