Vilka "krav" är rimliga att ställa när man ska träffa en ny partner? Jag har noll intresse för någon.

Känns som det är jag som skrivit tråden... jag är 34 år och lyckas inte hitta rätt. Jag är bra på kommunicera och utbildad och är så uttråkad.

Problemet och skillnaden för mig är att jag är kroniskt sjuk och sjukskriven, så då måste jag väl nöja mig med tråkmånsarna? Antagligen hittar jag någon jag gillar...som är okej, men då gör de slut med mig pga min sjukdom efter några månader. Eller så hittar jag någon " snäll" som e sjukt tråkig.. som typ säger.." hur e det idag då"?? Där jag underhåller samtalet... de tycker det är skitbra men det är ju bara för att jag styr hela samtalet och får fram massa intressanta saker men som sagt är det ju för att jag drar ur dem informationen ....

Nästa alternativ är att jag faktiskt träffat någon som är helt

Ok utseende och jätterolig men då är personen otrogen...alltså denna har redan någon, allt sker på dennes vilkor då jag är hemlig och jag kommer aldrig få han för han kommer aldrig lämna sin sambo...

Alternativ 1 & 3 är ju sådana som inte leder framåt.. dessa relationer tar förr eller senare slut så det är därför jag känner igen mig i din tråd för det är bara alternativ nr 2 jag har att " välja på" och jag e såå sjukt uttråkad. Som du säger hur ska man lära känna någon om de bara sitter och säger hur ens dag varit typ.. om ens det. Jag har tvingat lära upp den siste och frågat ut honom om allt möjligt och berättat hur han ska göra för att kvinnor ska bli uppskattade och kära typ. Jag har i flera år tränat upp honom att kunna berätta om sig själv och vill träna upp honom i att kunna berätta om åsikter och känslor. Men ska jag ens behöva göra det, dessutom som kronisk sjuk som har så lite aktiv tid under dygnet.. där jag då lägger praktisk all min energi på honom??

Jag läste nog trådstarten lite snabbt och uppfattade inte att det bara varit kontakt via nätet. Jag kan hålla med om att efter att man haft kontakt ett tag borde killarna kunna komma in på lite djupare samtal om de är intresserade av mer än sex. Men några ytliga tråk-frågor i början kanske man får stå ut med ändå.

Det är ju inte så konstigt att det aldrig blir något om du avspisar alla killar innan ni träffas för att ni inte lär känna varandra på djupet på sms först? Tillhör inte det tonåren lite grann? Du är ju vuxen.

Jag har ganska lätt för att träffa män och när jag ser tillbaka så har jag haft ganska korta singelperioder sen jag var 25 år. 25-33 år var jag gift och fick barn. Valde att gå skilda vägar för vi var bara vänner och inget mer.
Nu 6,5 år efter separationen har jag hunnit med 3 st relationer på 14 månader vardera, några kortare förhållanden på 3-4 månader. Dvs jag har knappt varit singel alls, de perioder jag varit singel har jag inte hunnit varit social alls för jag har jobbat så mycket. Ingen av gångerna har jag velat träffa någon utan det har bara hänt. Orsaken till att jag haft så lätt att träffa män är att jag haft för låga krav... därmed har inget heller varit rätt. 

Nu har jag höjt kraven en hel del men de är fortfarande inte höga utan numera rätt normala.
Han ska ha jobb/sysselsättning, han ska ha en stabil ekonomi och kunna försörja sig själv, han ska sköta sin hygien utan att man säger till (dvs själv förstå att man behöver duscha, borsta tänderna etc.), han ska ha samma humor och värderingar som jag, det ska finnas attraktion och kemi, vi ska vilja samma saker med framtiden, han ska vara klar med barn.  

Jag håller med dig. Oftast är det mycket ytlig kontakt med killar från dejtingsajter. Och självklart är det så om man aldrig träffat personen. Tror många tar det väldigt oseriöst och även har de många andra tjejer/killar på rull samtidigt.

Det är väldigt svårt att börja dejta genom nätet, appar som tinder och badoo. Mycket svårt.

Jag har varit singel i 8 månader. Jag har tappat lusten helt att ens vilja dejta. Jag har bokat in 2 dejter med två olika killar. Men avbokade de båda. Varför? Jo jag hade egentligen ingen lust.

