SMS-otrohet?

Hade du haft självfötroende hade du inte accepterat detta utan gjort slut.

Tror att man skall undgå forhållanden med partnere som tidigare har haft långvariga förhållanden med en alkoholiker. Dom har nog haft känslomässiga behov som på något sätt blev uppfyllda i en destruktiv relation. Sådana relationer är ofta ostabila kan pendla fram och tillbaka i årtionden utan slut. Mentalt har hon inte verkligen gjort slut för sista gången. 

Hennes närmast dagliga SMSande med sin "ex" låter inte alls oskyldigt. Jag hade inte accepterat det. Om en ex är ett avslutat kapitel finns ingen anledning att hålla så mycket kontakt, speciellt när det inte finns gemensamma barn. Så om din partner tyckte att det var så oskyldigt borde hon också kunna minimera sms kontakten.

Det finns heller ingen anledning att mötas med en ex, utan att i det minsta vara fullt öppen omkring det. 

Tack för svar.

Inget av detta spelar som sagt nu någon roll men det hänger kvar i mig. Till slut blir man ju lätt paranoid. Telefonen ligger på rumsbordet med ansiktet nedåt. Den vibrerar till ett par ggr och sen tar hon telefonen och går på toaletten, och är borta i 10 minuter. Hjärnan far iväg direkt. 

Jag borde naturligtvis ställt hårdare krav här men gjorde tyvärr inte det.

Förstår att det tankarna snurrar i huvudet och du har svårt att släppa att hon gått bakom ryggen men jag tror du måste försöka tänka på något annat för du kommer troligtvis aldrig få svar.

Jag levde tillsammans med en kvinna i många år som ständigt ljög. Första gången jag kom på henne blev jag paff men hon lovade att det va en engångsföreteelse och lite att det var mitt fel att det skett. Hon fortsatte att ljuga och blå nekade alltid om hon inte blev tagen med handen i kakburken. Jag orkade inte gräva i det så tänkte att det nog inte va så farligt men när vi separerade kom det fram mer saker.

Jag började tvivla på mig själv, hade hon ljugit om allt möjligt för mig, vad var egentligen sant eller va jag bara paranoid och endast det få gånger jag sett svart på vitt att hon ljög var sant.

Efter relationen fortsatte vi ha kontakt hon gick bakom ryggen på sin nya också. Trots det tvivlar jag på mig själv. Var hon fantastisk men några små mänskliga brister eller bedrog hon mig fullständigt!? Egentligen vet jag ju svaret men är svårt att släppa tanken jag lägger skulden på mig.

Jag tror inte alla människor som uppvisar samma mönster agerar likadant och förtjänar en chans men jag tror jag hade backat om varningsklockorna börjar ringa igen på grund av att det är så svårt att leva tillsammans med någon som manipulerar en att tro att det är ens eget fel att personen agerar destruktivt mot sig själv.

Jo, det är klart att jag måste sluta tänka på detta. 

Men, som du skriver, när det är konstiga saker blir det svårare att bara skaka av sig och traska på. Slutet med henne var också märkligt. Vi hade det otroligt bra enligt mig (förutom det med SMSandet). Vi sågs väldigt mycket, skrattade mycket tillsammans, hade massor med (väldigt bra) sex, osv. Jag var dock lite bekymrad över vinkonsumtionen. Jag dricker sällan men med henne blev det hela tiden. Hon var dessutom ute mycket på AW och annat med vänner. Ständigt detta drickande av vin. Sällan så hon (eller jag) blev berusade, men det blev vin upp mot fem kvällar per vecka.

I mitten av december hade vi en middag med god mat och vin. Vi hade otroligt trevligt. Natten var även den mycket bra. Sen åkte jag till dagen efter på jobbresa och kom hem dagen efter det. Borta en natt. När jag kom hem var hon otroligt avvaktande. När jag frågade var det var tyckte hon att vi sågs för mycket. Vi bestämde att inte ses på några dagar. När vi sen skulle ses SMSade hon och vill skjuta fram det ytterligare en dag. När vi sen sågs var hon än mer avvaktande. Vi bestämde att inte ses på fem dagar. När vi sen sågs efter det var det otroligt spänt i två dagar och sen bröt hon.

Nu i efterhand har jag funderat om även hon hade lite alkoholproblem. Sen undrar jag naturligtvis vad som hände när allt över en natt gick från sjukt bra till total utförsbacke...

Förstår att du ältar det i huvudet, skit svårt att släppa när man inte får någon förklaring + att det tar hårt att bli ratad av någon man tycker om väldigt mycket.

Har varit med om att det varit väldigt bra en kort tid innan separationen och sen har hon distanserat sig och just då förstod jag inget men försökte det bra igen. Nu efteråt tror jag att hon bestämt sig långt innan och va väldigt snäll för att försöka minska att såra mig. Att hon distanserade sig det sista tror jag var för hon bestämt sig för att nu måste hon lämna och verkligen samla kraft inför det.

Ditt ex kanske hade kvar känslor för sitt ex men tog ett tag för henne att inse det. Jag tror att många man en gång riktigt älskat alltid kommer ha en plats i ens hjärta och efter ett tag minns man bara det positiva med den personen och genom att kontinuerligt tänka och ha kontakt med personen föder man känslorna för den igen även om relationen tidigare varit destruktiv.

Personligen tycker jag inte att det är ett problem att dricka något glas vin på kvällen om det inte går ut över ens liv och personerna man har runt omkring sig. Men skulle ju också kunna va så att hon har ångest och själv medicinera den och har inget behov av att bli berusad utan bara dämpa ångesten. Skulle även kunna vara ett inlärt beteende från hennes tidigare relation som hon inte reflekterat över. Jag är tyvärr ingen expert på sånt.

Jag hoppas verkligen du snart kan gå vidare! Kan säkert vara bra att älta och få ur sig det man känner efter en separation men sen måste man nog själv bestämma sig för att nu får det vara nog jag kommer inte få någon förklaring. Hitta på saker du tycker är roligt, träna och jobba mycket om du har möjlighet för att ha annat än henne att tänka på.

Ursäkta för långt och rörigt inlägg igen och det här är bara mina egna reflektioner någon som är sakkunnig får gärna rätt mig.

Hon har kanske lite alkoholproblem, men framför allt har hon nog relationsproblem.

Jag tror att hon är typen som dras till destruktiva förhållanden med omogna män som kan uppfylla hennes behov av känslomässig berg och dalbana. Hon hade/har ett sådant förhållande med sin alkoholiserade "ex" pojkvän.

När det blir för destruktivt så gör hon "slut" och söker sig till raka motsatsen - en räddare i nöden - extremt förstående,lugna och sansade män som accepterar närmast vad som helst. Men efter någon tid blir hon trött på snällheten och vill tillbaka till berg och dalbanan igen. Eller i det minsta till någon annan räddare i nöden.

Den plötsliga totala utförsbacken beror nog på något har hänt som gör dig till ett avslutat kapitel. Högst sannolikt otrohet.