• Äldre 6 Jan 20:30
    893 visningar
    14 svar
    14
    893

    Kvinnor, vad har hänt?

    För fem år sedan var jag, som nu är 37 år, singel under ett års tid. Under mina
    promenader mötte jag människors blickar, och fick emellanåt ett leende av någon
    fager kvinna. Jag och ett par vänner var ofta ute på krogar och uteställen om helgerna, och ofta hamnade vi i samspråk med tjejer/kvinnor. Ibland slutade det med en trevlig natt, och ibland blev det byten av telefonnummer. På dejtingsidan Happy Pancake hade jag och mina vänner god utdelning, och många trådar igång. Detta trots att vi inte ser ut som Brad Pitt direkt. Det var roligt att vara singel helt enkelt!
    Därefter träffade jag en tjej som det höll med i ungefär tre år, så nu är jag återigen
    singel sedan en tid tillbaka. Och nu är det annorlunda. Visst, jag har blivit fem år 
    äldre, men ärligen ser jag bättre ut nu beroende på att jag sedan något år tillbaka 
    kommit igång ordentligt med träningen, som en sådan där typisk person som krisar framåt 40 :)
    Som sagt. Det är annorlunda nu. På mina promenader möter jag inte längre några blickar än pensionärernas. Emellanåt får jag ett glatt hej av en dam eller herre. Men tjejer och kvinnor tittar aldrig längre. Aldrig möter de min blick. Antingen tittar de ner i mobilen, eller så anstränger de sig för att inte se på mig. Och på Happy Pancake är tystnaden öronbedövande. Ingen skriver till mig, och inte besvarar mina meddelanden. Jag har även Tinder, men där skriver knappt någon som jag matchat med, och det slutar alltid med att jag själv skriver något glatt till dem, men jag får nästan aldrig svar. När jag och mina vänner är ute på helgerna, så sker det inte längre några spontana samtal, och de jag försöker börja prata med säger antingen något spydigt, eller så skrattar de till och går iväg. Visst, det händer att man får till ett samtal, men det är inte alls lika ofta som förut. Ofta verkar det som att tjejgäng går ut på krogen för att endast vara med varandra, vilket såklart är helt okej. Men är det ingen som längre går ut för att träffa en kille/man? Påfallande många sitter med sina mobiler, och kanske är det så att de där söker finna mannen i sina drömmar, via Tinder eller Happy Pancake, där jag inte längre har någon framgång. 
    Känner någon man eller kvinna igen sig i denna förändring? Jag tycker det känns så tokigt att en (i mitt eget ödmjuka tycke) trevlig och social man som jag nästintill har det omöjligt att ens träffa en kvinna för en dejt...
  • Svar på tråden Kvinnor, vad har hänt?
  • Äldre 6 Jan 20:35
    #1

    Jag vet!

    Hög igenkänningsfaktor!

  • Äldre 6 Jan 20:40
    #2

    Mja, jag kan känna lite samma, fast jag är kvinna. 

    På något vis har det gått från att vara charmigt att vara social och utåtriktad, till att ses som lite suspekt.

    Jag kanske överdriver, jag vet inte. Men för tio år sedan kändes det som att det sågs som en social färdighet att kunna börja prata med en främling i något sammanhang. Idag känner man sig mer som en klumpig kuf utan känselspröt om man gör så. 

    Det känns allt oftare som att folk tittar lite ängsligt på mig och undrar vad det är för fel på mig, som börjar prata med dem istället för att stirra i min mobil som alla andra. 

    Många vill helt enkelt vara ifred. De orkar inte med nya kontakter. De vill prata med dem som de redan känner, eller stänga av omvärlden helt. De är trötta efter jobbet, de har redan fyllt dagens kvot av intryck, de är rädda för att man ska vara galen eller vill inte riskera att ge fel signaler. 

    Jag tycker det är skittrist, för även om jag inte är singel tycker jag det är kul att småprata med andra, även främlingar. Men man får ju respektera att de vill slippa. 

    Hur jag skulle göra för att träffa en ny man har jag ingen aning om. Jag får hålla i den jag har. 