Tror mycket handlar om att man verkligen måste träffa rätt. Finner du en kille genom exempel Tinder ska samtalet flyta på och BÅDA ska vara drivande, helst ska det säga någon slags klick redan när man skriver med varandra. Det tycker jag i alla fall.

I mitt fall är jag inte riktigt sugen eller för den delen redo att börja dejta. Då jag själv avbokar dejt efter dejt och känner verkligen inte lusten och behovet av att dejta just nu.

Jag tror att killen du ska bli tillsammans med, få barn med kommer att dyka upp när du minst anar det. Många säger det är en klycha men jag vågar faktiskt tro på det. 

Det handlar nog inte att man inte kan ta hur e det med dig då? Utan att kommunikationen endast består av sådana frågor. Absolut kan man fråga något ytligt ibland men är det bara det blir det tråkigt i längden. Som att basera en relation på att tala om vädret.. fruktansvärd opersonligt och tråkigt enligt mig.Det handlar nog inte om att man inte kan ta en ytlig fråga i början utan att man märkt att många sådana personer kommer ändå inte bli intressanta med tiden av erfarenhet. Jag har lagt ner massa tid för att inte dömma personen innan jag lärt känna den.. idag står jag flera år senare och lagt ner onödig tid på dåliga relationer där jag ändå hade rätt i magkänslan, mina fertila år kanske tagits upp av onödiga relationer och kanske aldrig kommer kunna få barn nu för vaddå man ska ju inte dömma innan man lärt känna..

Vad skönt att läsa att fler känner likadant, då är det inte mig det är fel på kanske i alla fall. Jag blir så uttråkad på de där dejtingappar ibland, man kan ju tro att folk lever världens mest spännande liv när de frågar dagligen hur läget är och vad man gjort, jag har jobbat, nyss kommit hem en tisdag klockan 17 som en majoritet av människor. Det gör ju bara att man själv känner sig skittråkig, vad vill de att man ska svara?

Försöker man prata om annat kan det gå bra ett tag men de för aldrig en sån konversation själva utan man måste dra ur människor svar om vilka de är och alltid vara den drivande i konversationen. Jag har dock hört att killar kan känna likadant.

Värst är väl de som fört en sån "hur är läget-diskussion i några dagar och sen tror man vill ses oftast med "det är lättare att lära känna varandra då" som motiv, tänk om man skulle träffa alla som man bara säga hej till, skulle bli ett heltidsjobb bara det haha. Nej jag vill helst se att det finns potential att vara en intressant människa innan jag ses tack.

Känner samma. Jag tror att det finns fler människor som är på den "basic" nivån än de som inte nöjer sig med det, därför är det svårare för oss som vill få ut nåt mer av en relation.

Kan tycka att i början är det normalt att fråga lite ytligare frågor för att få kontakt, men med tiden måste det bli lite mer personligt och djupare. Man måste nog känna att det flyter på hyfsat från start. Men tror ändå att man inte har något att förlora på att inte döma för fort. Personer kan växa och det är inte alltid man får fram sin bästa sida via text. Får man en bra grundkänsla tycker jag inte man ska stirra sig blind på sina krav, utan träffa personen med en öppen blick och se det som något lättsamt.

Om man första dejten sitter och tänker att skulle jag kunna gifta mig med denna mannen - ja då är det ganska lätt att få prestationsångest och kalla fötter. Man får nog mer fokusera på om personen ger en bra känsla, mår du bra med den personen? Du kommer aldrig hitta nån som är exakt som du tänkt. Tror att ens egna tankar och bilder om hur någon "ska" vara också blockerar känslor och lägger fokus på fel värden.

Vi män får ju alltid tipset att delta i "kvinnliga" aktiviteter såsom styrdans, ridning, körsång (har själv sjungit i kör),

Du kanske skulle prova på några manliga aktiviteter såsom rally, speedway, hockey, whiskymässa (99,9% män = ingen kö till damtoan)

Om vi män förväntas delta i aktiviteter som vi absolut inte tycker är intressanta så anser jag att det är jämställt att män och kvinnor möts halvvägs :)

Kom på en mansdominerad till där de flesta är rätt smarta.... schack!