30+, följas åt på vägen till första barnet?

Min temp gick ner idag så har nog inte haft ägglossning trots allt. Min temp gjorde exakt som din...jag mätte också med 30 minuters mellanrum och den gick ner istället för upp. Kan det vara så att tempen höjs när man går upp ut sängen men inte av att ligga vaken?

Det lät ju inte bra. Så tråkigt! Men kör igång med proveran då. Så får du ta nya tag!

Men va konstigt! Jag tycker jag läst överallt att det är så viktigt att inte röra sig ens i sängen för då börjar tempen gå upp om du är vaken. Och dessutom ska man mäta efter x antal timmars sammanhängande sömn... Jag har för mig att jag gjort nått liknande en annan gång men då var tempen högre vid andra mättillfället. Det är väl ingen exakt vetenskap det här. Kanske ska man bara inte mäta 2 ggr på raken eftersom det ger huvudbry ;)

Tack snälla ni för svar. 
Ja, jag försöker intala mig själv att damen jag pratade med bara hade en jävligt dålig dag rent ut sagt. :) Men ja, man känner sig redan så liten och misslyckad för att man inte klarar av det på egen hand, snacka om att känna sig ännu mindre när man dessutom blir nekad hjälp. haha. 

Hur som haver, vi håller humöret uppe och ser framemot de kommande månaderna. Hoppas verkligen att det tar sig. 

Och tack för tips, det är väl mestadels det ni skriver som behövs gällande vitaminer. 

Hur går det för er? Försökt länge? 

Åh det där med att tempa är svårt.
Jag försökte med det i 1 år, men fick lik förbannat inte något mönster. 
Dessutom jobbar jag lite olika dagar mm, så det blev inte exakt varje dag. 

Däremot tror jag att det är kanon om man går upp hyffsat samma tid varje morgon, och faktiskt tempar varje dag. (Dvs inte fuskar som jag :P )

Tråkigt när det blir så =/ Tyvärr är ju inte vårpersonal immuna mot att ha dålig alla dagar som alla andra... Hoppas ni har mer tur om ni behöver söka hjälp igen! Har ni försökt sen 2017 så är ni ju en bra bit över tiden man ska ha försökt innan man får hjälp i alla fall, så det borde gå bra :)

Själv har jag tagit sista Letrozoltabletterna i första kuren idag och ska till gyn på fredag för att se om någon äggblåsa är på väg att växa till sig, så hoppas att det tar sig nu i februari.     

Ja visst är det så. 
Men som tur väl är så har vi aldrig varit särskilt stressade över detta, förrän nu senaste halvåret. Nu har vi verkligen börjat fundera på varför det inte går. 

Vad spännande att ni är på gång. Hoppas på goda resultat för dig på fredag. 

Spännande, hoppas du får se en stor fin äggblåsa på fredag! :)

Läkaren sa att det sannolikt kommer vara för tidigt då det är dag 10, men vore ju väldigt trevligt inför helgen :) Dag 12 blir på söndag och de tyckte att det var för sent att vänta till dag 13 vid första kuren då man inte alls har koll på hur man reagerar på Letrozol, ifall att typ. Så jag försöker ställa in mig på att jag sannolikt får gå tillbaka veckan efter för att få veta något överhuvudtaget, men man kan ju inte låta bli att hoppas :'D

Hur går det för er? Har ni pratat om att boka utredning än?

Vad skönt att känna så! Jag är så otålig av mig när jag väl bestämt mig för nåt att jag halvt börjar få panik nu efter ett drygt halvår, trots att vår ålder inte är det som stressar mig, trots att endast väldigt få av våra vänner har barn än så länge, trots att jag fått veta att jag har PCO och att vi därför får hjälp att få till ÄL med Letrozol redan nu... Tycker egentligen själv att jag bara borde lugna ner mig lite men det är ju lättare sagt än gjort =/  

Ja alltså, jag var precis så förut, men min sambo har nog förmodligen lugnat ner mig lite. 

Jag menar, herregud vad vi är easygoing med precis allt. Nästan frustrerande faktiskt.
Men ja, vi har varit ihop i 8 år, bott ihop i 7. Varken förlovade eller gifta, precis köpt vårt första hus (Bott i hans bostadsrätt något år, och sedan hyresrätt). 
Precis köpt vår första gemensamma bil, och precis skaffat oss ett gemensamt konto där räkningarna dras från. Haha. 
Vissa har ju ordnat allt sånt där efter mindre än 1 år tillsammans. :P 

Vi har funderat på att skaffa en gemensam katt... :P Men det har vi lagt på is nu när vi hellre vill ha en bebis. 

Dock så är nästan alla våra vänner "Klara" med barnafödandet, vissa har ju liksom 3 kids där den äldsta är 6-7 år (Ja, dom träffades samtidigt som oss). DET gör en lite stressad faktiskt. 

Men som sagt, vi är ganska chill än så länge. Det som gör mig lite rädd är dock om det visar sig att vi absolut inte kan få barn, och vi får börja titta på adoption. Då måste man ju vara gift, och vi börjar ju säkert få åldern emot oss. 

Men det tar vi då - inget att stressa upp sig för redan. 

Hur fick du reda på att du hade PCO? Vad var det som gjorde att du tog tag i det och kollade upp? Jag har gått i tankarna att jag kanske också kan ha det.