  • Äldre 6 Jan 20:56
    #3

    Detta är intressant för jag själv anser att jag får mindre kontakt eller ragg eller vad man nu ska kalla det för några år sen än vad jag får nu och då är jag kvinna och ser mycket bättre ut nu än för några är sedan. Otroligt tråkigt att inte få ett slag på rumpan av en snygging när man går på stan eller att man helt enkelt blir klassad idag som lättfotad av att man själv kommit fram och söker kontakt. Varför det är just så för dig kan ju vara att tjejer idag absolut inte klarar av att bli avvisade. Tjejer är skit fega rent ut sagt att bara gå fram till en okänd människa och fråga om hjälp på Ica. Jag umgås själv inte med tjejer på krogen för är jag på krogen så är jag bara där för att hitta ett möjligt ligg. Men det brukar nästintill bara vara jag som har detta i syfte. Sedan att ragga på en tjej i ett tjejgäng enligt mitt tycke det sämsta man kan göra för då får dom alldeles för mycket luft under sina vingar och sedan snackar dom ihop sig om hur snygga dem är och att hon kan få en bättre. Ja detta är sant! Och ja tjejer i grupp klarar jag inte av och ja det var absolut mer oskyldigt flörtade förr...

  • Äldre 6 Jan 21:23
    #4
    Fru Ågren skrev 2019-01-06 20:40:08 följande:

    Mja, jag kan känna lite samma, fast jag är kvinna. 

    På något vis har det gått från att vara charmigt att vara social och utåtriktad, till att ses som lite suspekt.

    Jag kanske överdriver, jag vet inte. Men för tio år sedan kändes det som att det sågs som en social färdighet att kunna börja prata med en främling i något sammanhang. Idag känner man sig mer som en klumpig kuf utan känselspröt om man gör så. 

    Det känns allt oftare som att folk tittar lite ängsligt på mig och undrar vad det är för fel på mig, som börjar prata med dem istället för att stirra i min mobil som alla andra. 

    Många vill helt enkelt vara ifred. De orkar inte med nya kontakter. De vill prata med dem som de redan känner, eller stänga av omvärlden helt. De är trötta efter jobbet, de har redan fyllt dagens kvot av intryck, de är rädda för att man ska vara galen eller vill inte riskera att ge fel signaler. 

    Jag tycker det är skittrist, för även om jag inte är singel tycker jag det är kul att småprata med andra, även främlingar. Men man får ju respektera att de vill slippa. 

    Hur jag skulle göra för att träffa en ny man har jag ingen aning om. Jag får hålla i den jag har. 


    Vilken oerhört tragisk utveckling. Bara på några år tycks det som om människors sätt att vara emot varandra förändrats till det sämre. Är det sociala mediers fel? Eller är det möjligen en tråkig baksida av #metoo? Eller kanske en kombination?
  • Äldre 6 Jan 21:31
    #5

    Kanske inte det svar du vill ha, men kan det vara åldern? När man är 20-30 nånting är man kanske inte "fast" och öppen för att träffa någon, men närmar man sig 40 har de flesta familj och livet har blivit lite mer inrutat tänker jag?

  • Äldre 6 Jan 21:34
    #6
    Kalle83 skrev 2019-01-06 21:23:38 följande:
    Vilken oerhört tragisk utveckling. Bara på några år tycks det som om människors sätt att vara emot varandra förändrats till det sämre. Är det sociala mediers fel? Eller är det möjligen en tråkig baksida av #metoo? Eller kanske en kombination?
    Nej jag tror inte det handlar om metoo, jag märkte det här långt innan. 

    Mobilerna spelar en stor roll, känns det som. Det man "ska" göra nu för tiden om man t ex står och väntar på bussen är att fingra på sin mobil. Något annat har blivit avvikande.

    Och kolla på folk som sitter ensamma på caféer och liknande. De är strängt upptagna med sina telefoner, och signalerar tydligt att de inte vill ha in någon främling i sin personliga sfär. 

