Skiljas men leva ihop i förhållande?

Ledsen att du har behövt gå igenom det du har gjort (gör)!

Men tycker att det låter märkligt att fortsätta att leva tillsammans som sambos när man valt att skilja sig? Vad gör det för skillnad om ni fortsätter att vara gifta om ni ändå ska fortsätta att leva ihop? Jag missar nog din logik i det hela..

Vad säger din fru om detta?

Jag förstår inte heller. Jag tänker att alternativen är att förlåta och gå vidare tillsammans, eller så var sveket för stort och du bryter.

Du vill inte förlåta men gå vidare? Eller har jag missförstått något?

Jag förstår dig. Symbolen äktenskapet har blivit förvrängd och påminner om det dåliga. Du vill starta på nytt med henne och göra dig av med det. Ringen påminner om otroheterna.

Jag tycker det låter klokt. Inser du efter ett tag att du inte kan förlåta ändå så är det lättare att dela på er om ni inte är gifta.

Du vill liksom "börja om" där ni var innan ni gifte er?

Mycket tråkigt och beklagligt. Det tolkar jag mer som att du vill statuera ett exempel och markera av mot din fru genom en skilsmässa mer som ett straff. Men, precis som AnnaB ovan så är väl mest logiska att lämna eller lära sig att leva med det. Lycka till.

Min tanke är inte på något sätt att ?straffa? genom en skilsmässa. Jag vill förlåta min fru för allt, och jobbar med det hela tiden. Som Meriall skriver så är det symboliken kring vårt äktenskap som inte längre har någon betydelse. För mig betyder ett giftemål att man är ärlig, öppen och trogen mot den man är gift med. Givetvis förväntar jag mig detsamma även om vi inte är gifta, men när vårt äktenskap inte har betytt samma sak för oss, så ger det liksom ingen mening heller att vara gift. Det är alltså inte tal om att skiljas/separera och bo ihop som vänner utan jag vill att vi ska leva på precis samma sätt som förut, men inte titulera oss som ?man & fru?. Min fru upplever det nog som ännu en spik i kistan, men så är det inte. Hoppas ni förstår hur jag menar.

Tycker det verkar som en dålig ide. Symboliken omkring erat äktenskap är ändå förstörd oavsett vad du gör. Genom att skiljas kommer ni inte tillbaka till tiden före äktenskapet. Ni kommer bara till något slags odefinierat förhållande efteråt, som du vill skall vara som nu, bara utan ringar men som hon kanske tolkar som något slags öppet förhållande. Och skulle ni så giftas igen senare om det skulle kännas bättre?

Har ni barn blir du sämre ställd som ogift, om det ändå slutar med separation. Och din fru blir mera attraktiv för andra män om hon kan säga att hon är skiljd och glömma att berätta mera.

Det finns inget alternativ till att antingen avsluta helt, eller försöka förlåta och bygga upp ett nytt förhållande. Ni kan ju i och för sig välja att inte bära vigselringar men gör det inte officielt med skilsmässa.

Jag förstår dig helt och fullt. Äktenskapet är till syvende och sist en symbolhandling. Kan en eller båda inte leva upp till det finns det ingen mening med att upprätthålla äktenskapet.
En del vill dumpa direkt, andra försöka, men oberoende vad..är det..äktenskapet man hade över.
Du vill fortsätta som vanligt med din partner, men inte som gift.
Förmodar att det är för att se om du kan bearbeta dina känslor och börja om på nytt.. clean. 
Sen, om framtiden vet man inget. Antingen kan ni gifta om er eller gå skilda vägar.

Om du väljer att förlåta och försöka bygga upp ert förhållande igen kan det kanske hjälpa att se lite biologiskt på hennes agerande.

Ni blev gifta  när ert yngsta barn var i 3 årsåldern. Det är den tid när småbarnsåldern tar slut. I urtiden vill det vara den tid där barnet klarar sig bättre själv i flocken och urkvinnan därför inte längre har samma behov av stöd från barnets far. Hon kan därför söka sig till en annan och kanske bättre man för att avla fler barn. 

Pga denna biologiska programmering är småbarnstidens slut en tid som ökar risken för kvinnlig otrohet, Hon är programmerad till att bli attraherad av andra män.

Du skriver inte så mycket om själva otroheten, varför ni blev gift och hur ert förhållande var då. Men om jag skulle gissa så slog den biologiska programmeringen till hos henne. Hon kände att hon blev attraherad till andra män. Hon blev ambivalent och ville kompensera för det genom att bli gift. Blev gift och var otrogen närmast samtidigt. Aktenskapets symbolik blev helt förstörd pga hennes agerande.

Ditt problem är att hon fortsatt verkar vara ambivalent och att ni därför glidit ifrån varandra. 

Detta skulle man ju kunna hård dra ur en psykopats bekännelser också. Givetvis kan vem som helst känna attraktion av andra människor, men människan har ju ändå ett sunt förnuft. Trådstartaren nämner också att han känt att det glidit ifrån varandra. Han kanske inte ifrågasatt förhållandet lika hårt tidigare. Tror det är rätt kört här, hon ser inte honom som, ursäkta uttrycket "alpha" längre och precis som du säger. Småbarnsåren skapar oftast perioder av en själv där man inte är som mest attraktiv.

Min fråga är vad som skulle hända om TS börjar fokusera enbart på att lägga ner tid på att klä upp sig och vara en attraktiv man och lämna sin nuvarande. Jag har typ varit i en liknande situation dock var hon inte otrogen mot mig, men jag kände inte av detta tidigare för jag var för mycket beta och trott på mainstream medias bild av man och kvinna. Kvinnor behöver en man som tar tag i henne när hon tjatar om disken när vardagliga livet blir monotont. En stillasittande man hemma i soffan är det värsta de vet, kvinnans energi kan man känna av. På de grunder att de kan börja gnälla på en som fan om man inte ger henne stor jäkla kram och tar henne till sängkammaren på rätt sätt

Jag tycker TS värdesätter symboliken i äktenskapet för hårt då han också glömt bort sig själv. Bara för man är gift betyder det ju inte att någon till 100% kommer följa symboliken i äktenskapens ord. Bakom det döljer det två människor.

Det värsta i det här fallet kan vara att kvinnan enbart gått ut för att ha kul rent slumpmässigt träffat en "alpha" som bara tagit in  henne i sina ögon medan TS suttit hemma med barnen. Tjejer går mycket på känsla och att ha kul medan när vi går ut överanalyserar vi allt. Att hävda att det är en biologisk kraft som övertar kvinnan efter 3 år barnuppfostran är nog farlig. För då skulle vi män inte skaffa barn med den puma vi hittat.

Jag gick vidare och insåg att jag gjort flera misstag. Så jag kunde träffa en ny och inte begå de misstag som uppföljde i det tidigare förhållandet. För kvinnan glömmer oftast aldrig vem man var, sen när man förändrats... "jag känner inte igen dig, jag saknar vem du var" men.. det var den du var otrogen mot :)