Hur går man vidare efter 5,5 år tsm? Är 26. Vi avslutade tillsammans på ett fint sätt, no haard feelings. Vi behöver jobba på oss själva. Men fy, saknar ihjäl honom :( försöker tänka på hur ofta ja va ledsen i relationen och hur jag verkligen kände att detta var rätt väg att gå. NÅGON SOM HAR SOLSKENSHISTORIA ELLER LITE PEPP?
Gud så tråkigt.
Jag är lite i samma sits själv, har varit i ett förhållande själv med mitt ex och det tog slut för drygt 4 månader sedan.
Jobba på dig själv är något man ska göra.
Har inegn solskenshistoria just nu, jag vet bara att man inte ska ge upp och va inte ovänner, umgås ofta så kanske ni inser att ni kan bli "vi" igen.
Snabba inte på något och ge det tid! :)
Gud så tråkigt.
Jag är lite i samma sits själv, har varit i ett förhållande själv med mitt ex och det tog slut för drygt 4 månader sedan.
Jobba på dig själv är något man ska göra.
Har inegn solskenshistoria just nu, jag vet bara att man inte ska ge upp och va inte ovänner, umgås ofta så kanske ni inser att ni kan bli "vi" igen.
Snabba inte på något och ge det tid! :)
Ja, vi var ihop drygt 11 år. Så vi är 30 år
Varför gjorde slut var väl för att hon var otrogen med en kollega.
Dock så hatar jag inte henne på något sätt, har svårt att förlåta henne för det hon gjorde mot mig. Trodde inte att hon skulle göra något sådant mot mig.
Vi gav vårat förhållande en andra chans, men jag orkade inte mer och stängde in mig själv mer och mer för henne för att allt tillit har försvunnit. Men vi gjorde väl ett gemensamt beslut att vi ska skiljas och kanske senare hitta tillbaka varandra.
Har haft mina upp och ner dagar. Men det är något som jag förstog att det skulle vara.
Jag älskar henne otroligt mycke och jag gör detta för oss båda för att vi ska delvis växa som person. Vad det än händer i framtiden så kommer jag alltid finnas där för henne. Hon är mina barns mamma trots allt och hon är del av familjen. 
Allt kommer att ordna sig, ge det bara lite tid kära du. :)
Kan då notera att det var inget sex utan att dom strulade bara på en fest, inget mer.
Men jag tar det som otrohet och är som sagt besviken.
26 år å dyr rul på en fest ....
Behöver inte betyda jätte mycket ....
Strulade jag med i den åldern på fest ...
Typ hångla lite...,
Är forfarande ihop med min kvinna sen 26år tebax ...2 stora barn ...å gift.
Trots strul ......även hon har strulat.
26 år å dyr rul på en fest ....
Behöver inte betyda jätte mycket ....
Strulade jag med i den åldern på fest ...
Typ hångla lite...,
Är forfarande ihop med min kvinna sen 26år tebax ...2 stora barn ...å gift.
Trots strul ......även hon har strulat.
Ja, vi var ihop drygt 11 år. Så vi är 30 år
Varför gjorde slut var väl för att hon var otrogen med en kollega.
Dock så hatar jag inte henne på något sätt, har svårt att förlåta henne för det hon gjorde mot mig. Trodde inte att hon skulle göra något sådant mot mig.
Vi gav vårat förhållande en andra chans, men jag orkade inte mer och stängde in mig själv mer och mer för henne för att allt tillit har försvunnit. Men vi gjorde väl ett gemensamt beslut att vi ska skiljas och kanske senare hitta tillbaka varandra.
Har haft mina upp och ner dagar. Men det är något som jag förstog att det skulle vara.
Jag älskar henne otroligt mycke och jag gör detta för oss båda för att vi ska delvis växa som person. Vad det än händer i framtiden så kommer jag alltid finnas där för henne. Hon är mina barns mamma trots allt och hon är del av familjen.
Allt kommer att ordna sig, ge det bara lite tid kära du. :)
Ja, vi båda blev självklart ledsna. För egentligen ville vi inte det här men det måste hända något för att det ska bli förändringar.