    Jag är visserligen ganska oblyg av mig, och har egentligen inget problem att fråga en främling på ett café om platsen är ledig och slå mig ner där. Men jag är inte så ofin att jag tränger mig på någon som har satt upp den tydliga mobilmuren mellan sig och omvärlden. 

    Det ironiska är att många av dem förmodligen är så upptagna med att kolla sina dejtingappar, att de missar helt vilka människor som finns precis bredvid dem. 
  • Äldre 6 Jan 21:42
    #7
    annabellelee skrev 2019-01-06 21:31:57 följande:

    Kanske inte det svar du vill ha, men kan det vara åldern? När man är 20-30 nånting är man kanske inte "fast" och öppen för att träffa någon, men närmar man sig 40 har de flesta familj och livet har blivit lite mer inrutat tänker jag?


    På en dejtingsida finns det säkert en nackdel med min ålder, men på mina promenader och på krogen är det nog svårt för en kvinna att gissa sig till om jag är 32 eller 37. Därutöver märker jag detta med att tjejer/kvinnor inte längre tittar upp, eller möter min blick, och då kan de ju egentligen inte veta om den de passerar är 25 eller 45.
  • Äldre 6 Jan 21:44
    #8
    +1
    Fru Ågren skrev 2019-01-06 21:34:35 följande:
    Nej jag tror inte det handlar om metoo, jag märkte det här långt innan. 

    Mobilerna spelar en stor roll, känns det som. Det man "ska" göra nu för tiden om man t ex står och väntar på bussen är att fingra på sin mobil. Något annat har blivit avvikande.

    Och kolla på folk som sitter ensamma på caféer och liknande. De är strängt upptagna med sina telefoner, och signalerar tydligt att de inte vill ha in någon främling i sin personliga sfär. 

    Jag är visserligen ganska oblyg av mig, och har egentligen inget problem att fråga en främling på ett café om platsen är ledig och slå mig ner där. Men jag är inte så ofin att jag tränger mig på någon som har satt upp den tydliga mobilmuren mellan sig och omvärlden. 

    Det ironiska är att många av dem förmodligen är så upptagna med att kolla sina dejtingappar, att de missar helt vilka människor som finns precis bredvid dem. 
    Träffsäkert beskrivet. Ja. Den fysiska närheten till människor verkar ha fått sig en ordentlig törn av dejtingapparna, och efter vad jag läst i en del andra trådar här, tycks de apparna göra såväl män som kvinnor besvikna och uppgivna. Hoppas den känslan till sist emanerar i att folk släcker ner och börjar prata med varandra igen. 
  • Äldre 23 Jan 19:57
    #9
    +1

    Kan vara att vi kvinnor är mer rädda för männen om vi har blivet illa behandlade. Jag hälsar om ja är där jsg bor då alla vet vem jag är o ja jag är singel men bara för att man är glad o trevlig så tror en del att man flörtar med killarna. Men jag håller mej borta ifrån killarna pga de blivrt illa behandlad.

  • Äldre 23 Jan 20:05
    #10

    Tänker att det kanske snarare ligger hos dig själv och inte handlar om någon helomvändning i kvinnors sätt generellt. Du kanske utstrålar desperation? Ju mer du tänker på att du inte lyckas attrahera kvinnor desto mer påtagligt blir detta. Gissar att det är en troligare anledning än att alla kvinnor skulle ha förändrats...

    När det gäller mobiler så går det ju knappast att applicera på den brist på uppmärksamhet du upplever under promenader.


