Vilka "krav" är rimliga att ställa när man ska träffa en ny partner? Jag har noll intresse för någon.

Här en till som har svårt att träffa någon.Även fast jag ser ok ut och är trevlig och därför har ganska lätt att få intresse.Men det känns aldrig rätt och jag har känt mig värdelös när jag har dejtat.Som en i mängden,inget mer.Undra om det verkligen finns en för alla?Jag är tveksam.Finns dom som levt ensamma i 40 år.

Att magkänslan är rätt. Att man är attraherad. Att man har kul ihop. Ungefär samma moraliska värderingar i livet. Att allt möjligt klaffar med boendeönskemål, tankar kring vad man vill göra på semester osv. Passar ihop i sängen.

Jag var singel i över fyra år innan jag träffade min sambo och mina "krav".

Förälskad.

Jag ska må bra

Vi ska ge varandra energi

Jag ska inte behöva undanhålla sanningen för att slippa utfrågningar och silent treatment.

Något som gick bort direkt var män med småbarn, ensamstående män med barn på heltid.

Män med barn, då skulle det vara klart att inget ansvar på mig.

Sambon fick check på allting, framför allt så var jag (och är fortfarande) kär i honom.

Visst har man rätt att ställa krav, men jag reagerar på hur du tycker att killarna ställer fel sorts frågor när de frågar hur din dag varit etc. Det låter som att du har för snäva ramar där. Killarna försöker ju faktiskt lära känna dig även genom sådana vardagliga frågor. Dessutom tar det lite tid innan man kommer in på djupare frågor med någon man nyligen träffat. Ge killarna en chans och ha lite tålamod!

Exakt så känns det för mig också. Det känns aldrig rätt. Bara okej som mest. Och jag vill inte nöja mig med okej. Men jag är rädd att man kommer få göra det till slut innan man blir ensam hela livet :(

Tråkigt att du känner som du gör men om det är till nån tröst så är du inte ensam. Jag har också känt mig värdelös men nu har jag börjat tänka annorlunda att jag är så mycket bättre än killarna det inte går med. Jag är värd att bli älskad och jag vill bara hitta en kille som är värd mig, ingen annan. Jag vet mitt värde och blir bara tröttare och tröttare på att man bara tycks träffa pojkar som bara är ute efter en sak.

Var stark och stå på dig, kram!

Det är fruktansvärt tråkigt med såna frågor och jag har också avslutat kontakten med de som inte kunnat gå djupare än det. Så har jag totalt tappat intresset för vissa för små struntsaker.
Jag tycker att man ska vara kräsen, jag fick barn som ung med en jag inte älskade eller ens tyckte om. Jag var tillsammans med honom endast för att jag inte trodde att någon annan skulle tycka om mig, självkänslan var icke existerande. Efter att det tog slut har jag vetat vad jag vill och inte vill, hellre ensam än att nöja mig.

Netdejting är kanske int så bra? Sluta att vara ett objekt på den jävla köttmarknaden! Tror inte ett piss på det. Om man verkligen vill träffa någon, då säger det bara klick, och irl. Inte genom att ha synat någon först. Sluta jaga, klicket kommer plötsligt irl. Thats it.

Jag håller med många i tråden. Att man känner sig som en i mängden för de här killarna (oavsett hur vacker och bra man är) , att det är svårt att träffa killar som inte enbart är ute efter sex, och även att du ska fimpa nätdejtandet! Jag blir kär som mest vart femte år och då är det för att personen dyker upp just där jag är och det säger snabbt klick. Det är lättare att få till det där klicket i verkliga miljöer än ensam framför din skärm synandes någons text. Stäng skärmen och gå ut, tänk på annat tills klicket gör att du inte kan tänka på nånting annat.

I övrigt håller jag med om att det är mycket ?vad gör du? och ?vad gjorde du igår? i killars textkommunikation, men från killar jag känner, jag nätdejtar inte. Jag förstår inte varför det är så spännande vad jag gjorde igår, och så lär de sig aldrig heller att jag aldrig gjorde något igår. Så deras frågor går på repeat då de inte vet något annat att säga. Och ja, dessa killar är inte så talföra i verkligheten heller. Pratar hellre om sig själva.

Min erfarenhet är även att männen inte är så intresserade av mig som persone. De kan vada helt galna i en men verkar drivas av begär och av att tillskansa sig själva något, snarare än att de genuint bryr sig om mig som person. Det är något som kan skina igenom i varierande grad och sen får man bekräftelsen på detta när killen playat en. Kan tillägga att jag är 32 och killarna har varit mellan 30 och 49 så det är inga smågrabbar. 45+arna har varit värst. De har redan allt fixat med barn boende och jobb och vill nu tillskansa sig en trofé och lite sex när det behagar dem. De har gärna lurats att de vill något mer för att få behålla mig i sina liv. Jag skriver ?de? för det har varit flera.

Gå ut och träffa män i verkliga livet. Du kommer känna ointresse för en hel del personer där också men när klicket kommer är det tydligare än via skärmen. Skärmen är inte äkta. De där tjejerna du nämner som snabbt har någon ny vet du inget om. De kan vara trasiga, ha solig självkänsla, ha extrema rädslor för att vara ensamma osv. Att de alltid träffar någon så snabbt är ingen normalitet så jämför inte med dem.

Tack!Fördelen är att ju äldre man blir desto mera vet man vilka egenskaper en man ska ha.Många män har direkt börja prata om sina problem med mig.Har lärt mig att jag kan inte fixa deras problem och det angår egentligen.Så det faller bort direkt.Jag måste tänka på mig själv i första hand.

Magkänslan säger ganska mycket tycker jag.