Hon och kollegan har ingen kontakt alls. Då han har bytt jobb och flyttat.
Sen har hon mått ganska dåligt pga hennes barndom och behöver bearbeta det själv och behöver tid för sig själv.
Men vi har sagt att att vi måste själv jobba med oss själva och sen kan vi börja fundera om vi ska börja om på nytt och dra ett streck över allt som har hänt.
Vi älskar varandra jättemycke och båda har fortfarande känslorna kvar.
Vi gör detta för att vi båda ska må bra och samt att barnen ska få ha föräldrar som är 100% närvarande. :)
Hur går man vidare efter 5,5 år tsm? Är 26. Vi avslutade tillsammans på ett fint sätt, no haard feelings. Vi behöver jobba på oss själva. Men fy, saknar ihjäl honom :( försöker tänka på hur ofta ja va ledsen i relationen och hur jag verkligen kände att detta var rätt väg att gå. NÅGON SOM HAR SOLSKENSHISTORIA ELLER LITE PEPP?
Har varit i samma situation. Och kan säga att det blir bättre
Jag lämnade min sambo efter 13 år tillsammans. Första tiden var svår. Jag jobbade mycket och skaffade hund, något jag alltid velat göra men inte haft möjlighet till då min exsambo inte ville ha hund. La mycket tid på mig själv. Köpte fina kläder och var på olika skönhetsbehandlingar. Det kom en dag till slut då jag kände att jag njöt av livet. Sedan kom dagen när jag träffade en ny partner och sedan dess har jag varit lyckligare än någonsin! Jag älskade verkligen mitt ex, men min nya kille är något alldeles speciellt. Äkta kärlek fick en ny innebörd. Så håll ut och gör sådant du mår bra av
Vi var 30+ år, gifta sen 10 år med två barn. Vi skiljde oss i somras. Såklart är det tungt ibland och man funderar på om man någonsin kommer träffa någon ny eller om man kommer leva själv resten av livet.
Men när det är tungt så brukar jag tänka att jag är värd någon bättre än henne. Jag har även fått mycket bättre livskvalitet efter uppbrottet.
Vi gjorde slut i januari och nu har han träffat ny... hade gått vidare o det kändes bra tills jag fick veta detta :(
Vi gjorde slut i januari och nu har han träffat ny... hade gått vidare o det kändes bra tills jag fick veta detta :(
Hej. Jag va tillsammans med en kille i 12 år. Han gjorde slut. I början fick jag lite panik men jag beslutade mig för att flytta till en annan stad. Jag o hunden. Jah har inte ångrat mig en sekund, jag har fått nya vänner o jag älskar min lägenhet, o nära till havet 200 m kanske. Livet leker o jag stormtrivs. Jag har ganska mycke intressen o hobbies så ja känner mig aldrig ensam.
Hej. Jag va tillsammans med en kille i 12 år. Han gjorde slut. I början fick jag lite panik men jag beslutade mig för att flytta till en annan stad. Jag o hunden. Jah har inte ångrat mig en sekund, jag har fått nya vänner o jag älskar min lägenhet, o nära till havet 200 m kanske. Livet leker o jag stormtrivs. Jag har ganska mycke intressen o hobbies så ja känner mig aldrig ensam.
[quote=79711432][quote-nick]Anonym (Kvinna, 26) skrev 2019-06-24 06:38:03 följande:[/quote-nick]Vad kul att det blev så bra! Känner du ingen stress att hitta ngn ny?
Barn?[/
Nej nej, ingen stress över det. Jag har blivit mer o mer att jag trivs i mitt eget sällskap. Jag har som sagt massor av intressen så de finns alltid nåt att göra.
När han gjorde slut fick inte jag nån lägenhet. De tog två år så dom två åren bodde jag hos honom. Kanske va de så att jag bearbetade det under dom två åren, ja vet inte. Men jag stormtrivs.
Vi är jättebra vänner o umgås en hel del men bara på kompisplan. Han va min själsfrände när vi va ihop. Nu är han min själsfrände på ett annat sätt. Jag är glad o tacksam att han finn o han också.
Jag har ett barn som är 29 år så ingen panik alls. För gammal :)))))