Kvinnor, vad har hänt?

Mja, jag kan känna lite samma, fast jag är kvinna. 

På något vis har det gått från att vara charmigt att vara social och utåtriktad, till att ses som lite suspekt.

Jag kanske överdriver, jag vet inte. Men för tio år sedan kändes det som att det sågs som en social färdighet att kunna börja prata med en främling i något sammanhang. Idag känner man sig mer som en klumpig kuf utan känselspröt om man gör så. 

Det känns allt oftare som att folk tittar lite ängsligt på mig och undrar vad det är för fel på mig, som börjar prata med dem istället för att stirra i min mobil som alla andra. 

Många vill helt enkelt vara ifred. De orkar inte med nya kontakter. De vill prata med dem som de redan känner, eller stänga av omvärlden helt. De är trötta efter jobbet, de har redan fyllt dagens kvot av intryck, de är rädda för att man ska vara galen eller vill inte riskera att ge fel signaler. 

Jag tycker det är skittrist, för även om jag inte är singel tycker jag det är kul att småprata med andra, även främlingar. Men man får ju respektera att de vill slippa. 

Hur jag skulle göra för att träffa en ny man har jag ingen aning om. Jag får hålla i den jag har. 

Kanske inte det svar du vill ha, men kan det vara åldern? När man är 20-30 nånting är man kanske inte "fast" och öppen för att träffa någon, men närmar man sig 40 har de flesta familj och livet har blivit lite mer inrutat tänker jag?

Kanske inte det svar du vill ha, men kan det vara åldern? När man är 20-30 nånting är man kanske inte "fast" och öppen för att träffa någon, men närmar man sig 40 har de flesta familj och livet har blivit lite mer inrutat tänker jag?