  • Äldre 23 Jan 20:06
    #11
    Kalle83 skrev 2019-01-06 20:30:04 följande:
    För fem år sedan var jag, som nu är 37 år, singel under ett års tid. Under mina
    promenader mötte jag människors blickar, och fick emellanåt ett leende av någon
    fager kvinna. Jag och ett par vänner var ofta ute på krogar och uteställen om helgerna, och ofta hamnade vi i samspråk med tjejer/kvinnor. Ibland slutade det med en trevlig natt, och ibland blev det byten av telefonnummer. På dejtingsidan Happy Pancake hade jag och mina vänner god utdelning, och många trådar igång. Detta trots att vi inte ser ut som Brad Pitt direkt. Det var roligt att vara singel helt enkelt!
    Därefter träffade jag en tjej som det höll med i ungefär tre år, så nu är jag återigen
    singel sedan en tid tillbaka. Och nu är det annorlunda. Visst, jag har blivit fem år 
    äldre, men ärligen ser jag bättre ut nu beroende på att jag sedan något år tillbaka 
    kommit igång ordentligt med träningen, som en sådan där typisk person som krisar framåt 40 :)
    Som sagt. Det är annorlunda nu. På mina promenader möter jag inte längre några blickar än pensionärernas. Emellanåt får jag ett glatt hej av en dam eller herre. Men tjejer och kvinnor tittar aldrig längre. Aldrig möter de min blick. Antingen tittar de ner i mobilen, eller så anstränger de sig för att inte se på mig. Och på Happy Pancake är tystnaden öronbedövande. Ingen skriver till mig, och inte besvarar mina meddelanden. Jag har även Tinder, men där skriver knappt någon som jag matchat med, och det slutar alltid med att jag själv skriver något glatt till dem, men jag får nästan aldrig svar. När jag och mina vänner är ute på helgerna, så sker det inte längre några spontana samtal, och de jag försöker börja prata med säger antingen något spydigt, eller så skrattar de till och går iväg. Visst, det händer att man får till ett samtal, men det är inte alls lika ofta som förut. Ofta verkar det som att tjejgäng går ut på krogen för att endast vara med varandra, vilket såklart är helt okej. Men är det ingen som längre går ut för att träffa en kille/man? Påfallande många sitter med sina mobiler, och kanske är det så att de där söker finna mannen i sina drömmar, via Tinder eller Happy Pancake, där jag inte längre har någon framgång. 
    Känner någon man eller kvinna igen sig i denna förändring? Jag tycker det känns så tokigt att en (i mitt eget ödmjuka tycke) trevlig och social man som jag nästintill har det omöjligt att ens träffa en kvinna för en dejt...
    Spontant tänker jag att man som kvinna tar för givet att du är upptagen småbarnspappa som inte söker sällskap. :) Eller så har man en trött man hemma som är i samma ålder som dig så man vill liksom inte ha en till hehe :) 
  • Äldre 23 Jan 20:11
    #12

    Söker du kvinnor i din ålder så kanske de flesta redan är i förhållanden och därför inte finner intresse i att prata med dig eller möta din blick. Letar du i yngre åldrar så är du förmodligen för gammal för deras smak och därför är de inte intresserade. Jag tror även att diverse dejtingappar har gjort att man hellre letar där då man har många att välja bland och därför är mer kräsen. Där går det även snabbt och smidigt att börja prata med någon och man slipper ta första steget irl. Män har som bekant svårare att få napp där, men kvinnor har 10 gånger fler att välja bland.. Många avarage looking män faller bort och de snyggaste är mest populära, tyvärr.

  • Äldre 23 Jan 21:22
    #13
    annabellelee skrev 2019-01-06 21:31:57 följande:

    Kanske inte det svar du vill ha, men kan det vara åldern? När man är 20-30 nånting är man kanske inte "fast" och öppen för att träffa någon, men närmar man sig 40 har de flesta familj och livet har blivit lite mer inrutat tänker jag?


    Hm. Jag förstår nog inte riktigt vad du menar... 
    Jag är alltjämt singel och öppen för att träffa någon, om det skulle dyka upp 
    en möjlighet. Huruvida jag tas för 32 eller 39 när jag möter någon på stan, är
    dock svårt att säga. Jag är tränad och inte alls lika pluffsig som för några år sedan...

    Mest är det väl tendensen i samhället jag är bekymrad över. Just detta att folk är inne i sina egna världar och i mindre utsträckning verkar vara intresserad av sin omgivning. 
  • Fri 3 May 2019 11:54
    #14

    Jag upplever dock att kvinnor säger hej eller ler i många olika sammanhang. Men det beror väl lite på hur man ser ut och är klädd.

Svar på tråden Kvinnor, vad har hänt?